SENSIBILISATOR sän1sibil1isa3tor2 l. -bi1l-, stundom —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er -atω4rer. Anm. I sht förr användes i bet. 2 äv. den förkortade formen sensibilator. HbFotogr. 1: 22, 78(1890). Smith OrgKemi 276(1938).
Etymologi
[jfr t. sensibilisator, fr. sensibilisateur; till SENSIBILISERA]
1) fysiol. o. med. motsv. SENSIBILISERA 1, om ämne som framkallar l. användes till att framkalla sensibilisering av levande organism l. del av sådan. 2NF 34: Suppl. 171 (1922). SvLäkT 1935, s. 561.
2) (i fackspr.) motsv. SENSIBILISERA 2, om ämne använt för ökning av ljuskänslighet; särsk. (fotogr.) om ämne som användes för sensibilisering av fotografisk emulsion l. plåt l. film o. d. Optisk, kemisk sensibilisator (fotogr.), om sensibilisator som själv påverkas av ljuset o. därigm stegrar silversaltets ljus- o. färgkänslighet resp. sensibilisator som icke själv påverkas av ljuset men som gm kemiska processer stegrar ljus- o. färgkänsligheten hos silversaltet. TT 1886, s. 145.Därs. 1954, s. 981.
Ssg: (2) SENSIBILISATOR-FÄRGÄMNE~020. fotogr. sensibiliseringsfärgämne. TT 1951, s. 498.
