STRECKLING strek3liŋ2 l. sträk3-, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. slang strecklingar, stricklingar, sträcklingar, pl.; jfr nor. slang streklingar, striklingar, sträklingar, pl.; sannol. av (en icke anträffad lt. motsvarighet till) nl. strikkelink, sannol. ombildning (med anslutning till strikken, sticka (strumpor)) av t. streiflinge, pl., hosor, strumpor, till streifen, stryka, ströva, till den rot som föreligger i STRIMMA, sbst., STRIPA, hårtest o. d.; jfr GBergman i ANF 51: 290 f. (1935)]
i sotarnas ä. yrkesspråk (knoparmoj) beteckning på strumpa; särsk. i pl. Titta! — han hade fått strecklingar också, skröt .. (sotarpojken) och pekade på strumporna. SotJul 1961, s. 30.
