STYMMELSE stym3else2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[vbalsbst. till ett icke anträffat verb stymma, skära l. kapa av, etymologiskt identiskt med det verb som föreligger i sv. dial. (Smål.) stymma, likna l. se ut som, sannol. assimilerad form av STYMNA, v.; eg.: ngt avskuret, avskuren stump l. rest o. d.]
2) spår l. skymt l. tecken l. antydan l. liknelse (till l. av ngt); numera nästan bl. ss. senare led i ssgn TILL-STYMMELSE. Schmedeman Just. 27 (1546). Tå förskiött han sigh till Anders Jonsson i Sandwijk, en ehrlig boofast Man, han skulle hafwa sedtt tecken och stymmelsse der till. GullbgDomb. 22/2 1651. (Sv.) Stymelse (lat.) species, unde quid concludere queamus, aut subodorare. Ihre (1769). En killing, / Hvilken stymmelser har till horn. CVAStrandberg 2: 18 (1861). Motorsågen! Precis som om dom (dvs. ett par skogshuggare) skulle ha en stymmelse till chans mot den. Inte ett dyft! Parling Motorsåg. 77 (1950). jfr AN-STYMMELSE. särsk. (numera föga br.) i det adverbiella uttr. inte en stymmelse, inte alls, inte ett dugg. Ja vet inte en stymmelse va han ska bli. Östergren Ant. 11/10 1918.
3) (†) håg l. drift l. böjelse l. tendens. (Sv.) Stymmelse .. (t.) Anreizung, Antreibung. SvTyHlex. (1851). Stymmelse .. (dvs.) Håg, drift, böjelse. Dalin (1854). Ahlman (1872). särsk. inledande att-sats. (Almqvists) författarskap var .. icke främmande för stymmelser att lemna inbillningsfoster vitsord i historiska mål. Lysander Almqvist 192 (1878).
