SOLANÉ sol1ane4 l. sωl1- l. så1- l. sω1-, r.; best. -n, stundom -en; pl. -er. Anm. I pl. skrivs ordet vanl. utan accenttecken.
Etymologi
[jfr t. solaneen, pl., fr. solané(e); av nylat. solaneæ, pl., ytterst till lat. solanum (se SOLAN)]
(numera föga br.) bot. om individ av växtsläktet Solanum Lin. l. (allmännare) växtfamiljen Solanaceæ; i pl. äv. om släktet resp. familjen. De giftiga solaneerna börja mer och mer intaga den upphöjda plats inom therapien, som dem derstädes .. tillkommer. Hygiea 1844, s. 254. Solaneer .. (dvs.) Örtfamilj. KonvLex. (1864). Solaneer .. (dvs.) växter, som tilhöra solanslägtet. Dahlin (1871). En och annan gammal kvinna .. brukade samla örter, särskildt solaneer, för att bereda .. rusmedel. Gadelius Tro 2: 138 (1913).
