[sv. dial. spjuttig, spjuttetter, spjuttit (i ssgn röspjuttit); avledn. av SPJUTTAl. (det därmed samhöriga) sv. dial. spjutt, m., fläck; möjl. i stället att fatta ss. sidoform till SPUTTIG(jfr SPJOTTIGvid sidan av SPOTTIG, adj.2, o. SPJUTIG, adj.2, vid sidan av SPUTIG)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har fläckar (med från omgivningen avvikande färg), fläckig l. brokig. 1. stycke Nattrock af Spiuttigt Multum. VLBibl. Bouppt. 1805, fol. 136. Epithelet öfver de (av en ögonsjukdom) angripna ställena företer ett spjuttigt, mattglänsande utseende. Löwegren Ögonsj. 154(1891). Magnusson SprKalmar 107(1978). — jfr RÖD-,SMÅ-SPJUTTIG.
