SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEDARE le3dare2, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. ledhare (i bet. 1), motsv. d. leder, t. leiter, m., eng. leader; vbalsbst. till LEDA, v.2]
1) om ngn som leder en l. flera andra på en viss väg l. i viss riktning; jfr LEDA, v.2 1 a; numera företrädesvis mer l. mindre bildl., i sht med anslutning till LEDA, v.2 2 o. 4, särsk.: person (varelse) som har makt o. myndighet l. bestämmanderätt l. utövar inflytande över en l. flera andra l. leder en värksamhet l. står i spetsen för ett företag o. d., anförare, chef. Vara ledare för ett uppror, en sammansvärjning, ett politiskt parti, ett ekonomiskt företag. Ledare av övningen, uppvisningen var N. N. J blinde ledhare j sijlen myggor, och swälgien vp camelen. Mat. 23: 24 (NT 1526; yttrat till de skriftlärda o. fariséerna). Lät komma til oss tit helga ord, / .. Thet må wor ledhare wara, / at wij ey wille fara. Ps. 1536, s. 43. Thetta folcks ledhare äro förförare. Jes. 9: 16 (Bib. 1541). När Leedaren staplar, så stöter sigh snart dhen blinde. Grubb 596 (1665). Svalorna flockade sig ute öfver fälten och valde sig ledare för den långa flykten. Lagerlöf Drottn. 67 (1899). På ledaren beror ett företags resultat i så hög grad, att det lönar sig för företagen att betala höga löner åt dugliga ledare och avdelningschefer. HandInd. 854 (1927). — jfr ARBETAR(E)-, ARBETS-, BJÖRN-, BOJSKAUT-, BONDE-, BRUD-, BYGGNADS-, BÖRS-, DANS-, DIKNINGS-, ELD-, EXKURSIONS-, FOLK-, FONDBÖRS-, FÄRD-, FÖRETAGS-, FÖRHÖRS-, FÖRSÖKS-, HUVUD-, IDROTTS-, INSURGENT-, KLUBB-, KOMMUNIST-, KOR-, KÖR-, LEK-, MANÖVER-, OPINIONS-, ORKESTER-, PARTI-, REVOLUTIONS-, SÅNG-, UNGDOMS-, UPPRORS-LEDARE m. fl. — särsk.
a) (†) med indirekt obj. Tu .. betröster tigh ath wara en ledhare them som blinde äro. Rom. 2: 19 (NT 1526; öv. 1774: en ledare för the blinda; Bib. 1917: en ledare för blinda).
b) [efter t. führer] i fråga om det nationalsocialistiska partiet l. den nationalsocialistiska regimen i Tyskland: (med utomordentlig maktbefogenhet utrustad) chef för partiet l. grupp därinom resp. (sedan 2 aug. 1934) för den tyska staten; i sht i sg. best.; äv. användt i fråga om nationalsocialistiska rörelser i andra länder. SvUppslB 13: 58 (1932). SDS 1939, nr 282, s. 16.
c) (numera föga br.) person som inför ngn i ett visst kunskapsområde o. d., undervisare, läromästare, handledare, informator; förr äv.: person l. skrift från vilken ngn hämtat (l. hämtar) uppgifter l. kunskap om ngt, källa. Swedberg Schibb. d 1 a (1716). Man bör ock kan hända undersöka, huruvida de ledare, Sturleson fölgt, kunna gifva ljus i de längst aflägna tiderna. Lagerbring 1Hist. 1: 3 (1769). Jag har öfverlämnat .. (min son) til Er, och anser Er mindre för hans Ledare än hans Vän. Björn Fanfan 2 (1786). (Fångvaktmästarna) böra .. kunna vara fångarnes undervisare och ledare (i handslöjd). Oscar I Straff 120 (1840). ÖoL (1852). — jfr BARN-, UNGDOMS-LEDARE.
d) (†) person som i en rättegång för ngns talan. VRP 16/3 1730. Mäster Siödahl gifver vid handen det han til sin ledare i processen anmodat Häradzskrifvaren Herr Jacob Kröger. Därs. 12/3 1739.
2) sjömil.
a) (†) krigsfartyg som åtföljer ett annat (t. ex. amiralsskeppet) till dess betäckning; jfr LEDA, v.2 1 a (β), b. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Weste (1807).
b) främsta fartyget i en formering (efter vilket övriga fartyg böra rätta sin fart); jfr LEDA, v.2 1 a, b β, 4, 5. Adlerbeth Ant. 1: 179 (c. 1792). Hör! det smattrar — första kulan susar / Från vår linie mot den ryska ledar'n. Oscar II I. 1: 37 (1858, 1885). Hammar (1936).
3) (numera mindre br.) landtmät. mellan ett par råmärken utsatt sten som utvisar gränslinjens riktning, visare; jfr LEDA, v.2 1 a. LandtmFörordn. 40 (1725). Visare eller ledare til nästa femstena rör (må sättas), hvar visare ej längre från annan, än rop them emellan höres. JB 12: 2 (Lag 1734). SFS 1909, nr 166, s. 11.
4) (i sht förr) jäg. hinder i form av rishög l. pålrad l. nät som användes för att leda villebrådet mot ett fångstredskap, arm (se ARM, sbst. III 4 b); jfr LEDA, v.2 1 a δ. Hahr HbJäg. 213 (1865). SvUppslB (1933).
5) fisk. konstgjord passage (ränna o. d.) medelst vilken ålyngel beredes möjlighet att taga sin väg förbi dammbyggnader l. branta fall; jfr LEDA, v.2 1 a δ. MeddLandtbrStyr. 119: 9 (1906).
6) biodl. strimla av vaxkaka som insättes (i ram l. på list) i bikupa för att tjäna till utgångspunkt o. fäste för binas kakbygge; jfr LEDA, v.2 1 a, 2. Lewerén Bisköts. 25 (1900).
7) skogsv. om ledkista, leddamm, ledbom o. d.; jfr LEDA, v.2 1 b β (α'). Ström Skogsh. 196 (1830). Ledare (i en flottled) utföras såsom timrade, stenfyllda kistor, ofta med en inre mellanvägg för att upptaga trycket på bettingarna. HbSkogstekn. 366 (1922). — jfr TIMMER-LEDARE.
8) anat. om olika kroppsliga organ som tjäna uppgiften att utgöra en passage för ngt; i ssgrna BLOD-, PINK-, SÄDES-, URIN-, ÄGG-LEDARE (l. elliptiskt för dessa); jfr LEDA, v.2 1 b β (α'). TurForskn. 13: 180 (1922; om äggledare).
9) sjöt. anordning för att leda det löpande godset (på dess väg ned i däck); förr äv. om tåg varpå stagsegel löper: lejdare (se LEJDARE, sbst.2); jfr LEDA, v.2 1 b β. Ledare til Märssefallen. Rajalin Skiepzb. 231 (1730). Dalman 53 (1765; i bet. lejdare). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
10) i sht tekn. om del med styrande (rörelsereglerande) l. matande uppgift i en maskin l. apparat o. d., gejd, ledskena, ledarskruv o. d.; äv. om del som håller två andra delar i rätt läge i förhållande till varandra; jfr LEDA, v.2 1 b β. JernkA 1840, s. 196. (Fräsen) styres .. af en ledare, som följer utefter en mall, likformig med den yta, man vill bilda. EldhandvSkjutsk. 2: 98 (1877). Skärhyveln (för bokbinderi) består av två lika stora rätvinkliga balkar av björk, vilka parallellt sammanhållas med varann, i ändarna medelst två stolpar (ledare) och i mitten av en skruvspindel. Key Amatörbokb. 14 (1916). — jfr REM-, VALS-LEDARE m. fl.
11) fys. o. el.-tekn. kropp (ämne) som har (relativt stor) förmåga att leda elektricitet, värme, ljus l. ljud; jfr LEDA, v.2 1 b β β'. (Goda, dåliga) ledare för elektricitet, värme osv. Elektriska ledare av första, andra slaget, ledare som strömmen endast uppvärmer resp. som den därjämte kemiskt sönderdelar. Gadolin InlChem. 6 (1798). SvUppslB 8: 292 (1931). — jfr ELEKTRICITETS-, HALV-, ICKE-, O-, VÄRME-LEDARE.
12) el.-tekn. om föremål med elektrisk ledningsförmåga ss. utgörande l. ingående i en elektrisk anläggning l. ledning l. maskin o. d.; särsk. om blank elektrisk ledning l. metallkärna (kopparkärna) l. part i en isolerad (entrådig, tvinnad l. kablad) elektrisk ledning; äv. om annan med elektrisk ledningsförmåga utrustad del av en elektrisk ledning; jfr LEDA, v.2 1 b β β'. Blank, isolerad, entrådig, flertrådig ledare. Ledaren (i kabeln) skall utgöras af sju sammansnodda koppartrådar. TT 1898, Allm. s. 10. FörslElektrOrdl. (1931). — jfr DUBBEL-, FLER-, TRE-, TVÅ-LEDARE. — särsk. om anläggning till skydd av byggnader l. därmed jämförliga föremål mot blixtnedslag; numera bl. i ssgn ÅSK-LEDARE. Hülphers SvStäd. 2: 43 (1783). Likasom ledaren bedrager och afförer åskviggen. 2SAH 10: 271 (1822).
13) [efter eng. leader] ledande artikel (i en tidning); jfr LEDA, v.2 2, 6 c. Skriva ledare. Har du läst ledaren för i dag? Ekström Vandr. 79 (1871). Hellström Malmros 18 (1931). jfr: I gårdagens Fædreland .. har jag skrifvit en ’leader', ett fragment ur Sveriges historia, som jag hoppas är ’dräpande i sak'. OPSturzen-Becker (1853) i StWarburg 169.
14) till LEDA, v.2 9; i ssgn ARV-LEDARE.
Ssgr: (13) LEDAR- l. LEDARE-AVDELNING~020. för ledande artiklar i tidning. Hagberg VärldB 123 (1927).
(10) -AXEL. tekn. på lokomotiv: löpaxel (som ger lokomotivet en god styrning i spåret). TT 1896, M. s. 80. Lundberg Lok. 189 (1902).
(1) -BEGÅVNING. abstr. o. konkret. Rikard av York .. var ingen större ledarbegåvning. Grimberg VärldH 7: 171 (1936).
(9) -BLOCK. sjöt. avsett att leda ett tåg, en löpare o. d.; jfr BLOCK 4. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 120 (1796). Smith 227 (1917).
(1) -EGENSKAP~102, äv. ~200. jfr CHEFS-EGENSKAP. Lysande ledaregenskaper. 2NF 5: 767 (1906).
(13) -FÖRFATTARE. jfr -SKRIBENT. Berg Almquist 170 (1928).
(1) -FÖRSÄKRING. (i fackspr.) livförsäkring avseende att hålla ett företag skadeslöst för ekonomisk förlust på grund av ledarens l. annan för företaget särskilt värdefull persons förtidiga frånfälle. SvUppslB (1933).
(1) -GESTALT. jfr -PERSONLIGHET. Petri CBooth 1 (1925).
(10) -HJUL. tekn. i ledaraxel (löpaxel). TT 1897, Allm. s. 290.
(1) -HUND. i hundspann. Nordström Byn 148 (1930).
(9) -KAUS. sjöt. avsedd att leda ett tåg, en löpare o. d.; jfr KAUS 1. Konow (1887). Smith 227 (1917).
(1) -KURS. för lek- l. idrottsledare o. d.; jfr KURS 7. SvD(A) 1928, nr 113, s. 4.
(1) -NATUR. jfr -PERSONLIGHET. Norlind AMusH 563 (1921).
(12) -PART. el.-tekn. var särskild av de parallellkopplade ledarna i en flertrådig ledare. FörslElektrOrdl. (1931).
(1) -PERSONLIGHET~0200 l. ~0102. 2NF 17: 376 (1912). Den överlägsna ledarepersonligheten. SvD(A) 1929, nr 171, s. 5.
-PLATS.
1) till 1: plats (befattning) ss. ledare; ledande ställning. NDA 1863, nr 268, s. 1. Tack vare Linné's vidtomfattande ande intar Sverige .. (under 1700-talet) ledarplatsen i biologisk forskning. FoFl. 1911, s. 101.
2) till 13; jfr -AVDELNING. SD(L) 1900, nr 320, s. 2. Det stora manfallet vid årets studentskrivningar i .. (lärovärket) har .. föranlett beska kommentarer i pressen, t. o. m. på ledareplats. SvD(A) 1931, nr 115, s. 5.
(1) -ROLL. NF 6: 787 (1882). Måleriet intog numera så obestritt ledarrollen i mellersta Europas konstutveckling, att (osv.). Tikkanen Konsth. 71 (1925).
(13) -SIDA. den sida i en tidning där ledaren brukar vara placerad. Siwertz JoDr. 152 (1928).
(1) -SKIFTE. (i vitter stil) ombyte av ledare. Cederschiöld Fresta 214 (1914).
(13) -SKRIBENT. jfr -FÖRFATTARE. Athena 143 (1917). Bjurman 3Statsm. 117 (1935).
(10) -SKRUV. tekn. modellskruv med önskad stigning o. kringgående rörelse med vilken skruvämnet tvångsvis frammatas till skärtanden vid gängning i rundsvarv. Almroth Karmarsch 386 (1839; i skruvskärningsmaskin). En ledarskruf (i en svarvstol) skjuter fram (svarv-)ämnet ett lagom långt stycke. UB 6: 315 (1875). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 4.
(10) -SPINDEL. tekn. på trampsvarvstol: spindel med gängad del (s. k. ”skruvmönster”) för skruvhuvudets uppbärande vid skruvskärning. TT 1871, s. 340. 2NF 27: 845 (1918).
(1) -STÄLLNING. AB 1897, nr 41, s. 4. Det fascistiska Italiens anspråk på att taga i arv det gamla Roms ledarställning. SvD(A) 1933, nr 77, s. 22.
(10) -TRISSA, r. l. f. tekn. utefter ytan av en mall l. modell glidande trissa, vars rörelse överföres till ett arbetsvärktyg. JernkA 1858, s. 194 (på svarvmaskin). SvSkog. 1296 (1928; på hålfräs).
Avledn. (till 1): LEDARINNA, f. kvinnlig ledare (i eg. o. bildl. bem.); äv. oeg., om naturen, kyrkan o. d. Weste (1807). Affärens ledarinna. Hedenstjerna FruW 85 (1890). Kyrkan blev nu (dvs. i slutet av 1000-talet) kulturens allsmäktiga ledarinna. Tikkanen Konsth. 24 (1925). jfr ARBETS-, KOR-, SEKT-LEDARINNA m. fl.
LEDARSKAP, äv. LEDARESKAP, n. (ledar- 1886 osv. ledare- 18771917) förhållande(t) att vara ledare. Övertaga, nedlägga, lämna ifrån sig ledarskapet. NF 2: 389 (1877). Backman MännRas. 327 (1935).
LEDERSKA, f. (†) ledarinna. Lind 1: 759 (1749). Återhållsamhet denna säkra och tilförlåtliga lederskan genom mänskliga lifvet. Hasselroth Campe 230 (1794). Crusenstolpe CJ III. 1: 117 (1846).
Spoiler title
Spoiler content