SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEMANTIKER seman4tiker, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[avledn. av SEMANTIK (efter mönster av sådana ordpar som GRAMMATIK: GRAMMATIKER, BOTANIK: BOTANIKER)]
språkv. o. filos. person som sysslar med semantik. DN(B) 1957, nr 265, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content