SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÖ tø4, n. (OxBr. 1: 296 (1625: Trettondedags tööd) osv.) l. r. l. m. (HSH 14: 64 (1525) osv.); best. -et (Sahlstedt (1773) osv.) resp. -n (HSH 14: 64 (1525) osv.) ((†) -d OxBr. 1: 296 (1625: Trettondedags tööd)).
Ordformer
(dö- i ssg 1592 (: döueder). tö (th-, -öö) 1525 osv.)
Etymologi
[fsv. thö; motsv. fd. tø (d. tø), fvn. þeyr (nor. nn. tøyr, nor. dial. tøya, tøyr); till TÖA]
om förhållandet att is l. snö i naturen smälter som följd av att temperaturen stiger över noll grader C; särsk. dels: blidväder, mildväder, dels konkret, om smältande snö l. snösörja l. snömodd (jfr SNÖ, sbst. 2 a); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Huad som gömss under snön gaar up med tön. HSH 14: 64 (1525). Uti första Töö, som skeer uti Juledagarna, då Solen kommer igen, hwilcket altijd kallas 13 dages Töö. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 290 (1689). När the Forsar, som äre Söder ut belägne höras wäl, kommer gemenligen Rägn, eller .. om Winteren Töö eller blidwäder. Block Progn. 27 (1708). Omsider smältes doch min harm af tidens tö. Kolmodin QvSp. 1: 511 (1732). Trög är resan i tö, på snö man lättare färdas. Nicander GSann. 26 (1766). Vädret är för otäckt. Snö uti tö, eller frost på bar mark. Knorring Ståndsp. 2: 16 (1838). Granarna stodo styva med isiga barrnekar efter sista töet. Johansson RödaHuv. 1: 79 (1917). — jfr PÅSK-, TRETTON(DE)DAGS-TÖ.
Ssgr: TÖ-BLÅST. (numera bl. tillf.) blåst som medför l. uppträder vid tö; jfr -vind o. -väders-vind. Kexlerus Alm. 1666, s. 4. Nyårsdagen var vädret milt, det var barmark och töblåst. Fridegård Tack 125 (1936). —
-FUKT. (numera bl. tillf.) fukt l. väta orsakad av töväder. På vallen låg snön grå och hård; där bakom sköt skogen förbi med blåskimrande töfukt mellan stammarna. Hallström NNov. 146 (1912). —
-FÖRE. jfr före, sbst. 2. Han hade broddade skor för töförets skull. Dahlbäck Åb. 260 (1914). —
-KLISTER. (numera bl. tillf.) tövalla. TurTidn. 1946, nr 1, s. 5. Töklistret är aktuellt vid plusgrader, alltså vid våt snö. Lind Vinterutrustn. 146 (1976). —
-LJUM. (numera bl. tillf.) om vind l. luft o. d.: som är ljum som vid tö l. som åstadkommer tö. Thorild (SVS) 2: 82 (1784). Solen lyste genom låga, snabbt drivande moln och luften var töljum, nästan vårlig över packisen i Strömmen. Siwertz Låg. 230 (1932). —
-PERIOD. (numera bl. tillf.) period varunder det töar. Fennia XXXVI. 1: 648 (1915). —
-SNÖ. töande snö, snöslask (se d. o. 2). Flenår .. då tösnön fryser till is och renhovarna slå förgäves mot flenet för att komma igenom till mossan. Didring Malm 1: 95 (1914). —
-STORM. (numera bl. tillf.) jfr storm, sbst.1 I 1, o. -väders-storm. Töstormen drog tung och mäktig över fjärdarna. Acke OsannH 42 (1919). —
-VALLA. skidvalla för töföre; jfr -klister. SvD(A) 24 ⁄ 1 1927, s. 11. —
-VATTEN. (numera bl. tillf.) smältvatten. Den ofantliga mängd af snö, som samlar sig i de djupa dalarne .. genomtränges under sommarn .. af regn och töwatten. Berlin Lsb. 292 (1866). —
-VIND. (numera bl. tillf.) jfr -blåst. Möller (1790). Snötäcket i skog är skyddat mot drift och vindpackning, och delvis även mot tövind. TurÅ 1955, s. 270. —
-VÅT. (numera bl. tillf.) En marsdags moddiga, tövåta solk. Selander Stad. 19 (1926). —
-VÄDER. om vinterväderlek med temperatur över 0 grader C (som gör att is o. snö smälter) l. om sådan väderlek som avlöser kallare årstid l. period; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om (period av) mildare politiskt l. kulturellt klimat o. d. inom ett land l. mellan stater o. d. Alle disse dager war stortt döueder, slag och glåp. Carl IX Cal. 72 (1592). I hennes röda näsa var det numera ständigt töväder. Lundegård LaMouche 172 (1891). I Tjeckoslovakien pågår ett så kraftigt töväder att man kan tala om islossning. Återstår Östtyskland och Bulgarien som minst har berörts av förändringens vind i östblocket. DN(A) 27 ⁄ 7 1964, s. 4. (Samtalen mellan Kina o. Taiwan) har räckt för att få experter att tala om ett dramatiskt töväder mellan de två ärkefienderna. DN 30 ⁄ 5 2008, s. A2.
Ssgr: töväders-dag. En tövädersdag efter jul. Möllersvärd UpplJaktst. 116 (1917).
-storm. (numera mindre br.) jfr tö-storm. Fryxell Ber. 12: 30 (1843). Möta vi en tövädersstorm ute på isen, få både kung och knektar där en grav utan kors. Heidenstam Svensk. 2: 129 (1910).
-vind. (numera mindre br.) jfr tö-blåst. Det blåste tövädersvind och det sqvalade ur takrännorna. SDS 1904, nr 45 A, s. 1. TurÅ 1955, s. 163.
Avledn.: TÖAKTIG, adj. om väder o. d.: som påminner om l. kännetecknas av l. som för med sig tö. Wäderl(eke)n mulen och töö-acktig, wädret i Wästan, med Sniö på slutet. Piscator AlmAnt. 15 ⁄ 11 1729. Den 7 och 8 jan. blidt, till hälften töaktigt blåsväder, åtföljdt af mera mild väderlek, hvilket gjorde snön mör .. så att renen började slå igenom skaren. VetAÅb. 1912, s. 275. —
TÖIG, adj. om väder l. tidsperiod l. plats o. d.: som kännetecknas av tö. Atterbom LÖ 2: 100 (1827). Den töiga marsmorgon när Östersundoms klockor ringde för Björkuddens hänsofne herre. Lindqvist Dagsl. 2: 191 (1900). Pipiga vårisar krasar under förskeppet och solen lyser över töiga, smältvåta stränder. TurÅ 1955, s. 237.
Spoiler title
Spoiler content