[sv. dial. tarvsen; avledn. av TARV, sbst.; jfr med avs. på bildningssättet GRAMSE: GRAMSEN, HARMSE: HARMSEN, SORGSE: SORGSEN m. fl.]
(†)
1) behövande; fattig. Per jerelsson war myckedh Tarffse och fattig. UpplDomb. 5: 100(1580). Gudz Ord är hwar man tarfse / At Winna Ormen medh. Bureus Nym. 12: 8(1637). (Lat.) Egens .. (sv.) Omträngd, tarfsen, torftig. Ekblad 98(1764).
2) snål; girig l. sniken. Thet är bättre wara giffmild .. än snijken, (tarffse och slisker). Schroderus Comenius 850(1639). Tarfsin, den som snålas. Columbus Ordesk. 14(1678; uppl. 1963).
Avledn.: TARVSENHET, r. l. f. (†) till 1: behov. (Lat.) Indigentia .. (sv.) Tarfsenhet, behof. Ekblad 98(1764).
SAOB
