publicerad: 1998
SUPRA- sɯ1pra- l. 30~.
Etymologi
[jfr d., t., eng., fr. supra-, av lat. supra, ovanför, ovanpå, ovan, över, före, ytterligare, av ett icke anträffat supera (parte), i den ovan befintliga delen, f. ablativ av superus, ovan befintlig, till den stam som ingår i super, över (se SUPER-)]
ss. förled i ssgr.
1) med lokal bet., i ssgr med adjektivisk efterled för att beteckna ngt som (l. att ngt) höjer sig över l. är beläget l. bildat ovanför l. ovanpå det som anges med efterleden (se t. ex. SUPRA-AKVATISK); jfr SUPER- 1.
2) i ssgr för att beteckna att ngt är överordnat ngt annat; jfr SUPER- 2.
3) [eg. specialanv. av 2] i ssgr för att uttrycka att ngt ligger på l. att ngn representerar l. ivrar för en åskådning o. d. som ligger på ett högre plan än vad efterleden anger, ungefär liktydigt med: över-, mer än (se t. ex. SUPRA-NATURALISM); jfr SUPER- 3.
4) i ssgr för att beteckna att ngt i fråga om storlek l. omfång l. intensitet o. d. i hög grad överskrider l. överträffar det normala l. vanliga l. är l. förefinnes utöver l. mer än det som anges i efterleden, ofta liktydigt med: mycket l. väldigt l. övermåttan stor l. hög o. d.; med adjektivisk efterled ofta liktydigt med: mycket l. väldigt l. extremt o. d.; jfr SUPER- 4.
Ssgr (i regel med motsvarigheter i t., eng., fr. Anm. Det regionala (i sht i södra Sverige förekommande) uttalet 40~ har ej anförts i ssgsramsan): (1) SUPRA-AKVATISK -akva4tisk, adj. [med avs. på senare leden se sub-akvatisk] (i fackspr.) som ligger l. är (belägen) l. bildas ovan vatten (på land); bildad ovanför vattenytan; motsatt: subakvatisk. BotN 1921, s. 11 (om torvarter). SvGeogrÅb. 1953, s. 225 (om rullstensåsar). Formerna tyder på att dödismassor länge dröjt kvar i supraakvatiskt läge in i dalen. Därs. 1971, s. 80. —
(1) -DENTAL1004 l. 30~02, adj. o. sbst. språkv.
I. adj., om språkljud: som bildas med tungspetsen mot övre tandvallen; äv. om läge där sådant språkljud bildas. Sundevall PhonBokst. 53 (1856). De för riksspråket ock landskapsmålen gemensamma .. supradentala (ljuden är) n, t, d ock z. Läffler Kons. 24 (1872). I central- och nordskandinaviska mål försvinner tungspets-r av fysiologisk-anatomiska skäl vanligen före dental, men dentaler uppflyttas samtidigt i r:s supradentala läge. SagSed 1932—34, s. 74.
II. sbst., motsv. I: konsonantljud bildat med tungspetsen riktad uppåt o. närmad till l. stödd mot tandvallens övre del l. främre delen av hårda gommen, supradentala ljud; jfr cerebral II 2. Landsm. 1: 20 (1879). Supradentaler, över-tandljud, bildas med tungspetsen artikulerande mot tandvallen. Danell SvLjudl. 20 (1911). Det fonetiska tecknet för en supradental är tecknet för motsvarande dental försett med en neddragen, högervriden krok. NE 17: 426 (1995). —
(4) -FLUIDITET30~0002. (i fackspr.) om det förhållandet att helium, när dess temperatur går under –271° C, blir extremt lättflytande. BraBöckLex. (1980). —
(1) -GLACIAL10004 l. 30~002. geol. som är bildad l. förekommer ovanpå en glaciär l. en glacial bildning. GeolFF 1888, s. 367. Ett flertal mindre isdämda sjöar bildas, och smältvattnet hade åstadkommit icke blott ett nät av supraglaciala bäckar och älvar utan även lokala småsjöar och dammar på de flytande iskakorna. Ymer 1933, s. 387. —
(1) -GLOTTAL1004 l. 30~02. (i fackspr.) om kavitet: som är belägen ovanför glottis. Malmberg Fonet. 37 (1949). —
(1) -KRUSTAL -krusta4l l. 30~02, adj. [senare leden är bildn. till lat. crusta, skorpa, rotbesläktat med gr. κρύος, köld (se kristall)] geol. som befinner sig på jordskorpans yta; särsk. om bergart: som bildats på l. mycket nära jordytan; motsatt: infrakrustal. Ramsay GeolGr. 2: 115 (1913; om bergarter).
(5) -LAPSARIANISM sɯ1pralapsarianism4, r. [bildn. till nylat. supralapsarius (se -lapsarier) efter mönster av andra ord på -ism] kyrkohist. om den riktning inom kalvinismen, som i fråga om predestinationen hävdade att Guds utkorelse till fördömelse l. salighet var beslutad före syndafallet. NE (1995). —
(5) -LAPSARIER sɯ1pralapsa4rier, äv. 100302, pl. [jfr eng. supralapsarian, av nylat. supralapsarius; senare leden är bildn. till lat. lapsus, fall, felsteg (se lapsus)] kyrkohist. om anhängare av supralapsarianismen; motsatt: infralapsarier. (Calvins predestinationslära) delade snart det owilkorliga nådawalets anhängare .. i twenne partier, supralapsarier och infralapsarier; de förre lära, att Gud äfwen beslutat de första menniskornas syndafall. Anjou Kyrkoh. 78 (1846). —
(4) -LEDANDE30~200, p. adj. (i fackspr.) som har extremt hög ledningsförmåga, överledande; särsk. om vissa metaller l. legeringar som vid temperaturer nära nollpunkten får ett extremt lågt ledningsmotstånd; äv. i utvidgad anv., särsk. om tillstånd o. d.: som utmärks av ett omätbart lågt ledningsmotstånd. TMatFysKemi 1917—18, s. 213. 2NF 35: 1111 (1923; om tillstånd). Sålunda blir exempelvis många metaller och legeringar vad man kallar för supraledande. Det betyder att det elektriska motståndet i ämnena försvinner. DN 18⁄10 1978, s. 11. Det första organiska ämnet som är supraledande har redan upptäckts, av den danske forskaren Klaus Bechgaard. SvD 17⁄9 1980, s. 31. Med en metall som är supraledande i rumstemperatur är nästan allt möjligt. NTeknik 1981, nr 5, s. 5. —
(4) -LEDARE30~200. (i fackspr.) jfr ledare 11 o. -ledande. SvD(A) 4⁄10 1967, s. 4. Supraledare används bl. a. i kraftiga magneter, lager för låg friktion och minneselement för datamaskiner. TT 1968, s. 355. En supraledare leder ström utan något motstånd. ForsknFramst. 1981, nr 4, s. 41. —
(4) -LEDNING30~20. (i fackspr.) om förhållandet l. tillståndet att det elektriska ledningsmotståndet helt upphör hos vissa ämnen, huvudsakligen vissa metaller l. legeringar, vid temperaturer nära absoluta nollpunkten; äv.: total frånvaro av resistans hos vissa ämnen osv.; äv. konkret, om anordning med total frånvaro av resistans för ledande o. distribution av energi; äv. konkretare, med tanke på sätt l. teknik att använda supraledning (i ovan anförd bet.). I en hel del fall inträffar vid mycket låga temperaturer i närheten av absoluta nollpunkten s. k. supraledning, karakteriserad av att resistiviteten vid en viss kritisk temperatur plötsligt sjunker till noll. IngHb. 3 a: 790 (1950). Supraledning upptäcktes redan 1911 av Kamerlingh-Onnes (Nobelpristagare 1913). SvD 21⁄10 1972, s. 7. GbgP 20⁄11 1979, s. 2 (konkretare). All den elektricitet som Göteborg behöver skulle kunna transporteras hit i en enda supraledning — nedgrävd i marken och inte tjockare än ett finger. Därs. Supraledning, dvs ett tillstånd då ett material inte har något elektriskt motstånd, har hittills bara konstaterats vid temperaturer nära den absoluta nollpunkten. NTeknik 1981, nr 5, s. 5. Skall vi ha ännu snabbare datorer måste det till djupfrysta transistorer, det vill säga sådana som arbetar med supraledning och tunneleffekt. DN 1⁄3 1983, s. 15.
-forskare. SvD 7⁄6 1979, s. 5.
(1) -LITORAL 10004 l. 30~002, adj. o. sbst. (i fackspr.)
I. adj.: som bildats i l. hör till l. finns på l. vid supralitoral(en). BotN 1916, s. 177 (om region).
II. [substantivering av -litoral, adj.] sbst.: om den del av strandzonen som väts av vågor o. stänk o. tillfälligtvis av översvämning; i sht i sg. best.; motsatt: sublitoral. BotN 1919, s. 17. Västsidans breda strand med sin breda supralitoral är .. mycket gynnsam för snårets föryngring. SvNat. 1930, s. 83.
Ssg (till I, II; i fackspr.): supralitoral-region. Samtliga växter, som anförts i ofvanstående tabeller, tillhöra supralitoralregionen. BotN 1919, s. 7. —
(4) -LÅG30~2. extremt låg. Supralåg friktion genom bestrålning av glidytan med heliumatomer. NTeknik 1973, nr 34, s. 1. —
(1) -MARIN1004 l. 30~02. geol. bildad ovan havsytan l. på land l. i sötvattensamling, överhavs-. Fennia XII. 5: 6 (1895; om morängrus). SvGeogrÅb. 1948, s. 183 (om områden). —
(2) -NATIONALITET30~00002. övernationalitet. Kyrkans supranationalitet måste då bli det ord som särskilt underströks. HågkLivsintr. 14: 64 (1933). —
(3) -NATURAL -nat1ɯra4l, äv. 30~002, l. -u-, adj. [jfr t. o. eng. supranatural; senare leden av lat. naturalis (se natural-)] (i fackspr.) supranaturalistisk, övernaturlig. Nyblæus RelUpps. 14 (1868). Upplevelser av dramatisk, uppskakande och egendomlig natur, plötsliga dödsfall .. ha bildat utgångspunkten för den supranaturala tolkningen, den religiösa interpretationen. Arv 1952, s. 80. KyrkohÅ 1959, s. 323. —
(3) -NATURALISM30~0002. [av t. supranaturalismus] (i fackspr.) åskådning enligt vilken det finns övernaturlig verklighet; tro på det övernaturliga; särsk. (kyrkohist.) om teologisk riktning l. åskådning under senare hälften av 1700-talet, som i motsats till rationalismen framhöll tron på en omedelbar o. övernaturlig, över det mänskliga förnuftet upphöjd gudomlig uppenbarelse av religionen; jfr super-naturalism. DA 1825, nr 60, s. 3. Supranaturalism — i motsats mot naturalism, samt möjl:n mot rationalism. Ribbing Anthr. 41 (1861). Förnekandet av supranaturalismen, av Guds omedelbara ingripande i naturaförloppet var i full överensstämmelse med (den franske filosofen, religionshistorikern m. m. E.) Renans syn. Böök Levertin 200 (1944). James hade en böjelse för vad vi tyckte var grov supranaturalism. Wigforss Minn. 1: 237 (1950). —
(3) -NATURALIST30~0002. (i fackspr.) person med supranaturalistisk åskådning, anhängare av supranaturalismen. Geijer I. 7: 27 (1821). Rationalismens motståndare .. (supranaturalisterna) bestrida, att religionssanningarna hafva sin grund i förnuftet, utan såsom stående öfver detsamma, måste ega sin tillfyllestgörande grund i trovärdigheten af de vittnesbörd, som det Gudomliga ordet i så rikt mått framställer. SKL 4: 10 (1864). —
(3) -NATURALISTISK30~00020. [jfr -naturalist] (i fackspr.) som hyllar supranaturalismen l. karakteriseras av l. avser l. har samband med supranaturalism; övernaturlig; jfr -natural. Fries BotUtfl. 1: 11 (1843). Jag tror att den på Guds fadershjärta litande, supranaturalistiska och idealistiska världsåskådningen är för den betungade jordevandraren en god hjälp. Oscar II Mem. 1: 111 (1886). Jag vill inte älska det supranaturalistiska, jag vill älska det naturliga. Tiselius Huxley Fyrv. 233 (1931). UNT 4⁄8 1973, s. 2 (om uppfattning). —
(3) -NORMAL30~02. (i fackspr.) övernaturlig, supernormal. Rig 1947, s. 17. Hänförandet av ett antal benämningar till ett visst supranormalt väsen, grundar sig på den systematik folkminnesarkiven är uppbyggda efter. Därs. 1979, s. 26. —
(4) -NUMERARIE, m.; anträffat bl. i pl. -er. [senare leden ytterst till lat. numerus, antal (se NUMERUS)] (†) om övertalig person. Ehuru wid Kongel(ig)a Academien i Upsala merendels händt, att så många supranumerarier, ärhållet graden, som därom gjordt underdånig ansökning. VDAkt. 1790, nr 177. —
(1) -ORBITAL10004 l. 30~002. (i fackspr., i sht med.) som ligger ovanför l. är lokaliserad till ovanför ögonhålan. Löwegren Oftalm. 60 (1923).
Ssgr (i fackspr., i sht med.): supraorbital-fragment. fragment av ngt som är beläget ovanför ögonhålan. Fornv. 1947, s. 40.
-neuralgi. om kroniskt smärttillstånd i känselnerverna i pannan. NF 1: 832 (1876). —
(1) -PORT30~2. (i ä. fackspr.) om dekoration l. utsmyckning ovanför dörr. Endast i sängkammaren (i Thomanderska huset på Kulturen i Lund) påträffar man en i färger målad supraport över dörren till förmaket. Det är ett urnmotiv med guirlander. Kulturen 1946, s. 164. —
(1) -RENIN -reni4n l. 30~02, n.; best. -et. [senare leden är bildn. till lat. ren, njure (se RENAL)] (numera föga br.) binjuremärghormon, adrenalin; särsk. i fråga om det syntetiskt framställda adrenalinet. 2NF (1918). Lindskog o. Zetterberg 542 (1981; angivet ss. föråldrad benämning). —
(1) -VAGINAL10004 l. 30~002. (i fackspr.) som är belägen ovanför slida (se slida, sbst.2 3 b β, 4). Löwegren Oftalm. 353 (1923). Lundh o. Malmquist (1996).
Spoiler title
Spoiler content