TALUD, r.? l. m.? l. f.? l. n.?; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[liksom eng. talud av fr. talut; etymologiskt identiskt med TALUS]
(†) sluttande sida av försvarsmur o. d.; jfr DOSERING, sbst.1 Rålamb 8: 181(1691). Då jag .. var kommen in uti den gamla approchen .. såg jag Hans Maj:t (dvs. K. XII) liggande på Tranchéens inre talud eller docering. HSH 1: 181(c. 1730). Tholander Ordl.(1872).
SAOB
