SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKACKRIG skak3rig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skackrig; till sv. dial. skackra, skaka, avledn. av SKAKA. — Jfr SKACKER, SKACKERHÄNT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) darrhänt, darrande, skakig. Då .. han gick hem var han trött och skackrig som en gammal. Lidman Tjärd. 126 (1953).
Spoiler title
Spoiler content