publicerad: 1980
SNUBBA snub3a2, förr äv. SNYBBA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(snubb- 1541 osv. snybb- 1652)
Etymologi
[fsv. snubba, snybba, sv. dial. snubba; jfr d. snubbe, fvn. snubba, nor. dial. snubba, nyisl. snubba, eng. snub; samhörigt med SNUBBIG; i bet. 3 o. 4 möjl. påverkat till bet. av SNAVA resp. SNUDDA (l. andra betydelsebesläktade ord). — Jfr SNOBB, sbst.2, SNUBB, sbst.1—2, -SNUBB, SNUBBA, sbst.1, SNUBBE, SNUBBLA, SNUFS, sbst.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klippa l. skära av (ngt); gm klippande osv. göra (ngt) kortare; äv. med obj. betecknande resultat: gm klippning osv. åstadkomma (hål o. dyl. i l. på ngt), förr äv. i utvidgad anv. med subj. betecknande avlossad gevärskula. Äro .. (penslar) altför spitsiga .., så snubbar man dem med en sax. Miniatursk. 16 (1784). Röfvaren afsköt sitt gevär ..; kulan snubbade ett hål på en kappråck. Wetterbergh Sign. 284 (1843). Ifall prästerna gjorde några dumheter, så snubbades deras kappor. Landsm. VIII. 3: 275 (c. 1900). — jfr AVSNUBBA.
2) [sannol. eg. bildl. anv. av 1] (numera bl. ngt vard.) ge (ngn) snubbor l. bannor l. tillrättavisa l. förebrå l. klandra l. (av)snäsa (ngn) l. taga (ngn) i upptuktelse o. d.; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: smäda; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are): tillrättavisning o. d. Tå .. (Rut) stoodh vp til at hemta (ax), bödh Boas sina drenger och sadhe, Läter henne .. hemta emellan kerffuanar, och snubber henne intet. Rut 2: 15 (Bib. 1541). Keysaren Leo .. bleff een tijdh snubbat aff sitt Rådh, i thet han mykit heller hielpte til Scholer, än sitt Krigzfolck. Lælius Jungf. A 5 a (1591). Såsom Bergmästaren, Edsworen och Sexmännerne samt Grufwefogden, laga thet bästa the kunna ..; altså skal allom wara förbudit them at snubba. Bergv. 1: 147 (1649). (Fiskarna) fördrista sig aldrig snubba eller afwijsa henne (dvs. havsfrun), hwarcken på siö eller strand. Broman Glys. 1: 900 (1707). På en bal, som gafs hos Drottningen åt Stor-Fursten, lärer Kron-Prinsessan ganska allvarsamt ha snubbat honom (dvs. överståthållaren). Crusenstolpe CJ III. 2: 462 (1846). Snubbningen var altför tydlig att inte åstadkomma en viss förstämning bland gästerna. Zilliacus Soc. 98 (1895). Han hade snubbat henne (, då hon undrade varför han icke drack öl,) och påpekat att ölandet på söndagsmorgnarna vore ett föga kristligt bruk. Nilsson Bock 62 (1933). — jfr AVSNUBBA o. O-SNUBBAD. — särsk.
a) (numera mindre br.) i p. pr. i adjektivisk o. utvidgad anv., om brev: som innehåller tillrättavisningar l. förebråelser o. d. JGAcrel (1793) hos Malmsten Carlander V.
b) (numera bl. tillf.) ss. anföringsverb: säga l. ropa tillrättavisande l. förebrående o. d. Och hyrkuskar skrika: / Spring undan, ge vika. / Sekteraren snubbar: aj, aj, akta mej, / Nå se då för dej. BL 12: 29 (i handl. fr. 1778).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bete sig l. röra sig oskickligt l. otympligt l. fumligt l. tafatt o. d., fumla; snubbla. Der med hatten bakfram och hand för ögonen, snubbar / Bort mot ett plank en dräng, än rystar på sig och skubbar. CFDahlgren 3: 164 (1820). Tafatt bar .. sig (pigan på ett värdshus) åt och höll ibland på att falla, i det hon snubbade än med ett än med annat. Bremer Hem. 1: 286 (1839).
4) (†) i uttr. snubba ngt mot ngt, komma ngt att vidröra ngt l. lätt vidrörande passera ngt. När tiden rullar sitt vida klot, / Den snubbar hela dess omkrets mot / Otaliga Födelsedagar. Wadman Saml. 2: 171 (1835).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1. Nu fanns i Edåsa by en gammal man, som kallades Snubbe, detta till följd af att han vid en åktur snubbat af sin högra tumme. GHT 1896, nr 62 B, s. 3.
2) (numera bl. ngt vard.) till 2: med snubbor avsnäsa l. avfärda (ngn). Ekeblad Bref 2: 209 (1660). —
SNUBBA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. ngt vard.) till 2: tillrättavisa l. förebrå l. klandra (ngn) l. ta (ngn) i upptuktelse o. d. Tilas Ant. 2: 17 (1769).
Avledn.: SNUBBARE, m. (numera bl. ngt vard., mera tillf.) till 2: person som tillrättavisar l. förebrår ngn l. ngt. Dalin Arg. 2: nr 51, s. 8 (1734). —
SNUBBERI104, n. (numera bl. ngt vard., tillf.) till 2, konkretare: tillrättavisande l. klander l. tadel o. d. Högberg Vred. 1: 128 (1906).
Spoiler title
Spoiler content