SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUTTEN skrut3en2, adj.
Etymologi
[sv. dial. skrutten, oförmögen till arbete; sannol. etymologiskt identiskt med SKRUTEN]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skruttig (se d. o. 1). SvD(A) 1964, nr 153, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content