publicerad: 1974
SKVAL skva4l, n.; best. -et; pl. (i konkretare anv., numera bl. tillf.) = (Weste FörslSAOB (c. 1817), Hammarström Sportfiske 110 (1925)).
Ordformer
(förr äv. sku-, squ-, sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skval; jfr nor. o. nor. dial. skval; till SKVALA, v.; jfr äv. fvn. skval, tomt prat, sladder, o. SKVALARE]
1) motsv. SKVALA, v. 1: skvalande; äv. konkretare, om skvalande vätska (särsk. regn). Lind (1749). Det var ingen nöjsam ridt i skvalet, som ej höll upp en minut. Zilliacus Hågk. 25 (1899). Jag .. hörde regnet och det sakta skvalet i takrännan. Olsson 3Hap. 6 (1967). — jfr BACK-, BÄCKE-, REGN-, RÄNNSTENS-, VATTEN-SKVAL. — särsk. (i vissa trakter) konkretare, om grunt ställe i å l. sjö l. remsa nära stranden av sjö l. hav, där vattnet forsar fram l. skvalar l. skvalpar. Herr Öfversten (Pechlin lät) .. uprensa det så kallade Wimmerby Skval, så att fartyg, om 100 tunnors drägt, kunna .. segla .. emellan Storbro och Ålhults Järnbruk. Faggot PVetA 1760, s. 25. Försumma vid nattfiske ej de grunda ”skvalen” i en ström. Hammarström Sportfiske 110 (1925). jfr SJÖ-, STEN-SKVAL.
2) (i vissa trakter, vard.) om svag (särsk. med vatten starkt utspädd) o. mindre välsmakande dryck l. tunn soppa o. d., blask, lank; jfr SKVABB. Tévatten? .. hvad skall man med det sqvalet? Zeipel Set. 1: 219 (1847). Hungrig, trött .. / jag kom i dörren, storväxt som en jätte. / Få sådan kund från bordet mätt och lugn / med en kotlett och något skval att dricka, / det var att elda upp en bagarugn / med några fjädrar och en svafvelsticka. Heidenstam Vallf. 182 (1888). Auerbach (1913).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, vard.) om tunn, flytande avföring (vid diarré); jfr SKVALIG 2. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 66 (1839).
5) motsv. SKVALA, v. 1 c α, β: skvalande (av ord o. dyl. l. av musik); äv. konkretare, särsk.: skvalmusik. Mellan dina käkar maldes / allting sönder, allt förtaldes / allting sköljdes utav skvalet / från ett skelögt eget jag. Johansson BergslVers 103 (1936). Tredje program i radio ger ”skval” dygnet runt. SvD(A) 1962, nr 140, s. 15.
6) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Hof DialVg. 274 (1772))] (†) bråck; jfr SKVALA, v. 2. Schultze Ordb. 4414 (c. 1755; från Västergötl.).
Ssg (jfr skvala, v. ssgr): (2) SKVAL-DRYCK. (†) nedsättande, om blaskig dryck (som utgör en blandning av olika ingredienser). Kempe Graanen 52 (1675; om medicin).
Spoiler title
Spoiler content