SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SULFONAL sul1fona4l l. -fω-, r. (Widman OrgKemi 65 (1895) osv.) l. n. (SAOL (1900) osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[liksom eng. sulfonal av t. sulfonal, till SULFON efter mönster av KLORAL; termen tidigast använd 1886 av den tyske kemisten E. Bauman]
(förr) ss. benämning på sömnmedel med sulfon ss. verksam beståndsdel. ASScF 18: 563 (1891). Jag har tagit sulfonal de fyra sista nätterna, med vexlande framgång. Strindberg Brev 12: 5 (1896). Frågan (lämnas) öppen, vilken roll .. lugnande medel som sulfonal, trional, veronal och opium kan ha haft vid uppkomsten av .. (Frödings) visionära tillstånd. PedT 1959, s. 63.
Spoiler title
Spoiler content