SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1984 SPINKEL spiŋ4kel, adj. -kle, -kla; -klare. Etymologi [sv. dial. spinkel; jfr dan. o. nor. spinkel; till stammen i SPINKIG, adj.2 — Jfr SPINKELIN] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spinkig; särsk. om person. Det var en spinkel gestalt av distingerat utseende. Hansson SlättbH 161 (c. 1885). Löwegren Hippokr. 1: 566 (1909). SAOB Alfabetisk lista spinka subst.2 spinka verb spinkad spinkande spinke subst. spinkel adj. spinkelin subst. spinken adj. spinker spinkig adj.1 spinkig adj.2 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
