publicerad: 1985
SPRALL spral4, r. l. m. (Engström 2Bok 40 (1909) osv.) l. n. (Bergman Flick. 16 (1925) osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
(vard.)
1) egenskapen l. handlingen att vara sprallig l. (vilja) spralla; (humör l. uppträdande l. tillställning o. d. präglat resp. präglad av) sprallighet o. d.
a) uppsluppet l. upplivande (ben-)sprattel (särsk. vid l. ss. beteckning för dans); i sht i mer l. mindre överförd anv., dels: (inslag i) underhållning bestående i bensprattel l. uppsluppna (o. komiska) rörelser l. uppsluppen l. uppspelt underhållning, dels: uppsluppen l. gaskig stämning; stundom i fråga om sätt att leva: av sorglöshet o. nöjen präglad tillvaro o. d. Det var verkligen liv och sprall hela tiden (på kostymbalen) — en karneval i München har ingen mera uppsluppen publik. Holmström ResHoll. 69 (1915). Ungkarlslivets evigt glada sprall. SvD(A) 1920, nr 52, s. 8. Åtminstone skulle väl vi grabbar och jäntor ha något sprall, innan vi skils åt. Bergman Flick. 16 (1925). Man gav en exotisk operett med negerdans och annan lämplig sprall. Barcklind GladÄnk. 43 (1929). (Chefen) anförde den enorma långdansen, som avslutades av den för dansens sprall i hög grad livade Carl Ramström. Laurin Minn. 2: 311 (1930). Då och då tonas sprallet ned (i teveunderhållningen) och Elisabeth Söderström sjunger om rosor — eller om ”Irmelin Rose”. SvD 1972, nr 246, s. 9.
b) i fråga om person: egenskapen att vara sprallig, sprallighet, (befängd) uppsluppenhet l. uppspelthet l. upprymdhet. SvD(A) 1919, nr 325, s. 8. Den slags nyck som får sitt behag av en egenskap, vilken brukar anses kvinnlig och kallas koketteri, men som på karlspråk visst lämpligast bör översättas med ordet sprall. SvSlöjdFT 1921, s. 3. Dessutom är hon så ordentlig och flitig. Ingen sprall! Laurent Skolfl. 79 (1927; möjl. personbetecknande) [jfr sv. dial. (Skåne) sprall, sprallig person].
c) tilldragelse l. tilltag som livar upp l. sätter ”sprätt” på tillvaron l. skänker nöje; jfr 2. (Studenternas tilltag) är öfvermodigt, oförsvarligt och stryk värdt .. Men det är i alla fall befängdt lustigt .. Det är sprall, som det heter på Uppsalamål. Lindqvist Stud. 120 (1906); jfr b. Men vill du se på fan, så titta nu. Där kommer själva Värner Rydén .. Jo, det här blir sprall. Hellström ManHum. 2: 174 (1923). (Stölden av ett diamanthalsband) satte litet spets på lantlivet. Och när de betänkte, att omedelbart på denna sprall skulle nu länsbalen följa, så (osv.). Hammarling Wodehouse PsmithOrdn. 243 (1934).
2) (numera mindre br.) hos person l. djur: livslust, fart; jfr 1 c. (Måsarna) göra långa, sökande slag kring stränderna, gå ned här och där; men det är ingen sprall på dem, nej då. Holmström LändStränd. 2: 76 (1919). Mat och dryck kopiöst och sedan sömn några timmar / satte ånyo sprall på ”Sjöfrökens” spaka besättning. Lundström Sjöfr. 78 (1929).
3) (numera mindre br.) dille (se DILLE, sbst.1 2); i uttr. ha l. ha fått sprallen, ha resp. ha fått dille l. flugan (se FLUGA 3), vara resp. ha blivit galen. Quid in Gehenna bölar du efter? Har du fått sprallen, kufiske yngling? sluddrade en morgonhes punschröst. Engström 2Bok 40 (1909). Därs. 41.
Ssg (se äv. spralla ssgr): (3) SPRALL-TOKIG. (mindre br.) heltokig. Mikael Habstadius pekade på dörrn: — Ut, kvinna! Ni är spralltokig. Nordström Landsortsb. 53 (1911).
Spoiler title
Spoiler content