SIGNIFIERA siŋ1nifie4ra, äv. sin1ji-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. (numera knappast br.) SIGNIFICERA -fise4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SIGNIFIKATION.
Ordformer
(-ficera 1624—1939. -fiera 1634 osv.)
Etymologi
[jfr t. signifizieren, eng. signify, fr. signifier; av lat. significare, av signum, märke, tecken (se SIGNUM), o. -ficare, ssgsform av facere, göra (se FACIT). — Jfr SIGNIFIKANT,SIGNIFIKATIV]
1) (numera knappast br.) meddela (ngn ngt); tillkännage (ngt). Såsom H. K. M:t achtar i dagh eller i morgon .. begifva segh på resan .., så ähr H. K. M:tz nådigste villie, att jagh Edher det skall nu significera. OxBr. 10: 278(1624). D(omi)n(us) Pastor skall significera det om lögerdagen .., så frampt .. (sacellanen) dagen der effter predika skal. HärnösDP 1663, s. 28.Cannelin(1939). särsk. (†) om elev i skola: före lektions början göra kamraterna uppmärksamma på (lärares ankomst); äv. abs., i utvidgad anv., med inbegrepp av uträttande av andra sysslor hörande till förberedelserna för en skoldags början (tändning av ljus m. m.). (Alla de inneboende voro den ifrågavarande natten hemma) Vndantagandes Mag(nus) Osterdahl, som om Odensdags aftonen gick til sin Cammerad Sueno Lönwall at hielpa honom om morgonen Significera. VDAkt. 1736, nr 626. Lägsta flyttningen (dvs. klassen) tillkommer att hafva vård om Gymnasii nycklar, påtända ljus, lysa i trapporna, i tid significera lärares ankomst m. m. m. m. Strömberg Bild. 97(i handl. fr. 1834).
2) (numera mindre br.) betyda l. beteckna l. innebära (ngt). Pfeiffer(1837). Han stod där och undrade, om han hade uppfattat den precisa innebörden (av vad jag sagt) lika obesvärat som Jeeves någonsin skulle ha gjort, frånsett att .. (den senare) skulle ha sagt, att han inte visste om han precis uppfattat vad mina ord signifierade. Hammarling Wodehouse Tack 131(1936).
