SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANGLA skaŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[fsv. skangla, sv. dial. skangla; till samma rot som föreligger i skangra (se SKÅNGRA)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ljuda, skalla, skrälla. NVedboDomb. Höstt. 1783, § 154.
Spoiler title
Spoiler content