SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SARVING sar3viŋ2, förr äv. SARVNING l. SERVING l. SERVNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sarv- 1691 osv. serv- 1785—1856. -ing 1691 osv. -ning 1741—1798)
Etymologi
[jfr d. sarving, nor., holl. o. t. serving; av eng. serving, i ä. eng. äv. sarving, vbalsbst. till serve (se SARVA); de sv. formerna sarvning o. servning äro bildade ss. vbalsbst. till SARVA l. ombildningar av eng. serving osv. i anslutning till andra vbalsbst. på -ning]
1) (†) om handlingen att kläda (se d. o. I 4 e γ) trossar o. d. med skyddande beklädnad, t. ex. (grov) platting l. garn, för att skydda mot nötning (i klys). (Sv.) Servning af ett tåg: (fr.) Fourrure. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856); jfr 2. Jungberg (1873).
2) (förr) sjöt. klädsel l. beklädnad, vanl. bestående av (grov) platting, använd på tågvirke (i sht ankartrossar) för att skydda mot nötning (i klys). Lägga sarfwingar på toget. Serenius Qqq 3 a (1734). Sarfving, lagd som platting af nästan arms tjocka garntåtar, nyttjas (att kläda ankartåget med) i hårdare sjögång, eller då man är längre tid ankrad. Rosvall Skeppsm. 1: 76 (1803). Smith (1917). — särsk.
a) i uttr. friska på sarvingen, släppa ut l. hala in tross (ankartåg o. d.) klädd med sarving(ar) för att undvika nötning på samma ställe hela tiden. 2NF 8: 1463 (1908).
b) i utvidgad anv., om platting spänd på läsidan av segel för att stödja det o. hindra det från att sköras; äv. om anordning bestående av flera plattingar som tillsammans stödde ett segel o. hindrade det från att sköras. Til förekomma at Seglen af den starcka blåsten intet flyga uhr lijket, så måste sättias och fästas Sarwingar på stoora Råån twå fambnar ömsa om Styr- och Bagbord från Reepet, och låta dem gå i kryss derifrån til skiöthörnen och beläggia dem att styrckia Seglen. Rosenfeldt Tourville 89 (1698). Svigt-Sarvingen består af 5 eller 3 parter, hvilka gå tilsammans i en Dotkopp; Sladdarne göres fast på Råen. .. En sådan Sarfving nöter något Seglet, men förhindrar det blåsa sönder under storm. DSjöbohm Sjöm. 71 (1787). jfr SVIKT-SARVING.
3) (†) om rep (bestående av platting?) använt för att fästa talja vid föremål som skall hissas; jfr SERVEGIN. (Bild) 11 .. (visar) En Sax hwar med (fram-)Stammen eller något tungdt stycke uphiszas. (Bild) 12 .. (visar) Blåcket och sarwingen om Stammen hwar med det ophiszas. Rålamb 10: 40 (1691).
Ssgr (till 1, †): A: SARVING-BRÄDE. [jfr eng. serving-board] bräde använt vid beklädning av tågvirke med kabelgarn för att bättre kunna sträcka garnet. Rålamb 10: 50 (1691).
B: SARVINGS-KILA l. -KYLA, r. l. f. = -klubba. ÖoL (1852). Uggla Sjölex. 932 (1877). —
-KLUBBA, r. l. f. [jfr eng. serving-mallet] kortskaftad klubba försedd med en skåra i vilken tåget löper, använd bl. a. vid beklädning av tågvirke med kabelgarn; jfr klädkila, muskila. Rålamb 10: 50 (1691). —
-KYLA, se -kila. SARVIS, se servis.
Spoiler title
Spoiler content