SKULTIG skul3tig2, adj.; adv. -T.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kutig, kutryggig; äv. om får: rundryggad. Hon är fårad, lite rund och skultig över rygg och bak. Hon har många och vänliga rynkor vid ögonen. NTid 1948, nr 217, s. 8. (På Fårö ser man) vindslitna ensliga tallar .., skultiga svarta får innanför gärdesgårdar av mossiga kalkstensplattor, kritvita hus med tunga tak av träskvass. DN(A) 1956, nr 176, s. 7.
SAOB
