[ä. sv. dial. stukä (med betoning på slutvokalen o. samma u-ljud som i ordet HUND), normaliserat stuked (Holmkvist BergslHyttspr. 93(1945)); av fr. stoqueur, stång att röra om i elden med vid sockerbruk, till stoquer, röra om i eld, av mnl. stoken (se STOKA)]
(†) stokare (se d. o. 2). Formstokare .. kallas i Tabergs bergslag Stonkare, eller Stokare, och af Vallonsmeder Stück-her. Rinman 1: 527(1788). Stuked, (dvs.) en mindre järnten, hvarmed formerna rengöras från slagg. UpplFmT 20: 121(1899; i förteckning över vallonska ord vid Österby bruk i Uppl.).
SAOB
