publicerad: 1997
SUBSTITUERA substit1ue4ra l. 10040, v. -ade (AOxenstierna 8: 24 (1633: substituerat) osv.) ((†) pr. -er 2SthmTb. 4: 122 (1570), AOxenstierna 6: 206 (1631). — p. pf. m. -at HalmstDomb. 1: 104 (1682)). Anm. I nedanstående källor används ordet felaktigt för subsistera. BL 20: 41 (i handl. fr. c. 1670). Löfgren TenngjH I. 3: 209 (i handl. fr. 1772).
Etymologi
[jfr t. substituieren, eng. substitute, fr. substituer; av lat. substituere, av sub, under (se SUB-), o. en biform till statuere, ställa o. d. (se STATUERA). — Jfr SUBSTITUENT, SUBSTITUT, SUBSTITUTION]
1) (numera i sht i fackspr.) ersätta (ngn l. ngt; se ERSÄTTA 8); skaffa ersättare l. ersättning för (ngn l. ngt). Fulmacht för Hans Turow, therudinnen han substituerer sin skeppere, Hans Elers v. Hamborg, fulmechtig till att handle och gore medh thett skepet .. såsom wåre han ter sielff. SthmTb. 4: 122 (1570). Men skulle ock han Ulfsparren .. medh döden afgå .. då skall .. Ammirals Leutenanten Clas Bielkenstierna blifua substituerad i Flottans Commendo. SvFlH 1: 519 (i handl. fr. 1644). Emellan Riksdagarne har tilförene Upsala Consistorium Ecclesiasticum altid substituerat Fullmägtige vid ledigheter. Wallquist EcclSaml. 5—8: 282 (1794). Så t. ex. substitueras kalkjord af talkjord, jernoxidul, manganoxidul, m. fl. syre af svafvel o. s. v. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 345. Kan filosofin substituera religionen? FinT 1955, s. 180. — särsk.
a) kem. i fråga om att atomer l. atomgrupper i molekyler ersätts med atomer av andra grundämnen resp. med andra atomgrupper. En af (J. P.) Dumas uppställd lag .. att när, t. ex. syre eller chlor, från en vattenfri organisk kropp afskiljer väte i form af vatten eller saltsyra, så upptar kroppen lika många eqvivalenter syre eller chlor, som den mister af väte, hvilka substitueras af syret eller chloren. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 343. Vid substituerande oxidation ersättas väteatomer med syre och hydroxylgrupper. IngHb. 4: 530 (1948).
b) mat. i fråga om att (i en ekvation o. d.) insätta en storhet l. dyl. i stället för en annan; särsk. i uttr. substituera (ngt) i (l. uti) ngt, insätta (ngt) i ngt. Palmquist Alg. 1: 61 (1745: substituera uti). Öfvergången från ett rätlinigt koordinat-system till ett annat sker .. derigenom, att man i stället för x, y, z substituerar vissa lineära funktioner af de nya koordinaterna. Lindelöf AnGeom. 172 (1864).
2) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person (äv. om sak): insatt l. placerad ss. ersättare l. vikarie, vikarierande; äv. substantiverat, liktydigt med: vikarie, suppleant, ställföreträdare. Petter Henningsson, såssom substituerat v(ice) byfogde. HalmstDomb. 1: 104 (1682). Kanslikollegiets substituerade. KansliH 1: 145 (cit. fr. 1693). Fiscalen Brocks Deduction till K. M:tt underskrefwen af Nic. Schwardz såsom substituerad fullmächtig. Benzelstjerna Cens. 29 (1738). Phosph. 1811, s. 47 (om nödvändighet).
3) (†) i fråga om tjänst l. ämbete o. d.: insätta l. placera (ngn) i stället för (ngn). AOxenstierna 6: 206 (1631). Doch skall detta .. (landshövdingens) Embete Ordinarie icke länger wara än i Try åhr, effter huilkes förlop till den 1 Junij skall honom een annan godh man substitueres. LReg. 217 (1635).
4) (†) i uttr. substituera ngn i ngns ställe (äv. stad l. rum), äv. i samma stad, i fråga om tjänst l. ämbete o. d.: ersätta ngn gm att placera ngn i hans ställe (resp. samma ställe); äv. med sakligt obj.: sätta i ngts ställe; äv. i uttr. substituera ngn l. ngt i stället för ngn l. ngt, insätta ngn l. ngt i stället för ngn l. ngt; äv. i uttr. substituera ngt för ngt, ersätta ngt med ngt. 2SthmTb. 4: 157 (1571: vdj sin stadt). Gustaf II Adolf 108 (1613: i samma stadh). Att andre skulle i medlertijdh i deras rum substitueras. UUKonsP 1: 38 (1627). Ståndet difficulterade, om dee haf:a macht att substituera någen annan i sitt ställe. 1BorgP 295 (1714). Hvilka begrepp återstår väl att i deras ställe substituera? Leopold 4: 207 (c. 1820). Calomel substitueras i stället för det engelska saltet (vid behandling av lunginflammation). Hygiea 1841, s. 91. Cassel TeorSocEkon. 232 (1934: för).
Avledn. (till 1; i sht i fackspr.): SUBSTITUERBAR, adj. som går att substituera, som kan substitueras, utbytbar. Inbördes substituerbara tjänster. EkonT 1929, s. 70. Många akademiker är .. substituerbara i både nivå och fack. TT 1965, s. 384. 3SAH LXXXIII. 2: 21 (1975).
Spoiler title
Spoiler content