[jfr t. temporisieren, fr. temporiser, ävensom eng. temporize; av mlat. temporizare, till lat. tempus, tid (se TEMPUS)]
(†) uppskjuta på en tid (o. därmed invänta rätt tidpunkt l. tillfälle (jfr TEMPO 1)); dra ut på tiden, förhala; äv. övergående i bet.: kompromissa, särsk. i uttr. temporisera med ngn. (Vi) vele .. heller, att man ther medh (dvs. förändringar i kopparhandeln) förnuftligen temporiserer till bättre lägenheet. OxBr. 1: 39(1614). (P. Brahe) hadhe temporizerat med them (dvs. bönderna) i Finland och gifwit dem effter. RARP 2: 123(1655). Ju längre vij temporisera, ju svårare varda våra hvilckor. RARP 17: 382(1714). (Hans) temporisering med sin dotters .. längesedan afgjorda giftermål, var .. icke väl öfverlagd. Calonius Bref 200(1796). Så länge man kunde hoppas att inskränka fiendtligheterne .. var det en vis politik, att genom temporiserande söka medel att bilägga svårigheterna. ÖgCorr. 1854, nr 2, s. 1. Nationalförsamlingen visar håg att temporisera i verkställigheten. Hedin Tal 2: 456(1889). Så vitt jag sett har du förmågan att, där ej ett prompt ingripande är av nöden, temporisera tills du fått säkrare tag. UrDNHist. 2: 66(i handl. fr. 1895). Ekbohrn(1904).
