SELFMADE säl4f~mäj1d l. -me1d l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, adj. oböjl.
Ordformer
(self- 1904 osv. selv- 1900—1907)
Etymologi
[av eng. selfmade, av self (se SJÄLV) o. made, p. pf. av make, göra (se MAKA, v.1)]
om person: som från enkla, fattiga förhållanden gm sin egen duglighet arbetat sig upp till en ansedd (o. ekonomiskt god) ställning (o. på egen hand skaffat sig den utbildning o. de kunskaper som varit en förutsättning för detta), som är sin egen lyckas smed; särsk. i uttr. (en) selfmade man, ngn gg äv. sammanskrivet selfmademan (vanl. med mer l. mindre genuint engelskt uttal äv. av ordet man). Adelsköld Dagsv. 3: 212(1900). Lidforss SocJourn. 100(1907: en selvmademan). Jag är selfmade, liksom Edison, liksom Henry Ford, kunde han säga. Johnson Kommentar 8(1929). Några av dem voro selfmade män, medvetna om sin framgång och ytterst stolta över sitt enkla ursprung. Appelberg Michajlovič Storf. 254(1934). En selfmade man. Samuelsson HALärovUpps. 403(1952).
SAOB
