SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÖVLA snø3vla2 l. snöv3la2, äv. SNÖFLA snø3fla2 l. snöf3la2 (snöfla .. (med f-ljud o. kort l. långt ö) Östergren) l. SNÖFFLA snöf3la2 l. SNUVLA snɯ3vla2 l. snuv3la2 (snūvla Weste) l. SNUFFLA snuf3la2 l. SNYVLA sny3vla2 l. snyv3la2 l. SNYFFLA snyf3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(snuffl- 1842—1889. snufl- c. 1755—1872. snuvl- c. 1755. snyffl- 1749. snyfl- c. 1755—1872. snöffl- 1773—1889. snöfl- 1599—1943. snövl- c. 1755 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snövla, snöffla, snuvla, snuffla, snyvla, snyffla; jfr d. snövle, snörvla, snöfle, nosa, fnysa, nor. dial. snuvla, lt. snuffeln, snüffeln, nosa, feng. snyflung, snor, eng. snivel, snörvla; sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr SNAVLA, v.2, SNUFFEL, SNYFFEL, sbst.1]
(numera mindre br.) snörvla; äv. i uttr. snövla genom näsan. PMagni (1599) i SvMerc. 3: 1196 (: genom näsan). (Eng.) To snif .. (sv.) snöfla, (lat.) mucum resorbere. Serenius Eee 4 a (1734); jfr (Sv.) Snufla .. eg. (lat.) mucum resorbere, retrahere, reducere. Lindfors (1824). I södra Frankrike hände .. att en högre embetsman i längre tid hade snufva och i följd deraf snöflade. SD(L) 1896, nr 463, s. 8. — särsk.
a) ss. anföringsverb: snörvlande yttra; jfr SNÖRVLA a. Hillman Palacio Valdés MoM 240 (1895). ”Va', va' är det ni pratar”, snövlade han. Bergegren Strejkl. 50 (1907).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr SNÖRVLA b, SNÖVLIG. BL 19: 50 (1852).
c) i utvidgad anv.
α) = SNÖRVLA c α; äv. i fråga om att skälla ut ngn (se SNÖVLA TILL). Jag märker att jag börjat blifva käringaktigt pratsam, som sitter här och snöflar om allehanda struntsaker. Fröding Brev 79 (1889).
β) med saksubj.; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr SNÖRVLA c β (β'), SNÖVLIG. Han stullar omkring, så leret kring klackarne snöflar. Strand NeliSuec. 39 (1753). (Don Quijote klämde ihop näsan) och med något snöflande ton sade han (osv.). Lidforss DQ 1: 205 (1889).
Särsk. förb.: SNÖVLA TILL. (†) till c α: skälla ut (ngn). (T.) Einen beschniffeln, oder beschnippern, ihn ausschelten, (sv.) huta ut en, snyffla til en. Lind 1: 364 (1749).
Avledn.: SNÖVLARE, m. (numera mindre br.) om person som snörvlar. Lagerbring 1Hist. 2: 93 (1773).
Ssg: snövlare- l. snövlar-sång. (numera bl. tillf.) sång som presteras av person som snörvlar. Gral bor i snöflaresången / i enstaka tonstänk af välljud och bor / hos den, som i dogmen är fången / i troheten mot det han tror. Fröding Gralst. 11 (1898). —
SNÖVLIG, adj. (numera mindre br.) snörvlande, snörvlig; särsk. i utvidgad anv., med sakligt huvudord; jfr snövla b, c β. Öman Ungd. 213 (1889; om musikinstrument).
Spoiler title
Spoiler content