publicerad: 1986
SPÄRR spær4, sbst.2, r. l. m. (Visb. 1: 453 (c. 1621), Björkman (1889)) l. n. (Stiernhielm Fägn. 90 (1643, 1668), WoJ (1891)); pl. (†; ss. n.) = (Stiernhielm Fägn. 90 (1643, 1668), Widekindi KrijgH 678 (1671)).
Ordformer
(sper 1538 (: sperstakar, pl.)—1850. sperr 1548—1862. spär 1547—1775 (: spär-ridande). spärr 1626 osv. sperr- i ssgr (utan bindestreck) med senare leden börjande på r 1614 (: Sperryttare)—1796 (: Sperryttare). spärr- i ssgr (utan bindestreck) med senare leden börjande på r 1622 (: spärryttare) osv.)
Etymologi
[fsv. spär, n.; liksom fd. spær (d. spær) av mlt. sper, n., av fsax. sper; jfr fvn. spjǫr, n. pl., mnl. spere, m., f., n. (nl. speer), ffris. spere, spiri, fht. sper, n. (t. speer), feng. spere (eng. spear); i avljudsförh. till SPARR, sbst.3 — Jfr REVBENSSPJÄLL, SPEARING]
1) (†) lans l. spjut; jfr SPARR, sbst.3 Han bleff drabbat vthi sijdhan medh en Spärr, och dödeligen sargat. Schroderus Liv. 305 (1626). (Han) satte sigh på en Häst, togh en Spärr i Handen, och skrijade öfwerliudt. Dens. Albert. 2: 284 (1638). Widekindi KrijgH 198 (1671). — särsk.
a) [jfr t. ein speer mit einem brechen] i uttr. bryta en spärr med ngn om ngt, i tornering l. i strid kämpa med ngn om l. för ngt. Jagh will brÿtta een sperr medh digh / om alla jomfruers ähra. Visb. 1: 453 (c. 1621).
b) i det bildl. uttr. bräcka fiendens spärr, tvinga fienden att vika, få övertag över fienden o. d. (Ryssarna) Giorde .. ingen bijstånd til Sweriges krijgzfolck, tå the brächte fiendens Sperr, och hade fienden i förstone på wändningen, vthan höllo in om theras slaghbom. Widekindi KrijgH 678 (1671).
2) tornerspel, dust o. därur utvecklade betydelser.
a) (numera bl. om ä., i sht medeltida, förh.) i uttr. rida spärr (jfr b), förr äv. till spärrs, i sht förr äv. ränna (i) spärr, deltaga i tornerspel l. i strid med lans o. d. ss. vapen, tornera, strida med lans ss. vapen; äv. i uttr. med lans rida spärr om ngt, med lans strida om ngt; jfr DUST, sbst.2, SPARR, sbst.3 GripshR 1547—48 (: twå Rende spär). Rudbeck Atl. 2: 273 (1689: til sperrz). (Bland krigarna) woro Ivar Lunge och en Nederländare .. så ifrige efter en beställning i Krigshären, at de på Christierns befallning redo spärr, hvaruti den förre blef den senares baneman. Dalin Hist. 2: 889 (1750). Med mera hastighet, än tigern och hyænen / Ur kulan rusa fram i sedda hjortens spår, / Så ränner (riddaren) Otto ock i spärr mot Saracenen, / Som orörd med sin lans emot hans möte står. JGOxenstierna 5: 165 (c. 1817). Med lansen har man ridit sperr om kronan. Ridderstad SDikt. 3: 68 (1847, 1862). Ridderskappet rände spärr vid Karl Knutssons bröllop i Stockholm år 1438. Fatab. 1939, s. 137.
b) i oeg. l. bildl. anv. av a; i sht i uttr. rida spärr, sätta sig till motvärn o. d.; äv. i uttr. rida spärr (e)mot (förr äv. med) ngn l. ngt, förr äv. rida ett spärr mot ngn l. ngt, trotsigt o. envist angripa l. kritisera ngn l. ngt l. sätta sig till motvärn l. opponera sig mot ngn l. ngt l. trotsa ngn l. ngt o. d. Om det Swenska Agget, och huru det ofta ridit spärr med Samwetet på de Swenska burspråk och borggårdar. Dalin Arg. 2: 310 (1734, 1754). Att rida ett litet spärr mot någon utgifwen .. usel bok. SvLitTidn. 1815, sp. 694. Under tider af liflig polemik kan .. ensidighet .. hafwa sitt berättigande, men att .. i likhet med Don-Quixote rida sperr mot wäderqwarnar, det går för långt. SKN 1843, s. 172. Min herre, om ni rider sperr mot mig med er qwickhet, så skall jag nog weta att sätta den på hasorna. Hagberg Shaksp. 2: 104 (1847). ”Det skulle just vara roligt veta” — anmärkte jag .. ”hvem som .. skall rida spärr mot den oöfvervinneliga trafikstyrelsen.” Adelsköld Dagsv. 3: 107 (1900). Ockupationens (dvs. av Rhenlandet) irriterande verkningar och dess hemliga mål voro säkert ett skäl till att Tyskland red spärr (vid skadeståndskonferensen år 1921). HågkLivsintr. 8: 222 (1927). HT 1955, s. 107. — särsk. (†) ss. namn på l. om en sjömanslek varvid de deltagande på en starkt lutande stock hasar sig ned i sjön o. i farten söker fasttaga en upphängd ring. Wallenberg (SVS) 1: 113 (1769; om franska förh.).
3) [bet.-utveckling ur 2 a, möjl. under påverkan av SPORR- i SPORRSTRÄCK] i fråga om häftig ritt o. d.
Ssgr (i allm. till 2 a): (1) SPÄRR-FANA. (†) lansfana; anträffat bl. om heraldisk figur på hjälm (se hjälm, sbst.1 2 e) föreställande en lansfana. Schlegel o. Klingspor Herald. 77 (1874). —
(3 b) -JAKT. (föga br.) hetsjakt; äv. bildl. Tre ryttare förfölja en (struts-)hanne som efter en timmes lopp är uttröttad .. Även hästarna tröttna på en sådan spärrjakt. Hedin Pol 2: 166 (1911). (Jordens poler) .. eröfrades i den spännande spärrjakt, där de förnämsta driffjädrarna utgjordes af den nationella fåfängan och den vid målet vinkande segerpalmen. Dens. Transhim. 3: 159 (1912). —
-RIDA. (om ä., i sht medeltida, förh.) rida spärr (se spärr, sbst.2 2 a). Konungen .. spärrider emot Quintanen. TornSp. 1799, 2Ordn. s. B 3 b. —
-RIDANDE, n. [jfr t. speerreiten] (om ä., i sht medeltida, förh.) om handlingen att deltaga i l. ägna sig åt l. utöva spärritt. 1Saml. 7: 46 (1775). Anm. I nedan anförda språkprov är spårridande (spor-) sannol. felaktigt för spärridande l. ombildning av detta ord med anslutning till sporre, sbst.1 (Fvn.) Torniment .. (sv.) Dust, spår-ridande, (lat.) Certamen equestre. Verelius 258 (1681). (Eng.) Turnament .. (sv.) torner-spel, sporridande, (lat.) Hastiludium. Serenius (1757; under turnament). —
-RIDARE.
1) (om ä., i sht medeltida, förh.) om person som deltager i l. ägnar sig åt l. utövar spärritt. ORudbeck d. y. Vitt. 62 (1693).
2) bildl. (motsv. spärr, sbst.2 2 b), om person l. vålnad o. d. som är kritisk l. trotsig l. sätter sig till motvärn mot ngn l. ngt o. d. I denna spärridarnas brokiga kohort har man hittills (i debatten om en skolreform) saknat en speciell vålnad från anno dazumal. Det är den högkyrkliga. GHT 1947, nr 247 A, s. 10. —
-RIDNING.
1) (om ä., i sht medeltida, förh.) om handlingen att deltaga i l. ägna sig åt l. utöva spärritt. TornSp. 1800, FältL § 24.
2) bildl. (motsv. spärr, sbst.2 2 b); särsk. om trotsig o. envis kritik l. trotsigt osv. angrepp mot ngn l. ngt o. d. Se på et torner-spel eller spärridning mellan Naturen och Uptuktelsen. Dalin Arg. 2: nr 40, s. 5 (1734). Sannerligen jag aktade nödigt att anställa en spärridning mot ”våra liberale”. Järta 2: 349 (1824). Jag (vet) icke om .. (Palmblad) .. gillar .. (Atterboms) spärridning mot en försonad fiendes (dvs. Leopolds) grafhög. Dens. (1834) i JärtaBrefv. 1: 109. —
-RITT.
1) (om ä., i sht medeltida, förh.) om handlingen att rida spärr (se spärr, sbst.2 2 a). SvTyHlex. (1851).
2) bildl. (motsv. spärr, sbst.2 2 b); jfr -ridning 2. Det var, sade man (om G. III:s krig mot Ryssland), en spärridt emot väderqvarnar af en Don Quixote. Beskow i 2SAH 37: 398 (1863). Vi praktiska dragoner af ordet vi må hålla på med vår spärridt mot hvarandra och damma på med pamparna från evighet till evighet. KATavaststjerna hos Söderhjelm Tavaststj. 311 (1900). —
(1) -RYTTARE. [jfr t. speerreiter] (†) lans- l. spjutbeväpnad ryttare; jfr sparr-ryttare, sbst.1 Petreius Beskr. 1: 16 (1614). (G. II A.) befallte .. sitt Rytteri hastigt sätta an på fiändens Sperryttare eller Husarer. Hallenberg Hist. 5: 427 (1796). —
(1) -RYTTERI. (†) bildl., om handlingen att kritisera l. häckla l. klandra l. opponera sig o. d. (motsv. spärr, sbst.2 2 b). Fem weckor äro snart ändade och jag börjar nu ledsna wid spärr-rytteriet. Dalin Arg. 2: 393 (1734, 1754). —
(1) -STAKE. [fsv. spärstake; jfr mlt. sperstake] (†) om lans l. spjut o. d.; jfr sparr-stake. VarRerV 34 (1538). Polska Rytteriet, hvilket var väl försedt med harnesk och förde Sperrstakar eller Lansar. 2VittAH 3: 282 (1788, 1793). KrigVAH 1847, s. 153.
Spoiler title
Spoiler content