publicerad: 1949
ODLING ω3dliŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
1) till ODLA 1: handlingen att bearbeta obrukad mark för att göra den lämplig för jordbruk, uppodling, nyodling(sarbete); äv.: handlingen l. värksamheten att bruka (se d. o. 11) jord; äv.: förhållandet l. tillståndet att jorden (ngnstädes) är odlad l. användes för jordbruk; stundom övergående i bet.: jordbruk(snäring); äv. i sådana uttr. som vara l. ligga under odling, lägga ngt under odling o. d. Wallquist EcclSaml. 1—4: 146 (1788). At odlingen i Sverige kan drifvas mycket högre, både af redan öppen jord och af den ännu orörda. Höijer 4: 119 (c. 1800). Odlingar verkställas årligen i detta Län. Järta Kopparb. 26 (1823). Odhner Lb. 251 (1869: var under odling). De till Mälardalen hörande häraderna, der odlingen är urgammal. Höjer Sv. 1: 104 (1875). Sandöns jord lämpar sig ej för odling. SvNat. 1911, s. 94. SvD(A) 1918, nr 223, s. 9 (: lades under odling). Å prickkartan framträder på Gottland zonen i öns mellersta delar med svagare odling. Ymer 1919, s. 42. — jfr LANT-, LYCK-, LÅGMOSS(E)-, MAD-, MOSS-, MYR-, NY-, UPP-ODLING m. fl. — särsk. konkret: odlad jord; i sht om nyodling. PH 14: 345 (1789). Lerdalsbergets sluttningar med stora, bördiga odlingar och talrika gårdar. TurHb. 1: 20 (1894). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 129.
2) till ODLA 2: odlande av visst växtslag. QLm. 4: 45 (1833). Odling af spanmål till utsäde. LAHT 1897, s. 55. — jfr ANANAS-, APELSIN-, BET-, BLOMSTER-, BOMULLS-, CHAMPINJON-, DRIVHUS-, FRUKT-, FRÖ-, GRÄS-, GRÖNSAKS-, HAMP-, HAVRE-, HUMLE-, KALLJORDS-, OLIV-, POTATIS-, ROS(EN)-, ROTFRUKTS-, RÅG-, SVAMP-, TOBAKS-ODLING m. fl. — särsk. konkret: sammanfattning(en) av de på ett jordstycke befintliga exemplaren av en där odlad växt; äv. med inbegrepp av jordstycket. Böttiger 6: 14 (c. 1875). Från odlingarna sprider .. (humlen) sig lätt och förvildas. Elfving Kulturv. 199 (1895). Hildebrand HbFolkhush. 490 (1917).
3) (i sht i fackspr.) till ODLA 3, om skötsel o. uppdragande av höns l. fisk o. d. Nilsson Fauna 4: XX (1855). Odling af sik. Cederström Fiskodl. 24 (1857). Odling af Leghorn(shöns). HandtvLBl. 1905, s. 51. — jfr BI-, DAMM-, FISK-, FJÄDERFÄ-, FORELL-, KANIN-, KOSCHENILL-, LAX-ODLING m. fl. — särsk. (i fackspr.) till ODLA 3 slutet, om (ren)-odling av bakterier o. d.; ofta konkret, om (näringsvätska innehållande) den gm odlingen uppkomna samlingen av bakterier osv., kultur (se d. o. 4). Almkvist Könssj. 68 (1924; konkret). Därs. 103. jfr BAKTERIE-, REN-ODLING m. fl.
4) [jfr fr. culture i motsv. anv.] (i skriftspr.) i bildl. anv. av 2, motsv. ODLA 4: utbildning l. utveckling (av ngt); vård(ande) l. handhavande (av ngt); idkande l. bedrivande (av ngt); studium. Schönberg ÅmVetA 1785, s. 23. Odlingen af de lefvande språken. Rosenstein 3: 40 (1796). Vetenskapernas odling. Rydberg Ath. 512 (1859, 1866). Jeanson (o. Rabe) 1: 90 (1927). — särsk.
a) motsv. ODLA 4 a, i fråga om förstånd, kunskaper o. d.: utbildning, utveckling, upparbetande. Nordenflycht QT 1748—50, s. 64. Förståndets odling. Rosenstein 2: 218 (1789). Genberg VSkr. 1: 45 (1865). — jfr BEGREPPS-, FÖRNUFTS-, FÖRSTÅNDS-, SJÄLS-ODLING.
b) (numera bl. tillf.) motsv. ODLA 4 c, i fråga om person: bildning (se d. o. 5 b), kultur (se d. o. 7). — särsk.
α) abstr., om handlingen l. värksamheten att (allsidigt) utveckla människans (andliga) förmögenheter o. förfina sederna; jfr BILDNING 5 b α. Höijer 2: 98 (1799). Hvad är odling? Utan tvifvel utveckling af menskliga förmögenheterna till fritt bruk. Geijer I. 5: 279 (1820). Franzén Pred. 5: 83 (1845).
β) konkretare: bildning (se d. o. 5 b β). Hasselroth Campe 26 (1794). Utan säkerhet för sina rättigheter kan menniskan ej vinna en högre odling. Höijer 4: 164 (1796). (Lämplig som ledare är) endast den som står på höjden af odling. Geijer I. 5: 165 (1811). Den fullkomliga brist på odling, som hos författarinnan egde rum. Englund Ged. 81 (1853). PT 1912, nr 4 A, s. 3.
5) [jfr fr. culture i motsv. anv.] (i sht i vitter stil) kultur (se d. o. 8). Andlig, materiell odling. Höijer 3: 240 (c. 1810). Rousseau's krig emot odlingen. 2SAH 30: 196 (1857). Skara var högt upp i medeltiden odlingens hufvudsäte i Vestergötland. Rydqvist SSL 4: 159 (1868). Det första årtusendet af kristlig odling. Rydberg Ath. 196 (1876; uppl. 1859, 1866: kultur). Andlig odling. Odhner LbFädH 63 (1899; rubrik). Laurin 3Minn. 244 (1931).
Ssgr (i allm. till 1 o. 2): (2) ODLINGS-ANMÄLAN~020. anmälan till vederbörlig myndighet om avsikt att idka visst slags odling (t. ex. av tobak). SFS 1914, s. 1357. —
(3) -ANSTALT~02 l. ~20. anstalt för odling av vissa slag av djur, i sht fisk. TT 1898, Allm. s. 192. —
-ARBETE~020.
2) (i sht i vitter stil) till 5: kulturarbete (se d. o. 2). Malmström Hist. 4: 417 (1874). Det adertonde århundradets odlingsarbete. Vasenius Top. 1: 5 (1912). —
(1) -BIDRAG~02 l. ~20. kontant bidrag lämnat av viss myndighet för nyodlingsarbete; nyodlingsbidrag. Hannikainen (1893). SFS 1919, s. 849. —
(1) -BYGD. (i sht i fackspr.) odlad bygd. Lundin o. Strindberg GSthm 69 (1880). SvSkog. 13 (1928). —
(1) -ERSÄTTNING~020. jur. ersättning som vid laga skifte utgår till jordägare som vid skiftet måst avstå av honom innehavd väl odlad jord o. i utbyte erhållit jord av sämre beskaffenhet o. hävd. SFS 1827, s. 1049. Därs. 1926, s. 599. —
(1) -FLIT. om förhållandet att nedlägga ett omsorgsfullt o. ihärdigt arbete på (ny)odling. LBÄ 14—15: 143 (1798). —
(1) -FOND. (numera bl. mera tillf.) odlingslånefond. BtRStP 1850—51, VI. 1: nr 24, s. 20. LAHT 1900, s. 195. —
-FORM; pl. -er.
(1) -FÄLT. fält varpå odling bedrives, odlat fält; äv.: fält som lämpar sig l. är avsett för nyodling. Adlerbeth Ov. 43 (1818). MosskT 1890, s. 290. särsk. (i vitter stil) bildl. Borg InstDöfst. 1 (1854). Söderhjelm Runebg 2: 264 (1906). —
-FÖRETAG~102, äv. ~200.
1) till 1: företag som avser uppodlande av obrukad mark; stundom övergående i bet.: odling, uppodling. BtRStP 1823, 4: nr 370, s. 368. En till odlingsföretag ganska lämplig jordmån. NF 4: 43 (1880).
2) (i sht i fackspr.) till 3; särsk.: företag som avser odling av fisk. Cederström Fiskodl. 22 (1857). —
-FÖRSÖK.
-GRAD. särsk. (mera tillf., i vitter stil) till 5. 2SAH 2: 299 (1802). Språket .. uttrycker .. Nationens odlingsgrad. Tegnér (WB) 5: 467 (1825). —
(5) -HISTORIA. (i sht i vitter stil) kulturhistoria. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 205 (1868). Det rika material till svensk odlingshistoria, som (osv.). RedNordM 1924, s. 69. —
(1) -JORD. (i sht i fackspr.) jord som är lämplig för uppodling; äv.: odlad jord. Holmberg Bohusl. 2: 177 (1843). (Skogstorv) är en utmärkt odlingsjord. Juhlin-Dannfelt 405 (1886). —
-KOSTNAD. särsk. till 1 o. 2: kostnad för uppodling av mark l. brukande av jord l. produktion av gröda o. d. Holmbergsson Sartorius 23 (1800). SFS 1917, s. 920. —
Ssg: odlingslåne- äv. odlingslån-fond. (-lån- 1926. -låne- 1845 osv.) fond för utlämnande av odlingslån; särsk. i sg. best. ss. benämning på en 1914 bildad statlig fond för dylikt ändamål, som 1926 ombildades till statens avdikningslånefond. Äldre odlingslånefonden, om dylik fond som bildats av medel anvisade av riksdagen sedan 1840-talet intill 1884 o. som 1914 uppgick i odlingslånefonden. Nya odlingslånefonden, om dylik fond under åren 1884—1913. SFS 1845, nr 36, s. 30. Därs. 1926, s. 446. —
(1) -LÄGENHET~102, äv. ~200. lägenhet (se d. o. 9) avsedd l. lämplig för uppodling; mindre jordbrukslägenhet med nyodlad jord; särsk. kam. om vissa lägenheter på kronoparker i Dalarna o. Norrland varigm statsmakterna (under åren 1891—1929) sökt skaffa jordbruk åt mindre bemedlade l. obemedlade. EconA 1807, mars s. 37 (1792). SFS 1891, nr 29, s. 1. Därs. 1929, s. 305. —
(1) -MARK. (i sht i fackspr.) jfr -jord. EconA 1807, jan. s. 11 (1802). En svårbrukad odlingsmark. Forssell o. Grafström 39 (1828). Att våra odlingsmarker i stort sett upptaga de delar av landet, där leror finnas. Ymer 1919, s. 39. —
(1) -MÖDA, r. l. f. (mera tillf.) möda som ngn lägger ned på odlingsarbete. Ödmann MPark 10 (1800). —
(1) -MÖJLIGHET~102, äv. ~200. i sht i pl. Sveriges jord erbjuder rika odlingsmöjligheter. Hjelmqvist Källa 11 (1893). —
(1) -OMRÅDE~020. (i sht i fackspr.) område lämpligt för uppodling; odlat område. Wieselgren Bild. 97 (1889). SFS 1906, nr 21, s. 2. —
-PLAN, r. l. m. särsk. till 1: plan för utförande av odlingsföretag. LAHT 1884, s. 8. SFS 1926, s. 1072. —
-PLOG. lant. avsedd för l. använd vid upplöjning av nyodlad mark. QLm. 3: 48 (1833). Hellström NorrlJordbr. 229 (1917). —
(1) -RÖR. (numera föga br.) = -röse. Iduna 9: 348 (1822). Odlingsrör, som blifvit upplagda vid åkrars, ängars och betesmarkers afrödjande. 2VittAH 14: 161 (1828, 1838). Fornv. 1910, s. 79. —
(1) -RÖSE l. -RÖS. röse bestående av stenar som vid (ny)odling plockats upp ur jorden. VittAMB 1873, s. 34. —
(5) -SKATT. (i vitter stil, numera knappast br.) kulturskatt. De stora ländernas bländande odlingsskatter hafva .. bidragit till att utåt rikta .. nordbons håg. Framtiden 1877, s. 125. Lundin NSthm 384 (1888). —
(1) -SKYLDIGHET~102 l. ~200. skyldighet att utföra odlingsarbete (på odlingslägenhet). Cnattingius 93 (1876, 1894). SFS 1926, s. 1072. —
-VÄRD, adj. (i sht i fackspr.) värd att odlas.
-VÄRDE. (i sht i fackspr.)
2) till 2, om den (större l. mindre) lämplighet som en kulturväxt o. d. äger för odling. Eneroth Pom. 2: 5 (1866). särsk. i fråga om frö (utsäde): (procent)-siffra som erhålles gm att produkten av grobarhets- o. renhetsprocenten divideras med 100. Cnattingius (1894). 2NF 31: 171 (1920). —
Avledn.: ODLINGSBAR, adj.
3) (†) till 4.
Avledn.: odlingsbarhet, r. l. f.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content