SOMATISK soma4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. somatisch, eng. somatic, fr. somatique; av gr. σωματικός, av gr. σῶμα, gen. σώματος (se SOMA, sbst.2)]
(numera bl. i fackspr., i sht med.) kroppslig (se d. o. 1), fysisk; som har avseende på l. samband med l. användning inom den kroppsliga sjukvården. (Ibland) tyckes galenskap orsakas af en ursprungligen rent somatisk affection. TLäk. 1832, s. 38. En somatisk (lekamlig) Positionsprincip; som befruktar den allmänna Yttre-lifs-möjligheten, den såkallade Materien. Atterbom PhilH 11 (1835). LärovKombBet. 1884—85, III. 1: 102 (om hälsa). Genom de rika diagnostiska möjligheter, som .. en kuranstalt måste vara i besittning av, kan ofta klarhet vinnas i fall, där den inremitterande läkaren ej haft möjligheter att komma till en somatisk diagnos. SvLäkT 1935, s. 34. Samordning av somatisk och psykiatrisk vård. ÖgCorr. 1971, nr 208, s. 18 (rubrik). SvD 1971, nr 220, s. 15 (om kliniker). — jfr META-SOMATISK. — särsk. i n. sg. best. i substantivisk anv.: det kroppsliga. Magsår utlöses ofta av psykiska konflikter. Samspelet mellan det psykiska och det kroppsliga (somatiska) är sålunda mycket intimt. Husén Psyk. 153 (1954).
