SLAMSER slam4ser, m.; best. -n.
Etymologi
[sv. dial. slamser, slams; jfr nor. o. nor. dial. slams; till SLAMSA, v.2]
(i sht i vissa trakter, vard.) oordentlig l. slarvig l. överdrivet pratsam karl, slamsig karl. (T.) Er ist ein rechter Schleuderer, (sv.) han är rätt en slamser eller owuling. Lind 1: 1352 (1749). Tholander Ordl. (1872).
