publicerad: 2000
SYREN syre4n, sbst.2, förr äv. SIREN, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. SYRINGA, r. l. f.; pl. möjl. -er, äv. att hänföra till sg. syringe (Trolle-Bonde Hesselby 104 (i handl. fr. 1693)); l. SYRINGE, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. möjl. -er (se ovan).
Ordformer
(äv. syrén. siren (-é-) 1754—1892. sirenger, pl. 1690. syren (c-, -ee-) 1727 (: cyrener, pl.) osv. syringa 1724—1890. syringe 1722—1763 (: Syringeträdet). syringer, pl. 1693. ziréns- i ssg 1767 (: Zirénshäckar))
Etymologi
[jfr d. syren, ä. d. syringe, lt. sireen, t. syringe, t. dial. syrene, siren(e), zerringe; ytterst av nylat. syringa, ss. växtnamn (jfr mlat. siringa, pipa), ombildning av lat. syrinx (se SYRINX); anledningen till benämningen är växtens ihåliga grenar]
1) (individ l. art av) det i sydöstra Europa o. i Asien vilt växande buskartade (l. trädartade) släktet Syringa Lin., varav flera arter odlas i svenska trädgårdar ss. prydnadsväxter; särsk. om arten S. vulgaris Lin. (äv. (bot.) kallad vanlig syren) odlad för sina välluktande blommors skull; ofta inskränktare: blomklase l. blomställning (med tillhörande kvist l. gren) av sådan växt; förr äv. med medicinell anv. En bukett syrener. På bordet stod en vas med syrener. Will man hafwa Häckar och Plantager på ömsa sijdor om gången, kan man här hoos oss bruka Wijnbärs-Buskar, Kruszbär, Barberis, Roser, Ligustrum, och uthi Hörnen af Qwarteren Sirenger. Rålamb 14: 45 (1690). Blodrenande äro Barkerne af Asp .. Hägg .. och Syren. Haartman Sjukd. 17 (1759). Blomquast af hvita och blå syrener. Weste FörslSAOB (c. 1817). NormFört. 15 (1894: Vanlig). Doften .. af syrenernas söta och starka lukt af socker och stött kanel var .. intensiv. Gellerstedt Glänt. 83 (1909). Vid tårtans garnering sätt (de kanderade) syrenerna eller cocktailbären i små grupper och sätt omkring dessa små blad av suckat. StKokb. 97 (1940). Syrenen är en av våra allmännast odlade buskar bl. a. till bersåer, häckar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 465 (1947). Hylander PrydnV 69 (1948; om släktet). Lind, ek och ask är utslagna, kastanjeträd och aplar i full blomning, syrenerna likaså, men hägg och fläder är redan nästan utblommade. Fatab. 1954, s. 203. — jfr HÄCK-, PARK-, SMÅBLADS-, TRÄDGÅRDS-SYREN m. fl. — särsk.
a) bot. i vissa uttr. (jfr huvudmom.) utgörande namn på arter av släktet Syringa Lin.
α) koreansk syren, växten S. wolfii C. K. Schneid. Hylander PrydnV 69 (1948). VåraKulturvN 166 (1977).
β) persisk syren.
β') växten S. x chinesis Willd., parksyren. Den japanska, eller, som den ock kallas, kinesiska syrenen. PT 1909, nr 47 A, s. 3. Syringa chinensis, parksyren (även den ofta kallad persisk syren). Östergren (1951).
γ) ungersk syren, växten S. josikaea J. Jacq. ex. Rchb. Auerbach (1913). Norra Sverige håller på att adoptera en ringare frände, den ungerska syrenen, kraftfull, men dyster med glesa och svagt doftande klasar. Karlfeldt Tank. 75 (1932). VåraKulturvN 166 (1977).
b) [uttr. har möjl. uppstått bland skomakare som ofta höll skomakarverkstaden stängd under en kort period av våren o. försommaren (o. spritts med de kringvandrande gesällerna); jfr äv. språkprovet fr. 1954 under huvudmom.] (numera bl. mera tillf.) i uttr. mellan hägg och syren, för att beteckna den korta tiden av året från det att häggen slagit ut till dess att syrenerna blommat färdigt; särsk. i uttr. stängt mellan hägg och syren. I min ungdom (jag är född 1880) fanns en skomakare Hellberg i Nybacka utanför Stockholm. Han berättade att under skråtiden skulle årets gesäller ”friställas” mellan hägg och syren. De skulle då ut på vandring. GHT 9 ⁄ 6 1971, s. 16. (Hon kan) berätta att hennes farfar, skomakarmästaren Oscar Gustafsson under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet alltid satte upp en skylt med texten Stängt mellan hägg och syren på dörren till sin verkstad i Masthugget. Därs. 12 ⁄ 6, s. 18. Ingenting är som advent, ingenting som dan före dan, ingenting som mellan hägg och syren, innan göken tystnat och grönskan blivit gammal. SvD 26 ⁄ 7 1973, s. 8. På min verkstadsdörr sätter jag upp igen / min skylt med ”Stängt mellan hägg och syren”. Lundegard Gräs 1: 57 (1974). Den som .. känner behov av att i dessa försommarens dagar hålla stängt mellan hägg och syren må icke förtänkas. SDS 22 ⁄ 5 1983, s. 33.
2) om den färg(nyans) som utmärker syrenens blommor; särsk. om den färg(nyans) som utmärker den violetta arten av Syringa vulgaris Lin. Dagen har skridit fram .. Det har kommit en ton af syren öfver det grå vattnet. Rosenius Himmelstr. 26 (1903). Man skulle .. kunnat se honom .. låta klänningar i gammalrosa, malva och syren klinga samman i ett harmoniskt färgackord. Siwertz Varuh. 305 (1926). En liten lägenhet med ett stort soligt rum, personligt möblerat i gult och syren. IdunVeckoJ 1964, nr 26, s. 20.
3) i utvidgad anv. av 1, om växt som i ngt avseende liknar l. erinrar om en syren; särsk.
b) om växt av familjen Oleaceae, syrenväxter (vars blommor har samma grundmönster); i ssgn SYREN-VÄXT.
-BERSÅ. berså (se d. o. 2) bildad av syrener. Lagerlöf Berl. 1: 273 (1891). Denna sommarkväll satt han i syrenbersån, plockade med korten, lyssnade till de andras röster inne från huset och njöt av den milda, varma luften. Browallius JosGipsm. 224 (1935). —
-BLAD. Ett av .. (Carl Wimans) sista arbeten handlade om frostverkan på syrénblad. VSocUppsÅb. 1944, s. 33. —
(1 (o. 2)) -BLÅ. blå som en syrenblomma. Snart se vi Juobmotjokko spegla sina syrenblå fjellknasar i sjön. Rosenius Himmelstr. 28 (1903). —
-BUDDLEJA ~budle2ja, r.; best. -an; pl. -or. [för senare leden jfr eng. buddleia, buddleja, buddleja, bildat till namnet på den brittiske botanisten A. Buddle († 1715)] växten Buddleja davidii Franch. Hylander PrydnV 35 (1948). När det gäller eftersommarblommande buskar i trädgården har vi inte så stort utval, men bland dessa är syrenbuddlejan utan konkurrens den vackraste. DN(B) 27 ⁄ 2 1960, På landet s. 8. —
-DOFTANDE, p. adj. Sundsvall, mellersta Norrlands syréndoftande metropol. IdrBl. 1935, nr 78, s. 11. —
(1 (o. 2)) -FÄRG. om den färg(nyans) som utmärker syrenens blommor. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 69. Färgerna och färgnamnen karmosin och lila, syrénfärgen, äro af arabiskt ursprung. Rydberg KultFörel. 6: 430 (1888). —
(1 (o. 2)) -FÄRGAD, p. adj. som har syrenfärg; ofta: bleklila. Berzelius Kemi 2: 603 (1822; om pulver). —
-HORTENSIA. om den i svenska trädgårdar odlade buskartade växten Hydrangea paniculata Siebold ’Grandiflora’ (med syrenliknande vita till rosenskiftande blomklasar), höstsyren. Hydrangea, Hortensia. Hydrangea paniculata grandiflora, storblommig Syrenhortensia. .. Ny, en bland de allra vackraste prydnadsbuskar, med stora blomspiror. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 7. Syrenhortensia .. är en buske med syrenliknande vita till rosenskiftande blomklasar, som ibland odlas i kruka. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 212 (1946). —
-KLASE. jfr klase, sbst.1 2. SAOL (1900). På långt håll mitt inne i folkmassan upptäckte hon den lilafärgade syrenklasen på sin mors hatt. Krusenstjerna Fatt. 2: 310 (1936). —
(1 (o. 2)) -LILA. Prinsen lät duka med syrenlila dukar och servetter, för att färgerna skulle harmoniera med det fallande skymningsdunklet. Sparre HetKust. 56 (1934). —
-MAL. entomol. fjärilen Gracillaria syringella Fabricius (vars larver lever av bl. a. syren). SkogsvT 1912, Fackupps. s. 35. DjurVärld 3: 310 (1963). —
(1, 2) -MÖSSA. möjl. om syrenfärgad mössa l. mössa dekorerad med (konstgjord(a)) syren(er) avsedd för kvinna (o. förekommande under slutet av 1800-talet). (Prostinnan) iklädde sig sin förnämsta högtidsblåsa, samt sidenmantilj och syrenmössa. Bendz Piltr. 130 (1918). —
-OLJA. olja som utvinnes ur blommorna av vissa syrenarter. Berzelius ÅrsbVetA Reg. 1821—1847. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-SJUKA. (i fackspr.) om en av svampen Phytopthora syringae Kleb. framkallad sjukdom på syren; äv. om svampen. Syrensjuka (Phytophtora syringæ) har på en del platser gjort stor skada på syrener i kruka, avsedda för drivning. Sonesson HbTrädg. 143 (1919). Syrensjuka .. en farlig sjukdom hos syrenen, särskildt kruksyren, afsedd för drifning. 2NF 38: 739 (1926). —
-SLIDE. bot. växten Persicaria Wallichii Greuter & Burdet. Polygonum polystachyum Wall. .. (dvs.) Syrenslide. Hylander NordKärlv. 2: 380 (1966). —
-TORP. (idylliskt beläget) torp med syrenberså. Asklund BrödKlar. 12 (1962). Av de författare som på 30-talet slog sig ner på idylliska syrentorp i Stockholmstrakten för att skriva i sund distans från krogliv och gasräkningar är det egentligen bara Erik Asklund som varit miljön trogen genom åren. SvD 19 ⁄ 10 1970, s. 5. —
-TORPARE. [jfr -torp] särsk. om (stadsfödd) författare som ägnar sig åt att skriva i ett syrentorp; särsk. om sådan författare på 1930-talet. Syrentorparna kallades de unga författare, de flesta stadsfödda, som flyttade in i de övergivna, rödvita stugorna och bodde där under några år på 1930-talet och även senare. DN 10 ⁄ 5 1985, s. 36. —
-TRY. bot. buskväxten Lonicera syringantha Maxim. (vars blommor är syrendoftande o. lilafärgade). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 269 (1947). —
-TRÄ.
2) om veden l. virket av syrenträd. (Sv.) Syrénträ .. (eng.) lilac-wood. Björkman (1889). Syrenträ är veden av den vanliga syrenen, Syringa vulgaris, som tillhör familjen Ligustrineæ. Kjellin (1927). —
-TRÄD. (syren- 1742 osv. syringe- 1763) om växten Syringa vulgaris Lin., syrenbuske, syren; förr äv. om veden l. virket (jfr -trä). Hiorter Alm. 1742, s. 28. Syrénträdet är det enda (träslag) som, fullkomligt torkadt, ändå sjunker i vatten. Ström Skogsh. 90 (1846). En stenlagd gård med gamla syrenträd. Stiernstedt Bibesco CathPar. 225 (1929). —
-VIVA. krukväxten Primula malacoides Franch. Primula malacoides, Syrenviva, en tämligen ny sort. Blommorna äro relativt små i vitt, rött, rosa, lila. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 130 (1944). —
B (†): SYRENS-HÄCK, se A.
C (†): SYRINGE-TRÄD, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content