SUBJEKTIVISERA sub1jektivise4ra l. 01-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(numera bl. mera tillf.) med personligt l. sakligt obj.: göra subjektiv (se d. o. 2, 3); särsk. dels: tillägna sig (ngt), dels: framställa l. beskriva (ngn l. ngt) på subjektivt sätt. Hur kan man .. så subjectivisera en antik skald? Horatius var ingen kärleksnarr. LHammarskiöld (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 243. Vi måste tillägna oss, subjektivisera, materien på otaliga vis innan vi kan uppfatta den som ’objekt’. ST(A) 5⁄3 1965, s. 6.
