SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRAKA, v. -ade.
Etymologi
[möjl. kontamination av STRALA o. RAKA, v.3 (i förb. RAKA ÅT SIG)]
(†) (sniket) roffa l. raka åt sig (ngn till äkta maka). Gustaf den förste strakade först Katarina af Sachsen-Lauenburg och fick (ss. son) den fjollen Erik. Strindberg SvÖ 4: 20 (1890).
Spoiler title
Spoiler content