publicerad: 1999
SVEGNA, v.; utom i inf. anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Ordformer
(sw-)
Etymologi
[sv. dial. svegna; jfr nor. nn. sveigne, bli fuktig; till sv. dial. sveg, böjlig, något fuktig (se SVEG-)]
(†) böja sig l. bågna på grund av fuktighet. Emedan .. Säden där til med swegnar i wåt wäder, går ej wäl ut, fordrar mer arbete och blifwer fugtig och oren; så (osv.). HushBibl. 1755, s. 196. Tröskningen (av klöver) företages genast innan knoppen börjar swegna, då den swårare skiljer sig från stjelkarna. Alm(Ld) 1806, Bih. s. 4.
Särsk. förb. (†): SVEGNA UT. bågna. Wäggen är fyld inuti med lööss Sten och gruuss, som wäger på, med samman siunkning, att uthan muren sålunda swegnar uth och bräckes. VDAkt. 1727, nr 201.
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content