STROMBIT strombi4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom eng. strombite avledn. av lat. strombus, spiralsnäcka, av gr. στρόμβος, snurra, virvel, snäckhus, snäckskal, snäcka, till στροβέω, snurrar (se STROBOSKOP)]
zool. o. paleontol. om fossil snäcka med skruvformat skal med konisk spira o. lång smal mynning; i pl. om sådana snäckor av släktet Strombus Lin. o. närstående. Wallerius SystMin. 2: 489 (1775). Strombiter kallas coniske skrufformige snäckor med många omvecklade spiraler. Finnas til myckenhet petrificerade, i synnerhet uti kalkbergen omkring Paris. Rinman 2: 854 (1789). Om skilnaden emellan Strombiter, Turbiniter och Bucciniter tvista de lärde. Därs. Dalin (1871).
