publicerad: 1984
SPELT spel4t, äv. SPÄLT späl4t, r. l. m. (Gadd Landtsk. 3: 392 (1777) osv.) ((†) n. Rudbeck CampElys. 1: 155 (1702), Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 397); best. -en (ss. n. -et); pl. (numera bl. tillf.) -er (Weste FörslSAOB (c. 1817)); förr äv. SPELTA, f., l. SPELTS, r. l. m.
Ordformer
(spelt (-ell-) 1579 osv. spelta 1538. spelts 1795. spält (-äll-) 1662—1973)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. spelt (i ä. d. äv. spelte, spelde) av mlt. spelte, spelze, av fsax. spelta, etymologiskt identiskt med fht. spelta, spelzo (mht. spelte, spelze, t. spelt, spelz), mnl. spelte (nl. spelt), feng. spelt (eng. spelt); sannol. till roten i SPALTA, v.1 (sannol. med tanke på den sköra axspindeln); jfr äv. (det sannol. från germ. spr. lånade) lat. spelta (varav fr. épautre, it. spelta, spelda, span. o. port. espelta). — Jfr SPJALTKORN]
lant. (den numera bl. i vissa delar av Mellaneuropa o. Sydeuropa odlade) vetesorten Triticum spelta Lin. (med varieteter), speltvete; äv. i uttr. vanlig l. egentlig spelt, om huvudarten; jfr DINKEL, EMMER, EN-KORN, HAVRE 2, SPJALTKORN, TVÅ-KORNS-VETE. VarRerV 42 (1538). Spällt ähr och en Säd som räknas till hwete, äffter thet seer nästan så ut, åt minstone ähr thet en blandning emellan hwete och råg. Rosenhane Oec. 73 (1662). Förvtan nu nämde winter- eller höstsäde af hwete och råg finnes ännu här i Öster-Göthland en annan särdeles art af höstkorn, som kallas spelt. Broocman Hush. 2: 65 (1736). I Lykaons palats stå dock stridsvagnarna elfva, / .. bredvid enhvar ett tvespann eldiga hästar / står, för hvilka man spelt och hvitt korn kastar till foder. Johansson HomIl. 5: 196 (1846). I Tyskland användas stundom de hela, omogna kornen af spelt, ett slags hvete .. i soppor. Walin Födoämn. 83 (1906). Simmons Jönsson 14 (1935: egentlig). BraBöckLex. (1979). — jfr BORST-SPÄLT m. fl.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): SPELT-AX. ax på l. från spelt. Retzius FlVirg. 46 (1809). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content