SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBSTANTIALIST substan1(t)sialis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom eng. substantialist av t. substantialist, till SUBSTANTIAL, adj.]
(numera föga br.)
1) motsv. SUBSTANTIAL, adj. 1: anhängare av en av den tyske lutherske teologen M. Flacius († 1575) framlagd lära att arvsynden är något i människans natur inneboende o. väsentligt (jfr SUBSTANTIELL 5); jfr SUBSTANTIARIE. 2NF (1918); jfr Ekbohrn (1936).
2) anhängare av ”substantialism”. Vannérus WundtPsyk. 239 (1896). NordT 1925, s. 541.
Avledn.: SUBSTANTIALISTISK, adj. till 1, 2: som tillhör l. avser l. utmärker en ”substantialist” l. ”substantialister(na)”; särsk. motsv. substantialist 2. Norström NatKunsk. 9 (1907).
Spoiler title
Spoiler content