SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SENSIBEL sensi4bel l. saŋ- (sanngsi´b'l Dalin), adj. -ble, -bla; -blare ((†) superl. -belst SvFlH 2: 93 (i handl. fr. 1700: den .. sensibelsta); -blest RARP V. 1: 21 (1652: det .. sensibleste), Linné Bref I. 4: 135 (1751: den sensibleste)). adv. -T.
Ordformer
(sansi- (-nci-) 16871703. sensi- 1650 osv. sängsi- 1845. -bel 1650 osv. -ble, sg. obest. 1693 (: sanciblett, n. sg.), 17031844)
Etymologi
[jfr t. sensibel, eng. sensible; av fr. sensible, av lat. sensibilis, förnimbar, till stammen i sensus, p. pf. av sentire (se SENTERA). — Jfr SENSIBILISERA, SENSIBILITET, SENSIBLERI]
1) i fråga om företeelser l. reaktioner o. d. som väsentligen uppfattas ss. fysiska (se FYSISK 2).
a) som förnimmes l. kan förnimmas med (något l. några av) sinnena; fysiskt förnimbar l. märkbar; numera bl. (filos.) liktydigt med: sinnlig (motsatt: intelligibel). Ehuru wäl .. (mässling) vti Ansiktet en sensibel Heta vti Huden gjör; så (osv.). Aken Reseap. 236 (1746). Man öfverstryker .. (vid lackering) lackfernissa så många gånger, att öfverdraget har en sensibel tjocklek. Berzelius Kemi 4: 490 (1827). En intelligibel och en sensibel värld. Larsson Spinoza 236 (1931). Den på de sensibla tingen inriktade aristotelismen. SvTeolKv. 1937, s. 41.
b) (i fackspr.) om kroppsorgan, särsk. nerv l. nervsystem (jfr c): som förmedlar l. har förmågan att förmedla sinnesintryck (särsk. motsatt: motorisk); äv. om innervation o. d.: som har avseende på nerver av detta slag; jfr SENSITIV, adj. 1 b, o. SENSORISK. Tegnér FilosEstetSkr. 224 (c. 1809). Det animala systemets nerver äro af två slag: motoriska nerver och sensibla nerver. Rein Psyk. 1: 405 (1876). Operationsfältets sensibla innervation. LbKir. 1: 454 (1920).
c) (numera i sht i fackspr. o. i vitter stil) om sinnesorgan l. kroppsdel (med tanke på där lokaliserade sinnesorgan) l. om person med tanke på kroppslig reaktion inför yttre påverkan (jfr b): (starkt) känslig l. ömtålig för (skiftningar i) påverkan l. retning o. d. (särsk. i uttr. sensibel för ngt (jfr 2 a), känslig l. ömtålig för ngt); i sht förr äv. om sinne, t. ex. smak: förfinad; jfr SENSITIV, adj. 1 c. Att upväcka appetiten, måste .. (de rika) nyttja krydder och liqueurer, hvilka, under det de underholla deras sensibla smak, förderfva och uphetta deras blod. Westerdahl Häls. 112 (1764). Sjukdomen hade gjordt .. ögat så svagt, men tillika så sensibelt, at det blott emottog de svagaste strålar; men blef våldfördt af de starkare. VetAH 1777, s. 13. Jag är sensibel för hvar väderfläkt. Sjöberg (SVS) 1: 149 (1819). Långa, sensibla fingrar. Nilsson HistFärs 180 (1940). — jfr RADIO-SENSIBEL.
d) (numera bl. mera tillf.) om djur l. (i utvidgad anv.) växt: (starkt) känslig för yttre påverkningar l. förändringar; äv. övergående i bet.: bräcklig, spröd, svag, ömtålig o. d.; äv. om period i djurs l. växts utveckling: som utmärkes av sådan känslighet; jfr SENSITIV, adj. 1 c. Den sensible Mimosa. VetAH 1740, s. 418. De genom kulturen förädlade så väl djurracerne som växtvarieteterne äro alltid sensiblare än de halfvilda. Fries BotUtfl. 2: 258 (1845, 1852). Almquist Ärftl. 58 (1912; om utvecklingsperiod).
2) i fråga om företeelser l. reaktioner o. d. som uppfattas ss. psykiska.
a) som lätt (o. ofta) reagerar l. kan bringas att reagera (känslomässigt), känslig (se d. o. 4); särsk. dels: lättrörd l. vekhjärtad l. ömsint, dels: ömtålig l. överkänslig l. (lätt)retlig (stundom övergående i bet.: nervös); särsk. i uttr. sensibel för ngt (jfr 1 c), känslig för ngt; dels med personligt huvudord, dels med huvudord betecknande ngns humör l. hjärta (se d. o. II 2, 4) o. d.; jfr SENSITIV, adj. 2 a. RARP 8: 35 (1660). De (av predikosjukan angripna) äro öfver måttan sensible, kinkuge och snarstickne. FinKyrkohSP 5: 126 (c. 1778). SP 1781, nr 174, s. 3 (om hjärta). Jag har .. (på ett slagfält med sårade o. döende) sett dem som jag trodde att vara mest sensibla vara lika de mest kalla menniskor. KBarnekow (1813) i 2MoB 1: 74. Tegnér Brev 2: 336 (1823; om humör). Sjukligt förhöjd nervretlighet hos barn .. och hos det sensibla qvinnokönet. Hygiea 1839, s. 246. Man (använder) ofta benämningarne ”nervös” och ”sensibel” om hvarandra. Uhrström Hemläk. 353 (1880). (Törneros) är inte den första djupt sensibla men innerst osäkra person, som varit minutiöst noggrann med sin yttre habitus. Siwertz i 3SAH LXIX. 2: 160 (1960). — särsk.
α) (†) i vissa uttr.
α') sensibel emot ngt, känslig för ngt. Ingen kan vara sensiblare än .. (kronprins Gustav Adolf) emot förakt och sidovördnad. Crusenstolpe HistTafl. 120 (i handl. fr. 1783).
β') sensibel uti ngt, känslig l. nogräknad i fråga om ngt; sensibel om ngn, mån om ngn. Stiernman Riksd. 1448 (1664: uthi). Jag .. hoppas att eij onådigtt uptages dätt jag mer är sansible uthij altt dätt som länder Eders Majestet till gloire och armen till nytta. MStenbock (1703) i KKD 12: 202. Iag veet, at Hans Maij:t är myket sensibel om de K(ungliga) personerne. CFeif (1711) i BrinkmArch. 1: 139.
γ') sensibel över ngt, känslig för l. oroad över ngt. (Den i bråk inblandade generalen var) förargad och sensible deröfver att händelsen kunde blifva kunnig och uttydd till Generalens desavantage. BrinkmArch. 2: 192 (1783).
β) som har fin känsla (för ngt), lyhörd; jfr SENSITIV, adj. 2 a slutet. Allting talar för att .. (A. M. Lenngren) var en av de diktare, som äro mycket sensibla för tidsatmosfären och vad som händer. 3Saml. 1: 1 (1921). Ett det sensiblaste sinne — och öra — för allt stilla svårmodigt. GbgP 1949, nr 93, s. 2. Andersson i 3SAH LXVI. 2: 25 (1956).
b) med sakligt huvudord (jfr a): som lätt utlöser l. kan utlösa l. som är förbunden med (starka) känslor l. (känslo)reaktioner.
α) (numera föga br.) som lätt utlöser l. kan utlösa l. som är förbunden med (känslo)reaktion(er) av obehagligt slag, t. ex. irritation l. (obehaglig) upprördhet o. d., o. som därför måste behandlas l. skötas med varsamhet l. takt l. skicklighet, delikat (se d. o. 8), ömtålig, kinkig, känslig o. d.; stundom svårt att skilja från 3 a. Det är sensibelt til at röra (avlönings-)reglementet. 2RARP 2: 484 (1723). Nu kommer jag till en ganska sensibel sak (dvs. osämja mellan kollegor vid Helsingfors lyceum), .. hvartill Du åtminstone aldrig må uppgifva mig såsom sagesman. LAhlstubbe (1836) i FoU 20: 335.
β) präglad av (djup l. varm) känsla; äv. dels: rörande l. gripande, dels (o. numera företrädesvis, mera tillf.): som visar l. ger uttryck åt fin känsla l. uppfattning, förfinad, utsökt; äv. ss. adv. Tersmeden Mem. 3: 223 (1744). Jag skall altid räckna min Brors wänskap, ibland få utwalde wänner, för den sensibleste. Linné Bref I. 4: 135 (1751). (Tjänaren bad) sin Herre om förlåtelse, om han i något hade gjort honom emot; hwilket kom Öfwersten så sensibelt före, at han gaf honom handen, och sade: Jag förlåter dig alt. SvFatburen 4: 85 (1768). (Han har) på många Arior gnolat rätt sensibelt. LBÄ 11—13: 24 (1798). Några sensibla artigheter .. ligger sannerligen inte för Hans. Siwertz Tråd. 70 (1957).
3) (†) i utvidgad anv. av 1 o. 2 (jfr 4).
a) kännbar (se d. o. 9) l. påkostande l. påfrestande; svår att uthärda l. fördraga; äv. (om ort o. d.): som vållar olägenheter, besvärlig; äv. med indirekt personobj.; stundom svårt att skilja från 2 b α. RARP 4: 388 (1650; om skatt). HB 3: 150 (1687; om ort). Iagh kan intett beskrifwa dän senssibla chagrin (dvs. sorg) iagh har att förnimma. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 246 (1701). Det (vore) mig ganska sensibelt, som någon utan merite af den ringaste publique tienst skulle kunna .. mig föredragen blifwa. CHagberg (1738) hos Schück VittA 4: 288. Vissa andra vidrigheter, sensiblare måhända än alla de förutnämda (bl. a. förlusten av två syskon), jaga lugnet från mitt sinne. Tegnér Brev 1: 41 (1802). Vintern, hvars första köld är alltid så sensible för svaga konstitutioner. MoB 2: 230 (1806). SC 1: 541 (1820).
b) som gör (klart märkbar) nytta, effektiv. (Kvarntullen) Wore .. det richtigste och sensibleste medel (i skatteväg), om den wore rätt stält ij wärcket. RARP V. 1: 21 (1652).
4) [jfr 1 c, d] (numera föga br.) om instrument l. material o. d.: som redan vid obetydlig påverkan reagerar l. har förmågan att reagera, känslig (se d. o. 5); förr äv. i utvidgad anv., om kemiskt experiment: som resulterar i tydlig(a) l. kraftig(a) reaktion(er). En Thermometer, som är nogot sensible. VetAH 1742, s. 178. Wallerius Hydrol. 117 (1748; om kemiskt experiment). HbFotogr. 1: 82 (1890; om fotografisk plåt).
Spoiler title
Spoiler content