SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUVA skrɯ3va2, v. -ade, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i ipf.) -er, skröv skrø4v, skruvit, skruven (pr. sg. akt. -ar Söderman ExBook 50 (1679) osv. -er Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). — pr. sg. pass. -as Hoorn Jordg. 1: 137 (1697) osv. -es Meyerson VapArboga 81 (i handl. fr. 1572), PH 3: 2156 (1744). — imper. sg. skruv Schultze Ordb. 4409 (c. 1755). — ipf. ind. -ade BtFinlH 2: 276 (1666) osv. skröv Jonsson SomBruk. 136 (1939), Carlsson Hel 7 (1953). — sup. -at Forsius Fosz 141 (1621) osv. -et HH XIII. 1: 196 (1565). — p. pf. -ad Stiernman Com. 1: 796 (1622) osv. -en Karlson EBraheHem 228 (i handl. fr. 1668)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(schruva c. 16321660. skruga 1613. skruva (-f-, -ffu-, -ffv-, -fu-, -fv-) 1547 osv.)
Etymologi
[fsv. skruva (i bet. a α); liksom dan. o. nor. skrue av mlt. schrūven, motsv. t. schrauben, eng. screw; till SKRUV, sbst.1 — Jfr SKRUVIG]
gm kringvridning av (skruv l. annat gängat föremål) få den resp. det att röra sig i gängorna i mutter l. skruvhål l. dyl. l. (vanl.) gm kringvridning av en l. flera skruvar osv. i gängorna i mutter l. skruvhål l. dyl. fästa l. fästa ihop resp. lossa (ngt) l. pressa l. trycka ihop (ngt) l. inställa l. reglera (ngt) o. d.; äv. utan obj.; i sht dels följt av prep.-uttr. betecknande det vari l. varpå ngt fästes osv. l. varur ngt lossas o. d., dels följt av betonat adv. l. betonad prep. (jfr SKRUVA AV, SKRUVA BORT m. fl.); om ä. l. utländska förh. särsk. i fråga om tortyr medelst skruvanordning (t. ex. tumskruv). Skruva en skruv (l. mutter) ur sitt fäste. Meyerson VapArboga 81 (i handl. fr. 1572). (Ulf Grip) lätt .. schrufwa båda mina händer i handklofwar, at iagh peep som en matk. LWivallius (c. 1632) hos Schück Wivallius 1: 112. Enär nu smältningen (av myntsilvret) blifwit den ena dagen lyckel(igen) tillända brackt, blifwa dagen derpå .. thenarne waltzade, då waltzarne i förstone måste skrufwas så högt, at thenen kan gå derigenom. NumismatMedd. 22: 185 (c. 1721). Silen skrufvas loss från den första längden och den nya sugslanglängden påskrufvas i dess ställe. Ahlström Eldsl. 401 (1879). Peter .. fick skruva namnplåten i dörren igen. Siwertz Sel. 2: 39 (1920). Medan Bo gjorde sin anmälan, skruvade kompanichefen huven på sin reservoarpenna. Hedberg VackrTänd. 297 (1943). — jfr AN-, AV-, BORT-, FAST-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, HOP-, IN-, LOSS-, LÖS-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, SÖNDER-, TILL-, TILLBAKA-, UPP-, UR-, UT-, ÅT-SKRUVA. — särsk.
a) i utvidgad anv.
α) (numera bl. tillf.) motsv. SKRUV, sbst.1 d α α': lyfta l. dra l. förflytta (ngt) i höjd- l. sidled medelst skruvdomkraft. G1R 18: 391 (1547). Man må sig öfwer thet än meera häpen grufwa / At han (dvs. Arkimedes) haar stoora Skipp behendigt kunnat skrufwa / Från Landet och i Siön, uhr Siön och uppå Landet. Spegel GW 261 (1685).
β) motsv. SKRUV, sbst.1 d β: röra l. förflytta (ngt) medelst propeller; i den särsk. förb. SKRUVA FRAM 2.
γ) föra (ngt) runt dess egen mittpunkt l. mittlinje (ett l. flera varv l., vanl., en del av ett varv), vrida (runt); stundom äv. med personobj.; i sht dels i fråga om kringvridande av strömbrytare l. kran l. ratt o. d. för att sätta ngt i l. ur funktion l. släppa fram l. hejda ngt l. öka l. minska flödet av ngt l. reglera ngts inställning o. d., dels i fråga om upprepade sådana rörelser varvid ngt föres runt endast en del av ett varv (ofta omväxlande i båda riktningarna); stundom äv. med inbegrepp av rörelse i sidled; äv. utan obj.; ofta följt av bestämning inledd av prep. o. betecknande det som röres; äv. refl. l. intr.: röra sig l. gå l. rotera kring sin egen mittlinje l. mittpunkt l. axel; äv. i uttr. skruva ngns finger fördärvat, gm kringvridning (medelst tortyrredskap) fördärva ngns finger; äv. oeg. (Han har) tagett stenenn vdur drakenn på sijtt röör och satt drakenn på bondens finger och skruffwedt fingerenn förderffwet, så att och knogerne ähre sprungne vthur them. HH XIII. 1: 196 (1565). (Kyrkotjänarna i en katolsk kyrka) höllo på att vända och skrufva dem (dvs. några svenska sjömän, vilka icke kände till de katolska kyrkobruken) ifrån en sida till en annan, pekande åt stor-altaret, hvilket våra Lutherska sjömän ej förstodo. Agrell Maroco 2: 27 (1796, 1807). Den salige Mannen i fråga / Teg altid i sittande Rätt; / Visst icke i brist af förmåga, / Nej, vänner, det var så hans sätt, / At tiga och skrufva sin stöfvelmanchett. Lenngren (SVS) 2: 327 (1798). Gossen .. skrufvade (för att lyda moderns befallning att hälsa) lammskinnsmössan helt litet på ena örat. Topelius Vint. III. 1: 12 (c. 1865, 1896). Ännu fanns (på kaféet) att hälla / i de tömda glasen, / ännu ingen varning / skrufvade på gasen (dvs. ännu skruvades inte gasen ned ss. tecken på att det var tid att stänga). Tigerschiöld Dikt. 2: 25 (1891). Att höra propellern skruva de första varven lät .. som musik. Niska Äv. 99 (1931). Skrovet skruvar och skälver. / Rolöst pistongerna gå. Asplund Silv. 99 (1936). De båda männen stod med sina tidräknare uppe och iakttog hur sekundmätarna långsamt skruvade sig runt. Kjellgren Smar. 23 (1939). De måste ha vatten (på tågtoaletten), när de hade tvättho och det. Hon letade och glodde. .. Hon skröv på lite av varje. Carlsson Hel 7 (1953).
δ) ge (ngt) skruvformad l. spiralformad rörelse l. sträckning (jfr ε); äv. refl. l. intr.: röra sig med sådan rörelse l. ha sådan sträckning; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skruvformad l. spiralformad; ss. refl. äv. med objektiv predikatsfyllnad, om person: gm att ge sin kropp skruv- l. spiralform bli (sådan l. sådan); ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. i konkretare anv. (jfr ι, c): skruvform l. spiralform l. skruv- l. spiralformad bana. BokvGP 15 (1720: skrufning; konkretare). Han skrufvar läppen, ha, det (dvs. ett visst uppdrag) var en bit, / Som tycktes smaka gubben smått af syra. Runeberg (SVS) 6: 34 (1862). En drucken .. / .. stretar som en karl och låts om ingenting, / Vill hålla ryggen styf och rigtigt skrufvar nacken. CVAStrandberg 2: 208 (1865); jfr γ. Örnar sväfvade, glador skrufvade, vråkar, korpar, kråkor seglade och tumlade. Strindberg NSvÖ 1: 31 (1906). Skall en gammal stadig människa skrufva sig krum som ett hyfvelspån här (i den trånga trappan) med varor? Hallström Sagodr. 100 (1910). Sjöstedt Storv. 312 (1911; i p. pf., om elandantilops horn). Bilar susa förbi oss i den starka sluttningen som skruvar sig allt högre och högre. Kræmer ResÖst. 21 (1913). Hela huskroppen förändras (om natten). Vrider sej runt sej själv, skruvar sej uppåt mot stjärnorna. Isaksson KvHuset 27 (1952); jfr b. — särsk.
α') (mera tillf.) i uttr. skruva ljud ur ngns strupe, gm att pressa på o. vrida ngns strupe få den att frambringa ljud. (Det) tycktes .. mig, som om han skrufvade allt annat än fagra ljud ur min strupe — han var på väg att strypa mig! Bååth Grette 146 (1901).
β') i sht sport. motsv. SKRUV, sbst.1 d δ: ge skruv åt (boll l. klot); äv. intr. l. refl., om boll l. klot: röra sig under skruv (o. därigm förflytta sig i en krökt bana); särsk. i p. pf., om boll l. slag o. d.: som kännetecknas av skruv resp. av att skruv ges åt bollen osv. Öva eder att stoppa bollen, när den kommer högt och lågt, sakta och hårt, när den studsar eller skruvar. Husén Fotb. 57 (1918; i fråga om fotboll). En svår, skruvad boll. IdrBl. 1924, nr 74, s. 12 (i fråga om fotboll). Några skruvade slag förekomma .. icke (i badminton). IdrIMar. 1935, s. 204. Ett lågt skott från en av yttrarna skruvade sig genom målvaktens händer in i nätet. Geijerstam Canning Pol. 275 (1936). Han .. har en skruvad sörv. Östergren (1940).
ε) [jfr δ] sno l. tvinna (ett antal trådar l. dyl.) så att de bilda en skruv- l. spiralformad enhet (äv. oeg.); äv. (telef.) med avs. på (de enskilda trådparen i) flertrådig telefonlinje: ge skruvformad sträckning åt gm att placera dem i olika läge i förhållande till varandra på stolparna; äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skruv- l. spiralformad, dels intr., om telefontrådar: bilda en skruvlinje; jfr SKRUV, sbst.1 d γ. Söta Jules .. skrufvade sina vackra mustascher. Braun Calle 191 (1843). Vid fabrikation af nipper .. o. d. förses ofta guld- och silfvertråd med högst fina skrufgängor, så att den får .. utseende af ett af fina trådar hoptvinnadt snöre, hvaraf namnet skrufva eller kordonnera .. för detta slags arbete härleder sig. Eneberg Karmarsch 2: 460 (1861). TT 1898, M. s. 60 (i p. pf., om flertrådiga telefonledningar). (Telefon-)Trådarne skrufva 1/4 hvarf å hvarje stolpafstånd. Därs. 61. Linje (med äggisolatorer) kan .. icke skruvas och bör ej göras för lång. SoldISign. 1945, s. 50.
ζ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) med avs. på (bössa l.) bösspipa: förse med räfflor (se RÄFFLA, sbst.1 1 a). (Han) gick ther fram om, till Pär Jönsons i Fällult, och lätt skruga sigh en Bössopipa. AllboDomb. 3/3 1613; jfr Hyltén-Cavallius Vär. 2: 275 (1868) o. Alm VapnH 166 (1927). Vid en skjutning i Landshut 1549 (förbjöds) ”skruvade bössor”. Alm Eldhandv. 1: 76 (1933).
η) intr. l. (numera företrädesvis) refl.: förflytta sig l. röra sig l. maka sig l. dyl. (i sht mödosamt l. ovigt l. långsamt) gm att (med små rörelser) växelvis vrida kroppen åt båda sidor kring dess egen mittlinje (jfr ϑ); förflytta sig osv. under (växelvisa) vridningar av kroppen l. huvudet åt båda sidor; ss. refl. i sht förr äv.: under (växelvisa) vridningar osv. kläda sig l. pressa l. trycka sig (i trånga kläder); äv. tr.: förflytta (ngt) gm växelvisa vridningar åt båda sidor kring dess mittpunkt l. mittlinje. Först wil Poeten i thetta Capitel affmåla Nunnornas onyttiga stånd, i thet at han nämpner Klostret, tijt sigh Reynick effter Höns skrwfwat hafwer. Forsius Fosz 141 (1621). (Lands-)bygden, / .. Der Nöjet hwilar tryggt uppå den lägsta tufwa, / Och lämnar flättjans hop, at sig i granlåt skrufwa. Nordenflycht (SVS) 2: 118 (c. 1748). Ho skal den stora sten frå grafwens öpning skrufwa? Kolmodin QvSp. 2: 413 (1750). Vid all förlorad hängning har Ryttaren at genom stillhet afvakta och genom makeliga skrufningar, .. vridande, bereda den lodräta (hållningen). KrigVAH 1828, s. 17. Jag (dvs. en gammal tornväktare) får stulta här och skrufva, / Utaf gikt och bröstverk klen. Blanche Krön. 4 (1844). Han såg då och då på mig helt vänligt, tyckte jag, och så skruvade han sig litet närmare mig — såg på mig igen och jämkade sig ännu närmare. Lagergren Minn. 6: 79 (1927). — särsk.: medelst växelvisa vridningar av handen åt båda sidor (motvilligt l. trögt l. med svårighet) dra upp l. fram (ngt ur ngt). (Gården) var i goda händer intill dess Skinnemilen skruvade pengar ur sitt sketna förklä och la upp. Sandgren Förklar. 85 (1960).
ϑ) intr. l. (numera företrädesvis) refl.: med små rörelser växelvis vrida kroppen åt båda sidor kring dess egen mittlinje l., allmännare, göra smärre rörelser (hit o. dit) med kroppen (jfr η), i sht ss. uttryck för ängslan l. osäkerhet l. obehag l. generad stämning l. otålighet l. dyl.; ofta oeg. l. bildl. (jfr b), utan tanke på rörelse: vara osäker l. besvärad l. tveksam l. villrådig l. dyl. l. inte vilja tala rent ut l. tveka l. dra sig (undan) l. betänka sig l. gruva sig (för l. inför ngt); äv. i uttr. skruva på sig; äv. i fråga om (tilltänkt) yttrande, i uttr. skruva på ngt, se ut att ”ha ngt på hjärtat” men inte ”vilja ut med språket” l. motvilligt yttra ngt, ”dra på ngt”; förr äv. dels i uttr. skruva och skiva sig, se SKIVA, v. 6 slutet, dels (refl.): bete sig affekterat l. tillgjort l. onaturligt, ”bära sig åt”. Skruva sig för, förr äv. emot ngt. Eneman Resa 2: 134 (1712: skrufva .. sig för). SvMag. 1766, s. 797 (: emot). (Kusken) såg wäl, ehuru desze (som ville medfölja till gästabudet) än skrufwade sig och sökte likna de andra (som i sin klädsel o. d. uppfyllde vissa angivna villkor), att de ändå intet ägde det, som hans instruction pålade honom att anse. Hwalström SpecPaid. 83 (1773). Skulle Anders skrufwa och göra swårigheter (med höfröets utsående), .. skola skrifteliga ordres thertill næsta gång komma. Lidén FörtrBr. 209 (1774). Voltaire skrufvade sig alltid, då han skulle förklara trosartiklarna (dvs. reglerna om handlingens, rummets o. tidens enhet), och ville, att de skulle fattas vidsträcktare, så att (osv.). Rydqvist i 2SAH 12: 404 (1827). Jag går och skrufvar mig för operation, men den måste väl slutligen ske. AFLindblad (1852) i 2Saml. 9: 96. Jan-Lars höll (vid avskedet) i min hand och skrufvade på något. ”Hvad är det Jan-Lars har på njurtalgen? Sjung ut bara!” Engström 1Bok 52 (1905). ”Har ni tänkt att bli journalist?” ”Inte precis”, skruvade jag på det. HågkLivsintr. 11: 128 (1930). Hon stod en liten stund och skruvade på sig och hade svårt att komma fram med sitt ärende. Gustaf-Janson GodVänn. 255 (1955).
ι) (i sht i fackspr.) intr., äv. refl., om mängd av isflak (drivis o. d.): av ström l. vind sättas i roterande rörelse o. skjutas upp på varandra; äv. tr., dels (om vind o. d., med avs. på is): bringa att skruva sig (i ovan anförd bet.), dels (om is, med avs. på fartyg o. d.): skjuta upp mot (o. trycka ner l. lyfta upp); ss. vbalsbst. -ning (jfr δ, c) äv. konkret: anhopning av skruvis. Quennerstedt Resa 220 (1867: skrufningar; konkret). Säkert låg (polarskeppet) ”Jeanette” ingalunda i sitt fängelse. Isen pressade och skruvade ohyggligt. Hedin Pol 2: 523 (1911). Auerbach (1913; refl.). Skjutande eller skruvande is skall .. av skrovformen (på isbrytaren) tvingas antingen nedåt, åt sidorna eller uppåt. TT 1941, Skeppsb. s. 13. Isen skruvade fartyget. SvHandordb. (1966). — jfr IS-SKRUVNING.
b) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a ϑ); i sht förr särsk. dels i fråga om att gm illistiga (o. väl inlindade) påfund l. knep få ngn l. ngt bort (från en befattning l. plats resp. till en plats o. d.), dels utan obj.: förvränga sanningen; förr äv.: driva gäck med l. narra (ngn). Så kan ware, at j (dvs. de svenska köpmännen) wele skruffue och flyttie Stocholm Stadh tijt (dvs. till utlandet) medh, som j alt godzet och handlen fört haffue. Stiernman Com. 1: 199 (1567). Media pacis (dvs. fredsvillkoren) belangande, effter .. (kurfursten av Brandenburg) ville skruffva dem till tractaten, så (osv.). RP 3: 221 (1633). H:r Snoilskij är ingalunda väl til mods öfver det förslaget, som på honom giordt är til Berlin. Han fruchtar för, at man vil honom skrufva. Bark Bref 1: 121 (1703). (T.) schrauben, .. (lat.) cochleam torquere, ludere aliquem, (sv.) skrufwa. Dähnert 285 (1746). (Sv.) Skrufva någon ifrån tjensten, .. (t.) einen durch allerhand Künste um seinen Dienst bringen, ihn aus dem Sattel heben. Möller (1790). FrCygnæus (1842) hos Strömborg Runebg IV. 1: 445 (i bild). Ingen jordstöt i sitt lopp / Och ej orkanerna i topp / Den klippan (dvs. Akrokorint) ur sitt fäste skrufvat. CVAStrandberg 3: 209 (1854); jfr a η. Der ser ni, herre, en, som vet att skrufva / Med knappt ett ord af sanning i sin mund. Runeberg (SVS) 6: 93 (1862). Fröken Fredriksson riktigt skruvar sig fast i soffhörnet. Essén Doll. 206 (1917); jfr a ϑ. — särsk.
α) (försiktigt l. obetydligt l. med små medel) ändra l. jämka (se d. o. 5) l. justera l. retuschera (ngt) i önskad riktning (särsk. gm tvång mot dess natur l. egentliga mening l. innebörd), stundom äv.: ändra tolkningen av (ngt); äv. dels utan obj., dels i uttr. skruva på ngt, lätt ändra på ngt, dels i uttr. skruva ngt efter ngn l. ngt, (lätt) ändra l. anpassa ngt efter ngns förebild l. för att nå överensstämmelse med ngt l. dyl. (Olika meningar om hur allt på jorden tillkommit) böra som gissningar framställas, icke såsom afgjorda sanningar, samt viss ärfarenhet ingalunda efter dem skrufvas och vridas. Bergman Jordkl. XIV (1773). Visserligen är det ännu någon tvetydighet underkastadt, huruvida ni alls får gifta er med någondera (av de siamesiska tvillingarna), emedan de äro två i en person; men vi skola försöka skrufva författningarne till eder fördel. CFDahlgren 5: 168 (1833). Efter .. (Cicero) smidas tankar, skrufwas phraser, swarfwas meningar, med en samwetsgrannhet, en omsorg, en ängslan, som ofta är rörande. CWBöttiger i SvLittFT 1837, sp. 329. En constitution måste för hvad pris som helst bli färdig (i Eidsvoll); man kunde ju .. sedan jemka och skrufva, endast man vunnit huvudmålet. Palmblad Norige 356 (1846). Konventionen i Kloster Zeeven, på hvilken man å ömse sidor sökt att skrufva, blef ändtligen på konung Georgs (av Storbritannien) befallning uppsagd. Malmström Hist. 4: 304 (1874). Sällan kom det svar (från eleven), och kom det, så fick läraren skruva det betydligt för att få det acceptabelt. Swensson Willén 56 (1937).
β) (gm tvång mot dess verkliga natur l. gm onödigt detaljerad utarbetning) ge (ngt, i sht en utsaga l. ngt i skrift formulerat o. d.) en flertydig l. krystad l. till sin innebörd osäker form; äv. intr., dels: uttrycka sig oklart l. flertydigt, dels i uttr. skruva om ngt, med krystade l. uppstyltade argument diskutera om ngt; numera nästan bl. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (som gm tvång mot sin verkliga natur l. gm onödigt detaljerad utarbetning blivit) konstlad l. krystad l. uppstyltad l. ansträngd l. ”ställd på skruvar” (se SKRUV, sbst.1 c β), dels refl.: bli konstlad osv.; i sht förr äv. i uttr. skruva på orden, ”ställa sina ord på skruvar” (se SKRUV, sbst.1 c β). Han lämnade en något skruvad förklaring till sitt handlingssätt. Stämningen blev spänd och skruvad. Han uttryckte sig omständligt och skruvat. Dalin Arg. 2: 298 (1734, 1754; i p. pf., om osanning). (Arvid Posse) skrufwade aldrig sina Betänkande. Schröder APosse D 3 a (1754). Herrar Medici må skrufwa om den ideen eller det infallet om de så behaga. SvMerc. 2: 543 (1757). Hvari består hans fint at kunna dig bedraga? / Blott i ett prunkande och skrufvadt tittelblad. Bellman Gell. 111 (1793). Dalin (1854; intr.). Cavallin (1876: på orden). En fyratiofem års dam, med ett säkert, men litet skrufvadt sätt. Nervander Bild. 111 (1887). Tonen (i romanen) håller på att sväva över i det patetiska och uttryckssättet börjar skruva sig. SvTidskr. 1931, s. 36. Siwertz Förtr. 284 (1945; i p. pf., om tystnad).
γ) tr., i fråga om att (gm ett mer l. mindre likformigt, oupphörligt tryck) få ngt att kontinuerligt öka l. stiga l. pressa ngt i höjden; i sht i fråga om priser l. löner o. d.; äv. utan obj.; jfr SKRUV, sbst.1 e. Man ser at .. (människorna) uti all ting öfwerskrida de Gränsor som Förnuftet dem föreskrifwit hafwer, och at de således esom oftast bortskämma de aldraädlaste ting, der igenom at de wela skrufwa och spänna dem för högt. Lagerström Molière Tart. 19 (1730). För att läkarns inkomst högre skrufva, / Må hans alla kunder få sig snufva. Ridderstad SDikt. 3: 272 (1862). De många lyckade strejkerna, vid vilka arbetslönerna skruvats betydligt i höjden, hade (osv.). Söderhjelm Uppror. 45 (1918). En skruvning uppåt av läroverkens fordringar gör sig gällande. DN(A) 1933, nr 77, s. 4. Skatteskruven skruvar för hårt. GHT 1971, nr 255, s. 5.
δ) (numera föga br.) refl.: gm förhalning l. knep o. d. lyckligt dra sig ur en besvärlig situation, rädda sitt skinn, klara sig. AFSoldan (c. 1880) hos Aho Soldan 45.
c) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr a δ, ι); särsk. dels: sätt l. konst att medelst skruvar inställa l. reglera ngt, dels: skruvförband, dels: gängning (se GÄNGA, v. 1 b). Ej må någon tillåtas at förestå Silkes- Strump- och Tröje-Fabrique eller wärkstad, som icke .. giordt Mästare-prof, hwilket bör bestå (bl. a.) deruti, at .. förstå skrufningen och ställningen (i vävstolen). PH 5: 3523 (1753). Til den wästra luckan giordt ett nytt gångjern, samt giordt om skrufningen på 2ne skrufwar, och skurit upp skrufningen på skrufmodrerna. VGR 1768, Verif. s. 373. Se efter om skrufningen håller. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Särsk. förb.: SKRUVA AN10 4. (numera bl. tillf.) fästa (ngt) gm skruvning. Söderman ExBook 50 (1679). jfr anskruva.
SKRUVA AV10 4.
1) gm skruvning lossa o. borttaga (skruv l. annat gängat föremål); äv.: gm lossande av en l. flera skruvar borttaga (ngt). Sahlstedt (1773). Skrufva af låset. Weste FörslSAOB (c. 1815). Essén Prim. 9 (1919). jfr avskruva.
2) (numera bl. mera tillf.) gm skruvning bringa (ngt) att gå av (brista). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) (†) till (a α o.) a γ: medelst en vridande rörelse (l. med skruvdomkraft) flytta bort (ngt) från (en plats). Skruva ett hus af sitt ställe. Schultze Ordb. 4409 (c. 1755); möjl. icke särsk. förb.
4) till a γ: gm kringvridning av strömbrytare l. kran l. dyl. bringa (ngt) ur funktion l. bringa (ngt) att upphöra med sitt tillflöde o. d. Skruva av radion. Siwertz Varuh. 306 (1926). Sjöwall o. Wahlöö Ros. 189 (1965; med avs. på vatten i vattenledning).
5) (numera föga br.) till a η, refl., i uttr. skruva sig av, långsamt ge sig iväg l. dra sina färde; jfr skruva fram 4. Sällberg Långv. 191 (1894).
SKRUVA BORT10 4. jfr skruva av 1; förr äv. bildl. (jfr skruva b): gm illistiga knep få bort (ngn, från en plats l. dyl.). Sahlstedt (1773). jfr bortskruva.
SKRUVA FRAM10 4.
1) gm skruvning framflytta (ngt); äv. i utvidgad anv.: långsamt o. med likformig rörelse skjuta fram (ngt). Rosenius Himmelstr. 212 (1903; i utvidgad anv.). Fickpenna .. med stift att skruva fram. KatalNK 1916—17, s. 94. jfr framskruva.
2) (i skildring av ä. förh.) till a β, refl., i uttr. skruva sig fram, om fartyg l. luftskepp o. d.: ta sig fram medelst propeller; äv. om propeller: ta sig fram gm att rotera kring sin egen axel. ÖgCorr. 1854, nr 71, s. 2 (om fartyg). GHT 1896, nr 96 A, s. 3 (om luftskepp). Hermodsson Flygk. 2: 5 (1910; om propeller).
3) telef. till a ε, refl., i uttr. skruva sig fram, om telefontrådarna i telefonlinje: bilda skruvlinjer. 2UB 3: 525 (1897).
4) (numera bl. tillf.) till a η, refl., i uttr. skruva sig fram, långsamt l. med möda gå l. förflytta sig l. ta sig fram (särsk. i fråga om persons sätt att gå: gå osv. med svängande l. ”vickande” bakdel); äv. allmännare: mödosamt o. långsamt ta sig fram. Förr geck svenske adelen på bondevis ända (dvs. rakt) fram; nu slänga de på stjärten som skator i blåsväder. .. Visst är att adeliga spår äro lätt förrådda, ty de skruva sig fort fram. CGTessin (1767) i Fatab. 1931, s. 32. LfF 1910, s. 188 (om bakterier). Böök ResFrankr. 84 (1916; allmännare, i fråga om bilfärd).
5) mer l. mindre bildl. (jfr skruva b); särsk.: (med svårighet l. med konstlade medel l. knep l. dyl.) tvinga l. pressa fram (ngn l. ngt); äv. refl., särsk. dels i uttr. skruva fram sig till ngt, med möda (förmå sig att) pressa fram ngt, dels i uttr. skruva sig fram till ngt, hanka sig fram till ngt. Har man känt sig städse utsatt för att halka ned i samma gängor, om icke precist de, i vilka man skruvar sig fram till egen vinning, så åtminstone (osv.). CGEstlander (1882) i SnoilskyVänn. 2: 269. (Adjunkten) hoppades .. på det omöjliga, .. en (skol-)klass, som inte behövde pressas och skruvas fram. Swensson Willén 10 (1937). Repetitionerna gick knaggligt. Det skar sig ideligen. .. Och när det äntligen skruvat och gnisslat sig fram till premiären, så blev det bara en halv framgång. Siwertz Fribilj. 179 (1943). Ahlström skruvade fram sig till ett skratt. Sjöman Lekt. 180 (1948). särsk. med avs. på ord (jfr skruva b β): framföra på ett skruvat l. krystat sätt; äv. utan obj.: på ett (tvekande l. omständligt l.) skruvat l. krystat sätt framföra sina ord. Nordforss (1805). Prins Oscar som försigtigt skrufvar fram om Theaterdirektörskapet. Edholm C15T 171 (1866). jfr framskruva.
SKRUVA FRÅN, se skruva ifrån.
SKRUVA FÖR 10 4, förr äv. FÖRE. tillsluta en öppning gm att fastskruva (ngt) framför. Den som will niuta solstråhlarnas wärme, han får intet skrufwa (fönster-)luckorna före. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1911, MoA. s. 37. jfr förskruva.
SKRUVA GENOM, se skruva igenom.
SKRUVA I10 4. gm skruvning sätta i l. föra in (ngt i ngt); äv. bildl. Strandberg 1: 253 (c. 1870; bildl.). Höpken Momb. 60 (1908). jfr iskruva.
SKRUVA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. gm att lossa en l. flera skruvar ta bort (ngt); äv. i uttr. skruva ngt ifrån ngt, gm att lossa en l. flera skruvar ta bort ngt från ngt; förr äv. i uttr. skruva ngt ifrån varannan, skruva isär ngt (i smärre beståndsdelar). (Vissa förlossningsstolar) kunna ifrån hwar annan skrufwas. Hoorn Jordg. 1: 136 (1697); möjl. icke särsk. förb. Nordforss (1805). (Tillsägaren) skulle .. först väcka klassläraren kl. 4 och sedan gå upp i skolhuset och skrufva från luckorna. De Geer Minn. 1: 15 (1892). jfr frånskruva.
SKRUVA IGEN10 04. gm skruvning tillsluta (ngt, särsk. med skruvlock); äv. motsv. a γ (jfr skruva till 2). Lind (1738). (Konserv)-Burkarna skrufvas igen eller korkas. HemKokb. 355 (1903). Skruva igen en kran. SvHandordb. (1966).
SKRUVA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. vid iskruvning av skruv komma igenom (ngt); äv. refl., till a η, i uttr. skruva sig igenom ngt, gm att vrida sig av o. an ta sig fram genom (ngt). Nordforss (1805). Det (var) .. tyngre att tränga och skrufva sig igenom skog och buskar, öfver backar och dälder, än att marschera på .. landsväg. AFSoldan (1852) hos Aho Soldan 247; möjl. icke särsk. förb.
SKRUVA IHOP10 04. jfr hopskruva.
1) gm skruvning hopfästa (ngt); ngn gg äv. i utvidgad anv., till a γ: gm kringvridning av ett föremål linda upp (ngt på föremålet). Hoorn Jordg. 1: 137 (1697). SvKulturb. 9—10: 260 (1931; i utvidgad anv.).
2) (i sht i fackspr.) till a ι, refl. (i uttr. skruva ihop sig) l. i pass. med intr. bet., om drivis: gm skruvning packa ihop sig resp. packas samman. SD(L) 1895, nr 67, s. 16.
SKRUVA IKULL, se skruva omkull.
SKRUVA IN10 4. gm skruvning införa (skruv l. annat gängat föremål, i ngt); fästa (ngt) medelst iskruvning av skruv(ar); äv. refl., om skruv l. annat gängat föremål: förflytta sig inåt gm att av sig själv kringvridas; äv. till a γ, dels: gm skruvning föra in (ngt i ngt), dels refl.: gm roterande rörelse tränga in l. förflytta sig inåt. (G. Vasa lärde sina män att göra pilar som) skulle kunna hechta på och skruffua sigh in genom harneskedt. Svart G1 23 (1561). Skrufva in en träskruf i väggen. Sundén (1888). Östberg Vel. 97 (1894: skrufvar in sig; om gängad kona i lager på velociped). Hon var ytterligt röd i ansigtet och sökte skrufva händerna in i hvarandra. Hallström GHist. 69 (1895). Då hon höll på att skrufva in den nya lampan, måtte en kortslutning ha inträffat. PT 1905, nr 278, s. 2. 2UB 10: 257 (1907; i fråga om att fästa med skruvar). jfr inskruva. särsk. bildl.; förr särsk. i uttr. skruva ngt in på ngt, gm illistiga knep l. dyl. ordna så att ngt (i strid med naturliga förhållanden) kommer att utgöras av ngt. Att Bostället .. skall skrufwas in på Ett .. odugl(ig)t heman. VDAkt. 1720, nr 80. Skrufwa modet riktigt in, / Så skall det (dvs. ett planerat mord) lyckas. Hagberg Shaksp. 9: 232 (1850). Martinson VägKlockrike 9 (1948).
SKRUVA ISÄR10 04. gm skruvning ta isär (ngt). Dalin (1854).
SKRUVA KRING, se skruva omkring.
SKRUVA NED10 4 l. NER4. gm skruvning föra ner (en skruv l. dyl.) l. sänka (ngt); äv. med avs. på sträng på stränginstrument: gm skruvning på skruvlådans skruvar minska spänningen hos (o. sänka). Skrufwa ned strängarna på en luta. Serenius Hh 4 b (1734). Skruva ned (sitsen på) skrivstolen. SvHandordb. (1966). jfr nedskruva. särsk.
a) till a γ, δ: föra (ngn l. ngt) nedåt under roterande l. spiralformad rörelse; äv. refl., i uttr. skruva sig ned, i roterande l. spiralformad bana röra sig nedåt. Jokkinen .. börjar skrufva ner korkskrufven (i ölflaskan). SLagerlöf i BremerBild 134 (1913). Hästen .. blev tagen av (flod-)virveln och skruvades ned i denna malström som gnider mot bräddens klippsidor. Hedin ScoutL 348 (1913). Siwertz Varuh. 22 (1926; refl.).
b) till a γ: gm att kringvrida en regleringsskruv l. dyl. minska effekten av l. utflödet från (ngt) o. d.; särsk. med avs. på (veke i) fotogenlampa o. d. Strindberg Fadren 38 (1887; med avs. på lampa). Hedenstierna FruW 218 (1890; med avs. på lampveke). Söderberg MBirck 157 (1901; med avs. på gas). Skruva ned .. radion. SvHandordb. (1966).
c) till a η: medelst växelvisa vridningar åt sidorna kring dess mittpunkt förflytta (ngt) nedåt. Skall det då inte få finnas någon karl här i werlden, som inte behöfwer skrufwa ner mössan i pannan? Hagberg Shaksp. 2: 11 (1847).
d) (i sht i fackspr.) till a ι, om drivis: gm skruvning trycka ned (fartyg). NordT 1929, s. 2.
e) bildl. (jfr skruva b); särsk.: långsamt o. kontinuerligt (under motstånd) pressa ned l. minska l. sänka l. dämpa (ngt). Det är genom att småaktigt skrufva ned hvarje känslostämning, som man kommer sin produktivitet att sina ut. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 356. (Myndigheterna önskade) att utgifterna pressades ned en smula. Pressas ned! Som om jag inte redan skruvat ned dem till minimigränsen! Otter Officer 134 (1930). Jag vill bara att en sån här historia (dvs. otrohet) ska skruvas ner till rimliga proportioner. Gustaf-Janson Äng. 91 (1967).
SKRUVA OM10 4. jfr omskruva.
1) på nytt skruva (en skruv l. ett annat gängat föremål) l. på nytt fästa (ngt) medelst en l. flera skruvar l. i gängorna i ngt. Nordforss (1805).
2) (utom i Finl. numera bl. mera tillf.) kringvrida (en skruv l. ett gängat föremål) l. reglera inställningen hos (ngt) gm kringvridning av en l. flera skruvar; i Finl. äv.: skruva på (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. dels: förvrida (se d. o. 4), dels: inställa (ngt) på annat sätt, förändra inställningen av l. funktionen hos (ngt) l. förändra inställningen hos (ngn). Tag med dig .. gardesfändrikar, .. sådana som kunna skrufva om hufvuden på våra unga damer (som brutit med det världsliga). Vasenius Top. 2: 408 (i handl. fr. 1842). Ännu naggar gikten mitt vänstra bakben och skrufvar om hörselapparaten, så jag inte hör riktigt bra. Topelius Sommarsjö 1: 126 (1897). (Till rätten) går jag nu, och, om det möjligt är, / försöker skrufva om herr advokaten / med nya förespeglingar. VLitt. 3: 847 (1902). Bergroth FinlSv. 158 (1917).
SKRUVA OMKRING10 04, äv. KRING4. kringvrida (skruv l. annat gängat föremål); äv. till a γ: vrida (ngt) runt kring dess mittpunkt. Nordforss (1805).
SKRUVA OMKULL10 04, äv. IKULL04. (numera bl. tillf.) till a γ: gm skruvning bringa (ngt) att falla (samman). Ritar man af en bygning, så tro .. (turkarna) at man kan sedan med trollkonst skrufva den ikull. Björnståhl Resa 3: 284 (1778).
SKRUVA OPP, se skruva upp.
SKRUVA PÅ10 4. jfr påskruva.
1) gm skruvning sätta på (ngt, särsk. skruv l. annat gängat föremål); äv. i uttr. skruva på ngt på ngt l. ngn l. skruva ngt på ngt l. ngn, gm skruvning fästa ngt på ngt l. ngn. Profossen (förmanades), att han skulle skrufwa jernen wehl på dem (dvs. fångarna). RPetré (c. 1710) i KKD 1: 240. Skrufwa på bajonetten. Nordforss (1805). Skrufva bajonetten på ett gevär. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skrufva på .. en mutter på hjulaxeln. Sundén (1888). Skruva på ett munstycke på slangen. SvHandordb. (1966). särsk. (†) bildl., i uttr. skruva på adjektiv -er, med tvång (i strid mot naturen l. lämpligheten) förse adjektiv med böjningsändelsen -er; jfr skruva b α. Månge våre Adjectiva kann ingen skrufa på (ändelsen) er, såsom mången, stor, torr, gammal etc. Tiällmann Gr. 223 (1696).
2) till a γ: gm kringvridning av regleringsskruv l. kran l. dyl. bringa (ngt) i funktion l. koppla på l. sätta igång l. släppa fram (ngt) l. dyl.; äv. bildl. Skruva på radion! Klinckowström Fotb. 52 (1920; med avs. på ljus). Tvättkvinnan vid vattenledningen skruvade på vattnet. Sjöberg Kvart. 572 (1924). Han hade skruvat på stora charmen i dag. Gustaf-Janson Råtun. 175 (1962).
SKRUVA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032.
1) gm skruvning fästa samman (ngt), skruva ihop. VetAH 1769, s. 22. jfr sammanskruva.
2) (i sht i fackspr.) till a ι, om drivis: gm skruvning pressa samman (fartyg); äv. i pass. med intr. bet., om drivis: gm skruvning pressas samman. Isskruvningen blev .. så svår, att fartyget formligen skruvades samman. SvD(A) 1929, nr 72, s. 22. Ymer 1939, s. 263 (i pass.).
SKRUVA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. särsk. till a η, bildl.: (medelst undanflykter o. d.) draga sig undan (se draga undan 2 b); jfr skruva b δ. Ahnfelt StudM 2: 394 (1857).
SKRUVA SÖNDER10 40. jfr sönderskruva.
1) skruva isär (ngt); äv.: gm skruvning sönderbryta (ngt). Nordforss (1805). Skrufva sönder, (dvs.) söndra, förstöra genom skrufning. Dalin (1854). jfr sönderskruva.
2) (i sht i fackspr.) till a ι, om drivis: gm skruvning bryta sönder (fartyg). Siwertz JoDr. 276 (1928).
SKRUVA TILL10 4. jfr tillskruva.
1) gm skruvning dra åt (en skruv l. annat gängat föremål) l. (vanl.) gm skruvning dra åt en l. flera skruvar o. därigm fästa l. täppa till (ngt); äv. dels refl., om skruv l. annat gängat föremål: av sig själv dras åt, dels utan obj.; äv. bildl., särsk. dels: med möda åstadkomma (ngt krystat), dels refl., dels i uttr. skruva till sig, bete sig affekterat l. onaturligt, göra sig till, dels i uttr. skruva till sig efter ngt, gm förkonstling ändra l. anpassa sig efter ngt; jfr skruva åt. Jagh .. klämmer .. Locket (till proberinstrumentet) til igen, sticker inn snöret, och skrufuer hohlet C. tät till. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). Nordforss (1805: efter). Lindfors (1824: Skrufva till sig). Värden sökte visserligen skrufva till en gladare grimas, men det ville icke rätt lyckas. Blanche Bild. 4: 156 (1865). Skrufva till .. en skruf. Konow (1887). Östberg Vel. 96 (1894; refl., om konor).
2) till a γ: med avs. på kran o. d.: tillsluta gm kringvridning; jfr skruva igen, skruva åt. Widegren FalskFlagg 165 (1933; i bild).
SKRUVA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (vard.) TILLBAKS04.
1) gm skruvning föra tillbaka l. lossa (skruv l. annat gängat föremål l. ngt som är fäst med en l. flera skruvar); äv. med obj. betecknande stycke som skruv lossas. Han skruvade tillbaka plåten som han nyss hade tagit loss. (T.) Niedriger stimmen, (sv.) ställa lägre, skrufwa strängarna tilbaka. Lind 1: 286 (1738). Lossa ett hvarf till ... — Nå ja, får gå då! — sade polisbetjenten, som verkligen skrufvade ett nytt tag tillbaka (på handklovarna). Blanche Våln. 67 (1847). jfr tillbakaskruva.
2) (numera bl. tillf.) till a η, refl., i uttr. skruva sig tillbaka, långsamt l. med möda dra sig tillbaka. (Mr Jinks) skrufvade sig så småningom tillbaka till sin vrå. Backman Dickens Pickw. 1: 399 (1871).
3) bildl.; särsk. i fråga om att placera l. tidfästa ngt längre tillbaka i tiden l. återföra ngt l. förflytta sig till (tillståndet under) en tidigare tid. Brunkman SvGr. 28 (1767; i fråga om tidfästning av folkvandring). (Arbetaren i mekanisk industri) måste tillbringa hela sitt liv vid en maskin ... Vill du för hans skull skruva tillbaka tekniken, mekaniseringen. Siwertz JoDr. 372 (1928). Man måste ta ställning (till förändringarna i tiden) på ett eller annat sätt, Willi. Klockan kan inte skruvas tillbaka. Heerberger NVard. 269 (1936).
SKRUVA TILLSAMMAN(S), se skruva samman.
SKRUVA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppskruva.
1) gm kringvridning föra upp l. lossa (skruv l. annat gängat föremål) l. (vanl.) gm kringvridning av en l. flera skruvar lossa (ngt) l. gm skruvning höja l. föra upp (ngt); äv. refl., i uttr. skruva upp sig, om skruv l. annat gängat föremål: lossna gm att av sig själv kringvridas; förr äv.: skruva isär, skruva sönder. SUFinlH 5: 300 (1618; i fråga om att lossa handbojor). (Fr.) Démonter, (sv.) Skrufwa opp. Mont-Louis FrSpr. 232 (1739; sannol. med avs. på eldvapen). Först skrufvar man upp skrufven (på fiolen), och fäster sin nya sträng derpå. Sedan (osv.). Almqvist DrJ 317 (1834). Östberg Vel. 96 (1894; refl., om konor i kullager). Ek skrufvade upp pianostolen, så att den fick den höjd han behöfde. Norlind Hell 1: 223 (1912).
2) (†) till a α: lyfta upp (ngt) med skruvdomkraft. Lind (1749). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) till a γ: gm att skruva på en (reglerings)skruv l. kran l. dyl. öka (ngt) l. funktionen hos l. utflödet från l. av (ngt) o. d.; äv.: med korkskruv dra upp (kork); äv. oeg. Kling klang (av mynt) skrufvar korken opp. Bellman SkrNS 1: 15 (c. 1770). WoL 1556 (1889; med avs. på gas l. lampa). Det grälla ljuset, som nedskruvats under dansen .., skruvades åter upp. Bergman LBrenn. 109 (1928). särsk. med avs. på ur: dra upp. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Hedberg DockDans. 193 (1955; i bild).
4) till a δ, η: förflytta (ngt l. ngn) uppåt l. lyfta upp (ngt l. ngn) gm skruvande l. i en skruv- l. spiralformad bana; äv. refl., i uttr. skruva sig upp, äv. skruva upp sig, röra sig uppåt l. höja sig (äv.: sträcka på sig l. räta på sig) på sådant sätt. (Halm o. sädeskärvar m. m.) drogs ej ända rätt up (av skydraget), utan likasom skrufvades eller svarfvades up. VetAH 1750, s. 277. (En leksak, den s. k. flugan”, försatt i hastig rotation) skrufvar upp sig i luften och (osv.). UB 2: 47 (1873). Vackra Theodor skrufvade upp sig i hela sin längd. Norlind Hell 1: 174 (1912). Bergstrand Astr. 51 (1925: skruvar sig .. upp).
5) till a ε: med avs. på mustascher: sno l. tvinna så att de komma att peka uppåt. Hedenstierna Svenssons 82 (1903).
6) (i sht i fackspr.) till a ι, refl. l. i pass. med intr. bet., om drivis: gm skruvning torna upp sig; äv. tr., om is, med avs. på (del av) fartyg: gm skruvning lyfta upp. Isen skrufvade sig upp så högt, att (osv.). GHT 1897, nr 31, s. 3. SD(L) 1904, nr 1, s. 4 (i pass., om aktern på skuta). Engström 2Bok 146 (1909: skrufvade upp sig). Isen har skruvats upp i vallar. SvHandordb. (1966).
7) mer l. mindre bildl. (jfr skruva b); särsk.: (gradvis l. mer l. mindre kontinuerligt) öka l. höja l. trycka l. pressa upp (ngt); ofta i fråga om ekonomiskt tryck (på priser l. löner o. d.; jfr skruva b γ); äv. refl.; äv. i fråga om att (gradvis osv.) öka l. höja iver l. upprördhet o. d., med sakligt l. personligt obj.: hetsa l. egga upp (ofta refl., i uttr. skruva upp sig, äv. skruva sig upp); äv.: upphöja (ngt till ngt av högre potens). Skruva upp någons förväntningar. Skruva upp anspråken, fordringarna. Bristen på arbetskraft har skruvat upp lönerna. På sista varvet skruvade löparna upp farten. Jag är nedbruten, alldeles! måste skrufva mig upp för att få upp litet ånga! Bremer NVerld. 1: 250 (1853). (Man bör icke) syssla med bisaker och skrufva upp dessa till hufvudsaker. Strindberg Brev 4: 68 (1884). Till en början under den sociala rangskalan hade dock patron Boson på Högslätt år efter år skrufvat sig allt högre upp. Wieselgren Hvirfl. 1: 47 (1891). Tänk på de tiotusentals arrendatorerna ... Deras arrenden skrufvas ständigt upp, de utplundras. Siösteen ModBelg. 363 (1906). Det (skulle) endast .. tjäna till att skrufva upp auditoriet om vi (dvs. studenter som spelade Plautus' Mostellaria) hackade på någon replik. Lindqvist Stud. 79 (1906). Han kan inte skruva upp sej till Mauritz' glättighet. Hedberg ÖppnFågelb. 122 (1967). Anm. Då hos Holmberg (1795; under laver) o. (sannol. efter Holmberg) hos Weste (1807) samt Dens. FörslSAOB (c. 1815) skruva upp upptages i bet.: läxa upp, banna, torde detta bero på att skura l. skrubba upp i denna bet. har missuppfattats ss. skruva upp.
SKRUVA UR10 4.
1) gm skruvning ta ur (en skruv l. annat gängat föremål ur skruvhål l. mutter l. dyl.) l. gm kringvridning av en l. flera skruvar lösgöra o. ta ur (ngt); äv. refl., i uttr. skruva ur sig, om skruv l. annat gängat föremål: lossna gm att av sig själv kringvridas. Nordforss (1805). SD(L) 1897, nr 332, s. 3 (refl.). Skruva ur en glödlampa. SvHandordb. (1966). jfr urskruva.
2) till a η, refl., i uttr. skruva sig ur ngt, gm skruvning ta sig ur (ngt). Tommy (rätade) upp sig, långsamt, som om han skrufvade sig ur ett hål. Hellström Kusk. 136 (1910). Skruva sig ur ett grepp. IllSvOrdb. (1955).
SKRUVA UT10 4. skruva ur (en skruv l. annat gängat föremål; se skruva ur 1); äv. dels refl., i uttr. skruva ut sig, om skruv o. d.: skruva ur sig, dels: medelst skruvning dra l. flytta ut l. förlänga (ngt); äv. till a γ: medelst kringvridning (med l. av ngt) dra l. flytta ut l. förlänga (ngt). (En hare drevs så länge) att han måtte taga sitt refugium in wthi en bärgskripa, ther wy då finge skruffua wth honum med en staka. Ekeblad BrClEkeblad 72 (1652). De må skrufva ut ledgångarna något litet (på sträckbänken). Det gör en menniska ledigare att springa. Fahlcrantz Schiller Fiesko 64 (1821). Östberg Vel. 94 (1894; med avs. på skruv). Anledningen till .. (en viss lamphållar-)konstruktion är, att (glöd-)lamporna eljes .. hafva benägenhet att skrufva ut sig. TT 1901, M. s. 39. jfr utskruva.
SKRUVA ÅT10 4. skruva till (se skruva till 1, 2); ngn gg äv. i uttr. skruva ngt åt ngt, gm åtdragning medelst skruv pressa ngt mot ngt. Man nödgades sättia handklofwarne på (: doch skrufwades dhe föga åth:). BtFinlH 2: 276 (1666). Bromslocken (på tåghjulen) skruvades åt hjulen så det skrek hemskt. Essén KessSthm 69 (1916). SvHandordb. (1966; med avs. på kran). jfr åtskruva.
Ssgr: A (jfr skruv, sbst.1 ssgr): (a γ) SKRUV-FATTNING. (i sht i fackspr.) fattning (se d. o. 2 b) avsedd att skruvas fast; särsk. om fattning på glödlampa. Englund EngSvFotogrLex. 82 (1955).
(a ι) -FLAK. (i sht i fackspr.) skruvisflak. SD(L) 1904, nr 13, s. 5.
(a γ) -HAKE, sbst.2 (sbst.1 se skruv, sbst.1 ssgr) (†) hake (se hake, sbst.2 1) försedd med lekare för kringvridning, svivelhake; jfr ring-hake. Serenius (1734, 1757; under swivel). Deleen 2: 240 (1807).
(a ι) -IS. (i sht i fackspr.) skruvande is (som gm skruvningen bildat höga anhopningar); jfr driv-, pack-is. Chydenius ExpSpetsb. 35 (1865).
(a ι) -IS-BILDNING. (i sht i fackspr.) isbildning gm skruvning; gm skruvning uppkommen isbildning. Östergren (1940).
(a ι) -IS-FLAK. (i sht i fackspr.) isflak ingående i skruvis; jfr -flak. JGAndersson (1902) i Antarctic 2: 189.
(a ι) -IS-VALL. (i sht i fackspr.) av skruvis bildad isvall; jfr -vall. ONordenskjöld (1902) i Antarctic 1: 482.
(a γ) -KNAPP. knapp (se knapp, sbst. 4 a β) varmed ngt inställes l. regleras gm kringvridning. NF 12: 1241 (1888).
-MYNT. (förr) jfr -riksdaler. Fatab. 1965, s. 153.
(a γ) -RESNING. (förr) resning (se resning, sbst.2 3) uppbärande lager för den åt ömse håll roterande axeln i den del av konstgång (se d. o. 3) där denna ändrade riktning. Rinman 1: 313 (1788).
-RIKSDALER. [jfr t. schraubtaler] (förr) riksdaler (se d. o. 1 a (o. b)) vars två urholkade mynthalvor voro iskruvade i varandra (o. vars insidor graverades med l. vari inlades en l. flera bilder); jfr -mynt. 2 Skruf R(iksdale)r medh Contrafei. BoupptSthm 1668, s. 1126 (efter nyrnbergare).
(a ε) -SYSTEM, sbst.2 (sbst.1 se skruv, sbst.1 ssgr) telef. system för skruvning av trådparen i flertrådig telefonlinje; jfr skruvnings-schema. BonnierKL 7: 811 (1925).
(a γ) -TÅG. (†) rulltåg. FSjöbohm Skeppstakl. 5 (1792). Konow (1887).
(a ι) -VALL. (i sht i fackspr.) skruvisvall. Ymer 1903, s. 434.
B: (a ε) SKRUVNINGS-SCHEMA. telef. schema för skruvning av trådparen i flertrådig telefonlinje; jfr skruv-system, sbst.2 VocTélInt. 132 (1938).
-VINKEL. (i fackspr.) stigningsvinkel; jfr skruv-vinkel 1. TNCPubl. 16: 42 (1949).
Avledn.: SKRUVARE, m. [jfr t. schrauber] person som skruvar; vanl. om person som (yrkesmässigt) med skruvar l. skruvspindlar sköter inställning o. reglering av ställbara delar i maskiner, numera i sht (textil.) spinnorganen i spinnmaskin, i sht förr äv. valsarna i ett valsverk; förr äv. bildl.: person som gycklar med l. narrar l. bedrar andra (jfr skruv, sbst.1 e ι, skruva b). Schultze Ordb. 4410 (c. 1755; äv. bildl.). (Till) Textilarbetare .. (vid) Bomullsfabriker (höra) .. Skrufvare Mulespinnare Lagare (Lappare) (m. fl.). FörtArbetTextilf. 2 (1909). YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936; vid valsverk).
SKRUVBAR, adj. som går att skruva. PriskatalSonesson 1895, s. 96.
Avledn.: skruvbarhet, r. l. f. (tillf.) Östergren (1940).
SKRUVERI104, n. [jfr d. skrueri, t. schrauberei] (numera föga br.) särsk. bildl.: knep l. trick l. fint l. skälmstycke l. dyl.; förr äv. om avvikande tänkande (som innebär förvrängning av det vedertagna l. åstadkommes gm tankemöda l. är ”skruvat” l. dyl.); jfr skruva b (α, β). Sammaledes (som farfarsfar) tänkom vi, / Ty det är bäst fara varligt, / Helst som allt slags skrufveri / Nu plägar vara farligt. Bellman SkrNS 1: 155 (c. 1770). Behöver jag än en gång upplysa, att era gamla skruverier inte längre duga! Högberg JesuBr. 2: 115 (1915).
Spoiler title
Spoiler content