TABULATOR tab1ula3tor2, r.; best. -n; pl. -er ta1bulatω4rer.
Etymologi
[jfr eng. tabulator; nomen agentis-bildning till p. pf.-stammen av senlat. tabulare (se TABULERA). — Jfr TABB, sbst.2]
1) anordning på skrivmaskin med vars hjälp maskinen med en enda tangenttryckning ställs in så man kan skriva på valt ställe på raden (t. ex. för att enkelt kunna skriva kolumner); äv. i fråga om motsvarande funktion i ordbehandlingsprogram för dator: tecken som markerar inställt läge på raden. För tabell- och fakturaskrifning .. kan till vissa (skriv)maskiner å baksidan apteras en enkel men dock särdeles sinnrik apparat benämnd Tabulator. 2UB 10: 155 (1906). WriteNowMacAnvHb. 98 (1987).
2) (förr) maskin som automatiskt läste av hålkort, summerade sifferuppgifter o. skrev ut text l. beräkningsresultat o. d. i tabeller l. i fasta lägen på blankett o. d. SvPostv. 104 (1924). Hålkorten paras maskinellt ihop med ett namn- och adresskort för varje pensionär och matas slutligen in i 4 st. tabulatorer, som trycker 9 000 rader per timme på utbetalningskort. SvD(A) 22 ⁄ 7 1962, s. 18. Karlqvist ADBOrdb. 92 (1973).
Ssgr (till 1): TABULATOR-STOPP. särsk. på skrivmaskin l. datorskärm (vid ordbehandling) inställt läge på raden där inskrivning ska börja. IllSvOrdb. (1955). När du tabulerar stannar inte skrivenheten vid högermarginalen, om du inte har ställt in ett tabulatorstopp där. IBM6750SkrivmAnvHb. 1: 17 (1986). —
-TANGENT. tangent på skrivmaskins l. dataterminals o. d. tangentbord med vars hjälp maskinens tabulator sätts i funktion. Bildordb. 364 (1949). WriteNowMacAnvHb. 173 (1987).
