SKEVRA ʃe3vra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr nor. dial. skivra, lösa upp i skivor, röra sig darrande, skjevra, röra sig darrande (särsk. om segel: leva), mnl. scheveren, gå sönder i skärvor, mht. schiveren, splittras (t. schiefern); till det svaga stadiet av roten i SKIVA, sbst. o. v. (jfr SKEVA, v., SKEVLA); med avs. på bet. 1 o. 2 jfr äv. eng. shiver. — Jfr SKIFFRA]
sjöt.
2) brassa (segel) så att dess plan blir parallellt med vindens riktning (varigm det kommer att leva); jfr LEVRA, v.3 2, SKEVA, v. 1 c, SKIVA, v., SKIVRA. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Kapten Pearson (lade) ned roret, brassade back för och skefrade akterseglen, så att fregatten gick rund på sin häl, eller drejvändes. Trolle Sjöoff. 1: 365 (1869). För att falla af, backas förseglen mera, krysseglet fylles eller skefras efter omständigheterna. Ekelöf Skeppsm. 154 (1881). Weinberg Sjömansk. 323 (1954).
3) under rodd vrida (åra) så att årbladet (då det efter ett årtag lämnar vattnet) blir parallellt med vattenytan; äv. med obj. betecknande årblad l. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med; äv. abs.; jfr SKEVA, v. 1 d, SKIVA, v., SKIVRA. Båtstyraren skall tillse .., att årbladen föras stadigt och jemnhögt, att alla skefras, på samma sätt, samt att årbladen på en gång fällas ned i vattnet. Lavén Sjöv. 54 (1853). Skevra (med) årorna. Östergren (1939). Skevring verkställes dels för att nedbringa luftmotståndet, dels för att giva en naturlig avslutning på årtaget. UFlottUnderbef. 1940, s. 90.
SAOB
