publicerad: 1982
SPALTA spal3ta2, v.1 -ade ((†) p. pf. spalt, Westhius Vitt. 19 (1677: spalt och brände, i pl., om träd)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[liksom dan. o. nor. spalte av t. spalten, av mht. spalten, av fht. spaltan, motsv. mlt. spalden, spolden, mnl. spalden, spouden, spouwen (nl. spouwen), eng. dial. spald; i avljudsförh. till SPILLA, v., SPJÄLL. — Jfr PSALIGRAFI, SPALT, SPÄLT]
(numera i sht i fackspr.) klyva l. dela l. sönderdela (ngt); äv.: uppdela (ngt), dela (ngt); äv. refl.: dela sig, klyva sig. Spallat (felaktigt för spaltat) hindertÿgh. StallRSthm 1556—60, s. 38. All trää the rutna bort, ell' blifva spalt och brände. Westhius Vitt. 19 (1677). De spalta .. (lind-)basten i tre delar. Carlstedt Her. 2: 57 (1833). (Fältspaterna) skiljas från kvarts därigenom, att de lätt låta klyfva eller ”spalta sig” efter vissa riktningar eller genomgångar. 2UB 5: 35 (1902). (Marken) utstrålade en torr värme, som kom luften att spalta sig liksom i vågor. Lo-Johansson Kungsg. 515 (1935). (Telefon-)Ledningarna kunna även delas upp på ankommande och avgående (”spaltas”). SignTrpInstr. 1945, 1: 89. — jfr AV-, UPP-, UT-SPALTA o. O-SPALTAD. — särsk.
a) garv. klyva (tjockare hud l. skinn) medelst spaltmaskin så att två (l. tre) hudskikt (spalter) erhålls (vanl. narv(spalt) o. köttspalt, stundom äv. mellanspalt); ofta i p. pf., om hud l. läder o. d. Tjocka hudar blifva nu mera ofta .. medelst maskiner klufna eller spaltade i tunnare skifvor. UB 5: 450 (1874). Hirsch LbGarfv. 215 (1898: spaltningen). En roterande vals driver huden ned i detta mellanrum (mellan spaltkniven o. en stålplatta i en spaltmaskin) och drager den mot knivens egg; kniven står alltså här stilla och huden spaltar sig mot densamma. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. Materialet (i livremmar) är läder, vanligen spaltat läder, mera sällan konstläder. Varulex. Beklädn. 262 (1945).
b) (†) gm insättande av utslutning mellan enskilda bokstäver i ett ord l. en text åstadkomma extra mellanrum mellan bokstäverna hos (tryckt l. maskinskrivet ord o. d.), spärra; anträffat bl. dels ss. vbalsbst. -ning, spärrning, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om stil o. d.: spärrad; äv. mer l. mindre bildl. Qvinnan äger ej något jag med spaltning eller med accent. Törneros (SVS) 4: 174 (c. 1827). LdVBl. 1836, nr 42, s. 2 (i p. pf., om stil). I mina ögon är spaltningen af .. särskildt betonade ord .. långt vackrare, än användandet af cursiven. Atterbom (1849) i 3SAH XXXVII. 2: 408.
c) kem. uppdela l. sönderdela (organiskt, äv. oorganiskt, ämne) i enklare beståndsdelar, spjälka, klyva (se KLYVA, v.2 4 c); ofta i pass. med intr. bet. TT 1881, s. 113. Ledes en elektrisk ström genom (den vid elektrolytisk kopparraffinering använda) lösningen, spaltas kopparsulfatet i denna, så att ren koppar utfälles på katoden, under det att (osv.). TT 1895, K. s. 8. Jag (har) .. spaltat föreningen med konc. klorvätesyra. ÖfversVetAFörh. 1901, s. 469. Vid stärkelsens spaltning lossna undan för undan de polymera brottstyckena. Bolin OrgKem. 155 (1925). De enzymer, som här spela den största rollen är trypsinet, som nedbryter äggvita, lipasen, som spaltar fett och (osv.). SvLäkT 1935, s. 680. TT 1941, AutMot. s. 69 (i pass.).
d) oeg. l. bildl.; särsk.: dela (se DELA, v.1 20), splittra. Den spaltning inom socialismen, som försiggår i våra dagar. SoS 1908, s. 222. Rent topografiskt sett spaltas socknen i två skilda bygder. Västerb. 1933, s. 19. Redaktör Arthur Hald reagerade mot spaltningen mellan fri konst och annan. Form 1949, s. 172.
Särsk. förb.: SPALTA UPP10 4, äv. OPP4. dela upp l. uppdela (ngt); äv. i pass. med intr. bet.; särsk. bildl. (jfr spalta, v.1 d). SvFl. 1942, s. 209. Vana talare behärskar konsten att spalta upp sitt tema. Poppius o. Jansson Journ. 16 (1959).
Ssgr: A (jfr spalt ssgr): (c) SPALT-GAS. [jfr t. spaltgas] tekn. gas erhållen gm spaltning av olja (t. ex. råolja). TT 1963, s. 420. —
-KLINGA. [jfr t. spaltklinge] (†) om ett slags tung kniv använd för klyvning av trä. En slijpsten en spalltt klijngea. BoupptSthm 1682, s. 253 a, Bil. (efter svarvare). —
(a) -KNIV. [jfr t. spaltmesser] (om ä. förh.) i spaltmaskin: ändlöst, skarpslipat stålband medelst vilket själva spaltningen utföres. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. —
(a) -LÄDER. [jfr t. spaltleder] (i fackspr.) gm spaltning framställt läder, spaltat läder; spalt (se d. o. 3). Hirsch LbGarfv. 232 (1898). —
(a) -MASKIN. [jfr t. spaltmaschine] (i fackspr., i sht garv.) maskin för spaltning. GHT 1896, nr 176 A, s. 2. —
(a) -MÄSTARE. garv. garveriarbetare (arbetsledare) som svarar för skötseln av spaltmaskin. NordYrkesklassif. 178 (1965). —
b) (mera tillf.) till c: gm spaltning avskilt stycke av organiskt ämne. BokNat. Mater. 217 (1953). —
-YTA. [jfr t. spaltfläche] i sht miner. yta åstadkommen vid spaltning. TT 1897, Allm. s. 255 (i fråga om metall).
B: (c) SPALTNINGS-MEDEL. (mera tillf.) medel för åstadkommande av spaltning. ArkKem. II. 3: 24 (1905). —
(c) -PRODUKT. [jfr t. spaltungsprodukt] kem. gm spaltning erhållen produkt; jfr spalt-produkt. Hildebrand HbFolkhush. 545 (1917).
Avledn.: SPALTARE, m.//ig. (i fackspr.) till a: skofabriksarbetare med uppgift att (vid spaltningsmaskin) spalta läder. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952). —
SPALTBAR, adj. [jfr t., dan. o. nor. spaltbar] (i sht i fackspr.) som går att spalta, klyvbar; i sht (kem.) till c. KommentSvFarm. 128 (1902).
Avledn.: spaltbarhet, r. l. f. [jfr t. spaltbarkeit, d. spaltbarhed, nor. spaltbarhet] (i sht i fackspr.) SD(L) 1896, nr 390, s. 10.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content