SLACKA slak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[avledn. av SLACK, adj.; liksom dan. o. nor. slakke (väsentligen) lånat från l. påverkat av eng. slack. — Jfr SLACK, sbst., SLÄCKA, göra slak]
i sht sjöt.
1) tr., med avs. på tåg l. lina l. segel o. d.: göra slack (se SLACK, adj. 1), släcka; äv. dels med obj. ersatt av prep.-uttr., dels utan utsatt obj. Vi måste .. hifva in på en tross och slacka på en annan. Antarctic 2: 422 (1904). Kapten befaller att backa / och ropar akterut (till jungmannen som sköter trossen): Slacka! Nycander Mar. 9 (1910). Helt sävligt han i klyvertfallet slackar / och (osv.). Viksten HårdM 15 (1926). Hasslöf SvVästkustf. 98 (1949; med avs. på fock). jfr UPP-SLACKA.
2) intr.
