SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SULA, sɯ3la2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ArkliR 1553, avd. 3, osv.) ((†) -ur ArkliR 1553, avd. 3; -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sul) ArkliR 1553, avd. 3, Hildebrand Isl. 5 (1867)); förr möjl. äv. SUL, f. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar (HFinlKamF 4: 14 (1574), Därs. 119 (1582)) l. -er (se ovan); förr äv. SULL, n.; anträffat bl. i pl. = (ArkliR 1549, avd. 2, 2VittAH 3: 225 (1793; i skildring äv. ä. förh.) (i bet. 1)).
Ordformer
(solur, pl. 1553. sul- (-hl-) 1553 osv. sull 1549—1793 (i skildring av ä. förh.). sÿlur, pl. 1553)
Etymologi
[fsv. -sul, f., pelare (i ssgn sorghsul, sorgepelare), sv. dial. sul, f., stolpe, sula, stång, ståndare på plog, klave, klyka, skrev; motsv. fd. sule (d. dial. sul, sule, stolpe, klyka), fvn. súla, stolpe, pelare, klave (nor. dial. sul, f., klave, lopp på båge, sule, sula, klyka, skrev, högsätesstolpe), fsax. sūl, pelare (i ssgn Irminsūl, en mytisk pelare), mlt. sūle, f., sūl, m. o. f., pelare, påle, stock på armborst, fht. sūl (mht. sūl, t. säule), pelare, feng. syl, plog, fåra; i avljudsförh. till got. sauls, pelare, o. möjl. besläktat med SYLL. — Jfr SULA, sbst.1]
1) (†) stock (se STOCK, sbst.1 2 c) i l. till armborst, armborststock; möjl. äv. om lopp (se d. o. 5 a) för pilen i stocken, löpränna. Stålboger m(ed) långe sull. ArkliR 1549, avd. 2. 16 stålboger och 20 suler. G1R 25: 570 (1555). Stålbogar med Krijhakar, belter och sull. 2VittAH 3: 225 (1788, 1793). — jfr STÅLBÅGE-SULA. Anm. Den på ordet ARMBORST-SULA i SAOB givna definitionen torde vara felaktig.
2) stång, stolpe, pelare av trä; särsk. (förr) i hammarställning: vertikal stolpe (ekstock) som samman med en av samma slag uppbar det mellan dem fästa hammarskaftet. SvKulturb. 5: 126 (1930); jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945). Uppenbarligen måste plankväggen ha stått fritt exteriört åtminstone i mellanrummet mellan två sulor i den södra långhusväggen och ett fack på ömse sidor om det sydöstra korhörnet. Fornv. 1970, s. 58. — jfr RÄT-, STÅND-SULA. — särsk. om framståndare på äldre plog. VetAH 1759, s. 215 (från Skåne). SkånHembFÅb. 1954, s. 2.
Ssgr: A: (2 slutet) SUL-ÅRDER, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14494). (förr) om årder med framståndare. SkånHembFÅb. 1954, s. 23.
B (†): (2) SULE-KÄPP. = hjul-vål. Suulekäp, Julewåål, wagnstödel. Linc. Dd 1 a (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
Spoiler title
Spoiler content