STÄLE stä3le2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. stäle, stäel, stäjl, stäl, ställe, motsv. d. dial. stæl(e), stejl, nor. stål, stapel, hög, rum för hö, säd i lada, fvn. stál, n., dets.; jfr äv. fht. stadal, lada, feng. stǣl, plats; besläktat med STEGEL, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om det nedersta lagret av sädeskärvar som placeras i en lada l. loge (med kärvarna upprätt ställda på rotändan). När säden köres in, så begynnes stälen at läggas i Loge-golfwen altid wid Loge-balken. Boije Landth. 272 (1756). 4GbgVSH V—VI. 4: 13 (1903; från Västergötl.).
