publicerad: 1982
SOLAR sωla4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. solar; av lat. solaris, till sol (se SOL, sbst.1). — Jfr SOLAR-, SOLARISERA, SOLARISK, SOLÄR]
1) (i fackspr.) som (på ett l. annat sätt) har med solen l. solens ljus l. värme l. livgivande kraft o. d. att göra, solär (särsk. dels om kraft o. d.: som utgår från solen l. är solens, dels om klimat o. d.: som betingas av solen, dels om gud o. d.: som är l. personifierar l. råder över l. på annat sätt är relaterad till solen); i sht ss. förled i ssgr. SvLittFT 1838, s. 339 (om kraft). Atmosfären mildrar och jämnar .. i hög grad det solara klimatet. SvRike I. 1: 285 (1899). I en senvedisk .. strof finna vi .. (värdigheten ss. gudarnas överstepräst) öfverflyttad på Surya. Att äfven denna den mest konkreta af de solara gudomligheterna sålunda gjorts till bärare af en rent prästerlig funktion, är (osv.). Flensburg RigvMyt. 22 (1909). Vårt år är ett solår, vår kalender är solar, den följer endast solen. NordKult. 21: 3 (1934). Det av solara och lokalt orografiska faktorer beroende klimatet (i Centralasien) återspeglas tydligt även i växttäcket. SvGeogrÅb. 1949, s. 92. TNCPubl. 53: 93 (1973).
2) [jfr motsv. anv. av t. solar-, eng. solar; hyperbolisk l. oeg. l. bildl. anv. av 1] betecknande artificiell belysningsanordning l. ljus från sådan ss. mycket lyskraftig resp. starkt (o. i det avseendet lik resp. likt solen l. solljuset); äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: som används (ss. förbränningsämne) i belysningsanordningar l. för belysningsändamål; ss. förled i ssgr.
Ssgr (i allm. till 1; i fackspr.): SOLAR-ASTRONOMI. om den del av astronomien som befattar sig med solen. 3NF 2: 377 (1924). —
-FORSKNING. solforskning. En assistent för solarforskning vid den fysiska institutionen. RiksdRevStatsv. 1910, s. 356. —
-KAMERA. [jfr t. solarkamera, eng. solar camera] (förr) fotografisk förstoringsapparat fungerande med solen ss. ljuskälla. Nyblæus Fotogr. 207 (1874). Dædalus 1940, s. 21 (om förh. c. 1860). —
-KLIMAT. klimat som tänkes betingat bl. av den lokala solstrålningen. NaturvForsknRådRed. 1946—47, s. 23. —
-KONSTANT(EN). [jfr t. solarkonstante, eng. solar constant] om värdet (angivet i lämpliga enheter, förr ofta i gramkalorier per minut per kvadratcentimeter, numera vanl. i watt per kvadratmeter) för det totala strålningsflödet från solen, uppmätt l. reducerat till en på jordens medelavstånd från solen belägen punkt utanför jordatmosfären. Timberg Meteor. 23 (1908).
Ssg: solarkonstant-värde. om det vid en viss tidpunkt l. å en viss ort l. med en viss metodik uppmätta värdet av solarkonstanten. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 47. —
(2) -LAMPA. [jfr eng. solar lamp, äv. om ett slags elektrisk lampa] (förr) om den (mycket lysstarka) argandska (gas)oljelampan. AB 1865, nr 222, s. 4. —
-LJUS.
2) [jfr t. solarlicht] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) till 2, om (mycket) (starkt ljus från) lyskraftig artificiell belysningsanordning; dels om (ljus från) lysapparat utnyttjande en argandsk låga, dels om elektriskt bågljus. (Sv.) Solarljus, (fr.) lueur électrique. Schulthess (1885). 2UB 1: 598 (1898; om förh. i slutet av 1840-talet). —
-MIKROSKOP. [jfr eng. solar microscope] (förr) mikroskop konstruerat för utnyttjande av solljus till objektets belysning o. försett med anordning för projektion o. förstoring av den mikroskopiska bilden på en vit skärm o. d., solmikroskop. CAEhrensvärd Brev 2: 45 (1795). —
-OBSERVATORIUM. [jfr eng. solar observatory] (mindre br.) solobservatorium. 2NF 20: 428 (1913; om Mount Wilson Solar Observatory i Förenta staterna). Det av K. Ångström upprättade solarobservatoriet i Uppsala. TMatFysKemi 1921—22, s. 79. Bergstrand Astr. 368 (1925; om Mount Wilson Solar Observatory i Förenta staterna). —
(2) -OLJA. [jfr t. solaröl, eng. solar oil] (i ä. fackspr.) om var o. en av de av kolväten (numera företrädesvis gm fraktionerad destillation av petroleum) framställda mineraliska oljor (med kokpunkt mellan + 130° o. + 300° (l. + 350°) C) som urspr. användes ss. lysoljor (i solarlampor); oftast inskränktare o. speciellare, om sådan olja med undantag för fotogen; äv. om sådan olja nyttjad ss. motorbrännolja l. gasberedningsolja l. (med kokpunkt över + 300° C) smörjolja; särsk. dels om oraffinerad fotogen, motorfotogen, dels om brännolja för drift av dieselmotorer, dieselmotorolja (äv. inskränktare o. speciellare, om sådan dieselmotorolja som utgör ett lättare o. fullständigt destillat (motsatt: dieselolja, utgörande ett tyngre destillat uppblandat med bensin- o. fotogenfri råolja)). JernkA 1861, s. 238. Upplysning med flytande material (:) .. Solarolja (fotogen, mineralolja, pyrogen, kerasin etc.) är en blandning af kolväten, som erhålles ur stenkolstjäroljan, såsom jemförelsevis svårflygtiga beståndsdelar ur bergolja, ofta äfven såsom biprodukt vid framställning af paraffin. Keyser Kemien 3: 451 (1876). Vid flera gasverk i utlandet, i synnerhet i England, har man .. börjat att tillverka vattengas och karburera denna med oljor (mest s. k. solarolja) till starkt lysande gas. SthmBelysn. 57 (1893). Det öfver 300° kokande (destillationsämnet ur bergolja) användes till smörjolja (solarolja). Widman OrgKemi 13 (1895). Solarolja (är) .. i allmänhet sådan lysolja, som ej kan brinna i vanliga petroleumlampor. Sammansättningen är alltså mycket varierande. 2NF 26: 295 (1917). Solarolja .. (dvs.) oraffinerad fotogen .. av växlande sammansättning. 3NF 18: 79 (1933). I fackkretsar skiljer man .. ofta mellan solarolja och dieselolja. 2SvUppslB 7: 378 (1948). Dieselbrännolja för högvarviga motorer marknadsförs under olika benämningar; äldre namn är solarolja och råolja. TNCPubl. 48: 27 (1971). —
(2) -STEARIN. [jfr t. solarstearin, eng. solar stearin] om den (urspr. för belysningsändamål (ss. ljusmaterial), numera huvudsakligen ss. matfett använda) fasta återstoden av svinister efter kallpressning o. utvinning av isterolja. Ekenberg (o. Landin) 436 (1892).
Spoiler title
Spoiler content