TAPÖR tapœ4r, m.//ig.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -en.
Etymologi
[av fr. tapeur, person som utdelar slag, pianist som spelar dansmusik m. m., till taper, slå, klappa (se TAPPERA)]
(numera föga br.) pianist (på (enklare) mat- l. utskänkningsställe o. d.); dansmusiker (med instrument som har strängar l. tangenter). Tapören vid pianot gaskade upp sig, när det kom flera gäster. Tavaststjerna Inföd. 39(1887). Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 62(1929).
SAOB
