SUMERISK sume4risk, adj.; adv. -T.
som tillhör l. har avseende på l. härrör från l. har samband med sumererna l. deras kultur l. rike; som är skriven på l. uttryckt på det sumeriska språket. Dät förhistoriska kulturfolket i Babylonien ock dän sumeriska frågan. SpråkvSällskUpsF 1897—1900, s. 65. Enspråkiga sumeriska täxter. Därs. s. 66. Eufrat- och Tigrisdalens äldsta historia fylles af rivaliteten mellan de semitiska folken i norr (akkadier, senare amoriter) och det sumeriska i söder. Ymer 1911, s. 154. Den äldsta kända sumeriska inskriften. Grimberg VärldH 1: 412 (1926). Kaldéernas Ur, det sumeriska rikets huvudstad med mångudens Sius stora tempel. Gripenberg Powell SällsHemv. 207 (1930).
Avledn.: SUMERISKA, r. sumerernas språk. De gamla babylonierna använde som sitt heliga språk sumeriskan, som talats af det folk som först skapat landets kultur. Nilsson PrimRel. 137 (1911). Dens. ArkeolUppt. 208 (1933).
SAOB
