SKEVLA? l. SKYVLA?, f.; anträffat bl. i pl. -or (Rålamb 14: 46, 63(1690)) l. -er (Rålamb 14: 62(1690); jfr Därs. 48 (: Skeflijr, sannol. felaktigt för Skijfler)).
Ordformer
(skef- 1690. skyf- 1690)
Etymologi
[avledn. till det svaga stadiet av roten i SKIVA, sbst. o. v.; jfr nor. dial. skiva (kortstavigt), sbst. o. v., skiva. — Jfr SKEVA, v.,SKEVRA, v.1]
(†) om skivformig l. skivliknande bildning hos växt; särsk. dels om det platta märket hos saffranskrokus, dels om lågblad hos växt med knölrot l. knölstam. Rålamb 14: 46(1690). (Saffrans-)Blommor äro Purpur, Violblå, medh gula skefler, dem tager man bort till att bruka. Därs. 62. Knol-wäxter äro där uthi skillte ifrån Löker att dhe äro något knottruge, och hafwa några skeflor på sigh. Därs. 63.
